KUNGARIKET VINDMARK

Geografi

Ätten Gyllenfanas vapensköld

Vindmark ligger långt borta i öster (från Nordeport sett). I norr gränsar det mot den bergskedja där det högsta berget i världen ligger, och i söder mot det sägenomspunna Mare Difficile. Ungefär mitt på västgränsen blir floden som rinner från bergen i norr till en jättelik sjö, Silversjön. Sedan fortsätter utloppet till havet. Sjön och floden utgör också den gamla västgränsen mot det som en gång var kejsardömet Novion. Numera är sjön och floden införlivade i kungariket.

Vindmark är det kungarike som är sig mest likt som det var innan Uppstigandet. För att hålla civilisationens fana högt, har de mer eller mindre isolerat sig från det som en gång var Novion. Några av de markgrevar som var vasaller till kejsaren av Novion, svor efter Uppstigandet vasalled till furstinnan Cressida och har efterhand införlivats i Vindmark som nuvarande kungens egna markgrevar. 

Sjöstad är huvudstaden och ligger på östra sidan av utloppet av den stora sjön.  Där finns huvudsätet för kungaätten, slottet Guldtornet.

Norrut, inte alls långt från Vindmarks gräns, ligger det högsta berget i världen. Detta berg är heligt för högalverna och där finns ett stort, alviskt tempel dit inga människor har tillträde. 

I norr finns också guldfyndigheter. Både i vattendragen som kommer från bergen och i utkanten av bergen utvinns den ädla metallen. Strängt taget ligger bergskedjan utanför Vindmark, men i dessa barbariska omgivningar är det ingen som bryr sig så noga. Utom alverna, som ständigt har tvistat om rätten att bryta malmen.

Vindmark är storproducenter av vin, vete och frukt. Varorna skeppas huvudsakligen till Wung-Xu. Vindmarks frivilliga isolering från det som tidigare var Novion, har lett till ett sämre och knappare kosthåll i hela den kända världen.

Kungen av Vindmark heter Dimitris ”Kniven” Gyllenfana och är gift med en kvinna från Lejonmark, fru Griseldis Svarta Lejonet.

Historia

Vindmark blev en del av Novion för två tusen år sedan och det skedde genom en personallians. Den dåvarande kejsaren, Lucius I Celestinii, den fredlige, gifte sig med Hera IV Gyllenfana som var furstinna i Vindmark.  Deras son, Primus II Celestinii, blev kejsare av Novion och deras andre son, Secondus, fick fortsätta bära ätten Gyllenfanas namn. Därmed blev furstendömet en del av Novion. Genom tidernas lopp har upprepade ingiften i Celestinii ätt skett. 

I kriget mellan tvillingprinsarna stödde Vindmark Lucius Celestinii, den segrande prinsen.

Den upphöjda Lovisa, kärilet, var från huset Gyllenfana. 

Efter Uppstigandet, när Vindmark blev ett eget kungarike igen, ändrades arvföljden till agnatisk kognatisk primogenitur, istället för den primogenitur som de tidigare haft.

Namnskick

I Vindmark namnger man barnen med ”grekiskklingande” namn eller latinska namn. 

KUNGARIKET LEJONMARK

Ätten Svarta Lejonets vapensköld

Lejonmark bildades som ett eget kungarike ett tiotal år efter Uppstigandet. Några av markgrevarna som blivit förlänade av kejsaren av Novion, valde en egen kung. Ett par grevar i Vindmark hotade att svära vasalled till Lejonmarks kung istället för Vindmarks drottning. När ingen hjälp anlände från drottning Cressida i tid för att avvärja hotet, gick grevarna med på kraven för att skona invånarna i förläningen. 

Lejonmark har kontroll över handelsvägen till Wung-Xu som går genom Djupmården. Tullarna gör att kungen har en god ekonomi och i brist på krigföra män, kan han alltid köpa sig legoknektar någonstans. 

Vindmarks drottning gjorde aldrig något försök att få tillbaka sina vasaller. Om det var i besvikelse över deras bristfälliga mod eller om hon helt enkelt inte hade resurser och tid, vet ingen. Nu är Lejonmark ett etablerat rike, även om kungaätten är lika nyetablerad som den i Silva. 

Huset Svarta Lejonet regerar i Lejonmark.

Namnskick

I Lejonmark namnger man barnen med namn efter gudarna eller gudinnorna med för- och /eller efterled. Till exempel Norfrid (Normons frid) eller Ennia (från Enione). 

KUNGARIKET DYNESLÄTT

Ätten Lejonsparres vapensköld

Dyneslätt gränsar i både norr, öster och väster mot havet Nova Mare. Den sydliga gränsen löper utmed riket Rangi. Dyneslätt har inga bergskedjor att tala om utan består till största delen av ett mjukt, kulligt landskap som är torrare än norra Novion. (Klimat ungefär som vår världs Grekland).  Kullarna övergår vid kusten till sanddyner med vit, vacker sand.

Dyneslätt var det första kungariket att sluta sig till Novion när Celestinus erövrade världen. När Novion föll samman för trehundra år sedan, hoppades fursten länge på att det bara var en övergående fas och att tronarvingen, den lille Celestinus, skulle återvända. Påhittet att hans sändebud, fru Zinna Rosenstolpe, svor vasalled till kungen av Silva i furstens namn, reddes aldrig ut under hans livstid. Hans son ärvde problemet och flera krig utkämpades mellan andra generationens kungar i Dyneslätt och Silva. Idag är Dyneslätt ännu en gång ett eget kungariket. 

Förunderligt nog har den urgamla ätten Lejonsparre lyckats överleva även detta kaos, och sitter fortfarande på tronen. Nuvarande kungen heter Arronius Lejonsparre och han är gift med en frälsedam från sitt eget rike, Emmalind Drakenklo från Snäckenäs. 

Huvudstaden Lejonstad

Dyneslätts huvudstad, Lejonstad, ligger mitt i furstendömet och är det administrativa centrumet. Det är en relativt ny stad, som grundades för ett femhundra år sedan. Därför är kvarteren fyrkantiga och gatorna raka, för att efterhärma det nu förstörda Nova Celestina. Här har fursten och furstinnan sitt vinterpalats. På sommaren anser noblessen att det blir för varmt att vara kvar i staden, och att det luktar för illa. Då beger de sig ut till sina sommarpalats på någon av väst- eller östkusten. Östkusten anses finare. Om man inte har ett sommarpalats är det suspekt och ätten anses vara på obestånd.

Det finns tre andra större städer med ett invånarantal på mellan 10000 och 15000 invånare.

Färjestad

Den nordligaste av dessa tre ligger precis på spetsen av den udde som löper ut i havet. Här i norr är den bördigaste delen av Dyneslätt och man odlar apelsiner, mandlar och annan frukt för inhemskt behov och export till resten av världen.

Cindarel

I det sydvästliga hörnet på Dyneslätt ligger Cindarel, en handelsstad. Dit kommer alla varor som köpmän vill frakta söderifrån, för att sjövägen skeppas vidare till resten av Novion. Här utgick förr karavanvägen till det mytomspunna Kalimaar, staden som sägs vara ett av världens underverk men som mycket få i Novion har färdats till. Numera finns en flod som man kan färdas på, från Cindarel till Kalimaar. Den skapades av den upphöjda Lovisa och magikern Calixtus strax innan Uppstigandet. Runt om floden har landet blivit bördigt, där det tidigare bara fanns sand.

Eskalonbukten

I en stor bukt i sydöst ligger den tredje stora staden i Dyneslätt. Grundlades av den förste fursten av Lejonsparres hus, Eskalon I för ungefär tvåtusenåttahundra år sedan. Staden är exporthamn för den vackra och mycket användbara vita sanden, liksom ett centrum för glaskonst. Eskalonglas mycket eftertraktat och betingar höga priser, både som fönster, dricksglas, olika glaskärl och ljuskronor. En särskild glasskatt tas ut av kungen på allt glas som det handlas med och det ger stora inkomster. Staden blomstrar och hantverkets hemligheter bevaras envist inom skrået. Dessa hemligheter är lika gamla som verdaternas folkvandring.

Historia

Dyneslätt var ett självständigt kungarike som blev införlivat i kejsardömet Novion av Celestinus I Celestinii. Vad göra mot en drake även om man är ett lejon? Efter Novions fall och Uppstigandet för trehundra år sedan, blev Dyneslätt återigen ett eget kungarike, fortfarande regerat av Huset Lejonsparre.

Namnskick

I Dyneslätt är det väldigt populärt att namnge barnen efter gudarna och gudinnorna i förnamn eller till namn som inte betyder något alls.

Ätten Lejonsparre

Det är välkänt att ätten Lejonsparre har stora problem med att frambringa dugliga ättlingar som lever länge och har hälsan. För kvinnorna tar det lång tid att bli gravida om de överhuvudtaget blir detta. På något förunderligt sätt har ändå ätten fortlevt sedan tiden före kejsardömets Novion bildande.

Lejonsparrarna tror på kusingifte för att stärka blodet. De var bland de ivrigaste att använda sig av syskongiften runt tiden efter tvillingprinsarnas krig för att sedan bli omodernt för ungefär femhundra år sedan. Efter Uppstigandet har detta börjat praktiseras igen.

På grund av deras fördelaktiga utseende har historiskt sett många kejsarinnor av Novion varit Lejonsparrar. Likaså har prinsessor av Celestinii ätt gärna sökt makar bland furstens av Dyneslätt söner.

Kuriosa

Ett omtyckt och farligt nöje hos noblessen i Dyneslätt är sandormsjakt. De amfibiska ormarna lever i sanddynerna vid kusterna, speciellt västkusten. De kan bli upp till femton meter långa och jagar sitt byte i havet. På land solar de för att få upp värmen inför nästa jakt. Det är då som jägarna bussar sina hundar på dem för att börja röra på sig. Vissa är kalla och slöa medan andra lapat tillräckligt med sol för att bli mycket farliga motståndare då de har ett extremt potent gift i sina vassa och utfällbara, långa huggtänder. Sandormarna är dessutom svåra att se då färgen på deras skinn smälter ihop med sanden.  Sandormarna jagas med harpun i närstrid. Allt annat anses fegt. Tänderna förs hem som troféer och giftet anses vara en mycket bra kur mot hjärtsjukdomar. I mycket liten mängd, förstås. Livmedikusar betalar ansenligt för giftet.

KUNGARIKET BORSHAMN

Ätten Cederståles vapensköld

Från början en handelsstat som bildades för trehundra år sedan, strax före Uppstigandet. Den förste dogen hette Julius Snook. Han gifte sig med Juliana Isensköldh ifrån furstehuset i Nordeport. Dogen mördades efter ett antal år av herr Kato Oxenhierta från Nordeport. Herr Kato tillfångatogs och halshöggs på torget framför det stora palatset i staden. 

Dogen hade inga söner och hans ätt dog ut med honom. 

Herr Roland Cederstråle lyckades på grund av mordet ta makten i Borshamn och i den laglösa tiden efter Novions fall och dogens död, utropade han sig till kung av Borshamn. Det är numera hans ätt som sitter på tronen. Huvudstaden flyttades till Sjunnarvik.

Två stora öar väster om Borshamns fastland tillhör kungariket. På fastlandet, innanför dessa, ligger Vite Hamns fjärde största stad, Uhnamans lösen. Öarna heter Uriel och Riella och är helgade till dessa gudinnor. På varje ö ligger ett stort tempel som är respektive gudinnas helgedom. Hit vallfärdar gärna de människor som vill ha hjälp av gudomerna och här har skett många under. Runt templen finns möjlighet att köpa små ting och amuletter välsignade av prästerna och prästinnorna. Uhnamans tempels utsida är helt inklätt i den ljusblå pärlemoren som en gång i tiden kunde hämtas från Pärlemoröarna.

Vid Uppstigandet, bildades en bred spricka, som går från Söderfjorden, ner mot Nova Mare, längs med Askmårdens östra gräns. Det gör att Borshamn ligger på en ö, även om det är en gigantisk sådan. Askmården breder ut sig, och hotar att sluka stora områden av den jordbruksmark som finns i Borshamn. Förutom alver, dräller det av kaos’ kreatur i Askmården. Det är en följd av Vite Hamns kollaps under Uppstigandet. 

Sjunnarvik

Greveätten Cederstråle av Sjunnarvik har alltid haft sitt huvdsäte här. Runt detta har staden växt upp och greven har en gedigen inkomst av tullarna. Mellan Sjunnarvik och Färjestad i Dyneslätt är det en tät trafik av handelsfartyg. 

Västergarn

Denna stad har tillkommit för att ta tillvara havets skatter. Fiskstadens stank känns på milsvitt avstånd och just här är den delen av västra kusten som det inte anses så fint att bo. Här förädlas den högt eftertraktade ambran från valarna för parfymer och valfiskbenen som behövs till damernas klänningar. Befolkningen i staden är ovanligt långa. Hertigen av Swartöö är tillika greve av Lärkö och baron av Västergarn.

Uhnamans lösen

Denna stad är en av de tre punkterna i det religiösa centrum som genom årtusendena har bildats för vattnets gudomer. Hit vallfärdar många för att få svar på sina frågor om de ting som rör vattnets gud och de fortsätter gärna vidare ut till Uriel och Riellas tempel på öarna. Genom den stora tillströmningen av pilgrimer har området blomstrat och här finns en uppsjö av tavernor, värdshus och andra etablissemang för att underhålla besökarna. Här stannar skepp till för att bli välsignade innan de far vidare på havet. Kulturlivet är blomstrande.

Uhnamans tempels utsida är helt inklätt i den ljusblå pärlemoren från de sjunkna Pärlemoröarna.

Allra mest berömt är Uhnamans och Uriels badhus som är ett fantastiskt monument över guden och gudinnan som härskar över salt- och sötvattnet. Där finns allt man kan tänka sig i form av bad.

Templet för Riella är en lund i den vackra bokskogen på ön som är helgad till henne och som ligger utanför Uhnamans lösen. Riella är först och främst skogsalvernas gudinna men hon dyrkas också av jordbrukare och andra som önskar sig regn och som helgar skogen och dess varelser. 

Traditionellt har dessa heliga platser för vattnets gudar varit beskyddade av Vite Hamns furste. Då Vite Hamn blivit en sumpmark, är det numera kungen av Borshamn som har detta uppdrag. 

På ett mirakulöst vis klarade sig öarna från att sjunka i havet när flodvågorna svepte fram efter Uppstigandet.

Namnskick

I Borshamn namnger man gärna sina barn med ”franskklingande” förnamn som Claudette, Anette, Jean och Marcel, alternativt namn som har sin härstamning från Treklyft. De ätter som en gång kom från Treklyft till Borshamn är stolta över sitt ursprung och vill visa på det genom namngivandet. Treklyftsnamn är mer ”vikingaliknande” men har inte några asagudanamn i sig. T ex Geir, Hauk, Gunborg, Ingrid.

FURSTENDÖMET VITE HAMN – borta

När Uppstigandet skedde och Onz krafter släpptes lös i världen, fanns ingen som offrade sig för Vite Hamn. Därigenom skyddades inte området från de omskapande krafterna och norra delen av Vite Hamn översvämmades av en väldig flodvåg från havet. När vattnet drog sig tillbaka var allt borta och området har förvandlats till otillgängliga träsk med bräckt vatten. 

Den största naturtillgången i furstendömet Vite Hamn var den fantastiska vita marmorn som exporterades till resten av Novion samt länderna bortom, liksom pärlorna från Pärlemoröarna i norra delen. Allt detta är nu borta och priset på vit marmor och pärlor är skyhögt. 

Historia

Furstendömet Vite Hamn införlivades i Novion efter blodiga strider. In i det sista kämpade man mot Celestinus den förste för sin självständighet. Till slut kom draken och brände ner stora delar av östra Vite Hamn. Efter dessa stora förluster i människoliv, kunde inte längre huset Stormfågel framhärda och gick med på ett fredsavtal. Då detta inte kom till på fredlig väg har det haft hårdare villkor än vad de andra husen fick.  Man byggde mödosamt upp sina hus igen och försökte odla sin brända jord.

Därför deltog Vite Hamn i Tvillingprinsarnas krig och stöttade Antonius Celestinii. Ännu en gång brändes östra Vite Hamn ner av en drake.

NOVION – Novion Borealis (norra), Novion Campania (östra) och Novion Meridonalis (södra)

Det som en gång var det stora kejsardömet Novion, blev efter Uppstigandet och det efterföljande kaoset, delat i tre delar. Borealis, Campania och Meridonalis. Från början regerade tre konsuler i de olika landsändarna. Dessa är nu bara konsuler till namnet, även om de en gång om året, vid midvintern, sammanträder för att diskutera Novions framtid. Vid samma tillfälle förväntas de noviska hertigarna i de olika landsändarna förnya sina eder, då en konsul egentligen väljs av dem. Det har aldrig hållits ett konsulvali Borealis och bara ett var i de andra delarna av det gamla Novion.

Konsulerna väntar alla, mer eller mindre ivrigt, på den lille Celestinus Celestinii, brorson till den siste kejsaren, som för trehundra år sedan bortfördes av guden Normon. Himlakonungen kommer att låta honom genomgå olika prövningar tills han härdats och smitts till ett mänskligt svärd. Legenden säger att han en gång ska komma tillbaka för att återskapa sin anfader Celestinus’, gudasonen, stora rike. Då kommer även Draken att vakna igen, hon som kommer att minnas. 

I praktiken är de tre delarna som egna konungadömen.

Novion Boraelis

Ätten Celestiniis vapensköld

När Onzkraften släpptes lös i världen, skildes den norra delen av Novion från Askmården och de delar som var furstendömet Vite Hamn, genom att ett brett sund bildades. Det går nu från Söderfjorden till Nova Mare.

Konsuler i Borealis är ättlingar till herr Claudius Celestinii, markgreve av Mårdeborg, den siste kejsarens farbror. De vaktar troget den gamla kejsartronen, som räddades från Nova Celestina till kostnaden av många liv. De sitter aldrig på den utan bredvid den. 

Konsuln kallas även Tronväktaren. Han heter Clemens V Celestinii, och är gift med dottern till kungen av Vindmark, Andromeda Gyllenfana.

Novion Campania

Ätten Reencronas vapensköld

Den östra delen av kejsardömet Novion heter numera Campania. Campania har alltid varit bördigt. Därifrån exporteras utsökta viner, honung, smör, korv och skinka och allehanda andra förädlade matvaror, liksom en del brödsäd. När det stora kaoset utbröt efter Uppstigandet, åt man sig fortfarande mätt i Campania. 

Campania påverkades inte så mycket av Onz skaparkraft och är sig därför tämligen likt förutom de sydvästra delar av östra Novion som ingår i det unga kungariket Silva, samt en del av östra regionen som uppslukats av Vindmark.

Som varande den evige fienden till Huset Glada, tog Huset Reencrona på sig den otacksamma uppgiften att försvara östra Novion mot kung Leodegard I Gladas framfart. Reencronorna påminner gärna sina vasaller om att de förmodligen varit en del av Silva, om inte Huset Reencrona ständigt förmådde frambringa överlägsna strateger och taktiker. Otaliga är de småkrig som böljat fram och tillbaka vid gränsen mellan de två rikena. 

I Campania är Macrinus av Huset Reencrona konsul, gift med Enya Svarta Lejonet från kungariket Lejonmark. De har fyra söner.

Novion Meridonalis

Ätten Drakflammas vapensköld

Den delen av kejsardömet som låg längst söderut, blev brutalt avskuret från resten av kejsardömet när Nova Celestina förstördes. Endast sjövägen kan man nå det som var Södra Novion.

Huvudstaden är Krakeör, i hertigdömet med samma namn. Där fanns redan på kejsartiden en bra hamn som kunde ta emot vilken storlek som helst på skepp och då sjövägen blev enda vettiga alternativet att ta sig till Meridonalis, var det naturligt att Krakeörs betydelse ökade. Huset Drakflamma var förlänade Krakeör och grep makten när kejsardömet föll samman. 

Meridonalis förlorade en del av sina domäner till Rangis härskare, genom en överenskommelse runt tiden för Uppstigandet. Rangi ville ha tillgång till Nova Mare. 

Efter Uppstigandet blev det tidigare ganska torra Södra Novion mer bördigt. Det är nu möjligt att odla olika sädesslag som tidigare torkade bort i hettan. 

Nuvarande konsuln heter Leo II Drakflamma. Hans hustru, Valeria, från huset Gyllengrip i Silva, är död. Det verkar inte som om konsuln har några planer på att gifta om sig. Han har två söner och en dotter, samt en erkänd, nyfödd bastarddotter med en frilla. 

SILVA 

Ätten Gladas vapensköld

Strax innan uppstigandet, bildades kungariket Silva genom att flera hertigar gick samman och svor vasalled till herr Leodegard Glada, hertig av Ekhaga och greve av Röde Hus. Sedan valde de honom till kung och kallade det rike som bildades för Silva. Utropandet skedde i Nordeport och Silva erkändes av de dåvarande kungarna och drottningarna som befann sig på plats. Leodegard I Glada, införde raskt arvkonungadöme i stället för valkungadöme och hertigarna protesterade inte. Hans äldste son, i äktenskapet med drottning Karolina Lagercrona, ärvde tronen efter honom. 

Kungen hade tidigare varit gift två gånger, men barnen från dessa äktenskap uteslöts från tronföljden i Silva. Detta ledde till en stor förbittring hos sonen ifrån det andra äktenskapet, som ingåtts med prinsessan Laetitzia Celestinii. När kung Leodegard dött, utbröt ett tronföljdskrig. Den rättmätige prinsen vann det kriget och den andre sökte tillflykt hos fienden, huset Reencrona, i Östra Novion. 

Den nuvarande kungen heter Carolus I Glada. Han är ännu minderårig och regentrådet leds av hans mor, änkedrottningen Matilda Lejonsparre.

Silva och Novion höll fred i tolv år efter Uppstigandet. Sedan började de Ändlösa krigen. Gränserna flyttades fram och tillbaka mellan Novion och Silva och mellan Silva och Östra Novion. Det senaste kriget kallas Förvirringens krig, då alla som från början startade kriget, dog i den pest som kom med det. Till slut visste ingen längre varför man krigade. Just nu råder det en bräcklig fred.

Rosens stad

Leodegard Glada lät grunda en ny huvudstad för Silva. Den är belägen vid floden från Norra Bergen mittemellan hertigadömena Tvillingedet, Sommardal, Fagerlid och Ekhaga. Staden är döpt efter Roselyne Vargaring.