Vill en man be om hustru åt sig, då skall han gå till hennes giftoman och närmaste släktingar och framföra sin bön. Fadern är sin dotters giftoman främst annars broder, därefter moder eller annan nära släkting.

Om en mö eller sven tager man eller hustru mot faders eller moders vilja har de förverkat sitt fädernearv och sitt mödernearv.

Ett äktenskap innebär i första hand att två olika ätter (hus) förenas. Ett för huset fördelaktigt gifte kan t ex innebära skillnaden mellan att släkten kan fortsätta leva som förr eller ruineras. Politiska anledningar till giftermål är vanligt.

I andra hand kommer individernas intresse för äktenskapet och varandra. Det är relativt vanligt att äkta makar har älskare/älskarinnor. Detta godtas (om ingen blir svartsjuk men det är ett annat problem) även om det inte pratas så högt om. 

Det är emot Regeln för en huvudman/kvinna för en ätt att i sitt första äktenskap gifta sig med en person av samma kön. Då ens första plikt mot ätten är att föra den vidare, är det överhuvudtaget väldigt ovanligt med äktenskap mellan två personer av samma kön och är bara tillåtet om man varit gift förut och har avkomma.  

Prästerskap och magiker gifter sig inte. Det är förbjudet både enligt de religiösa lagarna och de kungliga.

Endast Enione- och Urielprästinnor kan viga par. Det som gudinnan har fört samman kan inte upplösas av människor. Skilsmässa är alltså inte tillåtet.

Off-info: Eftersom de allra flesta frälseäktenskap i Novion är resonemangsäktenskap, innebär det att om du spelar gift eller trolovad med någon, behöver du inte visa förälskelse genom att ha kroppskontakt. Regeln säger bara att man behandlar sin make/maka med respekt. Det är osnyggt att misshandla sin partner eller skälla ut honom/henne inför öppen ridå.

Det är helt upp till spelarna som gift ihop sig eller blivit ihopgifta av någon annan eller arr, att tillsammans bestämma sig för om deras äktenskap ”fallit väl ut” och de känner passion och förälskelse eller om de avskyr varandra eller bara respekterar varandra. Utåt håller man enligt Regeln ihop, men det kan sippra igenom att man inte är så förtjust.

Är man förtjust visas det genom att kyssa varandra på hand eller vara extra omtänksam. Man kan också vara omtänksam för att man vill hålla sig väl med huset som man gift in sig i.

Kyssar är på gränsen till vad man kan göra officiellt enligt Regeln. Det är inte riktigt ståndsmässigt för frälset eller borgerskapet. Möjligtvis kan det vara något bönder gör. 

Äktenskapsmarknaden

Debutantåldern är 15 år. Då visas man upp och sedan förhandlas äktenskap. Detta gäller både kvinnor och män. Har de som ska gifta sig tur, kan de få ha ett ord med i laget om sin blivande make/maka. 

Säsongen varar mellan oktober och mars och börjar med presentationen av debutanterna framför kungen och drottningen. 

Det är finast och bäst för framtida personallianser mellan husen att debutera vid Nordeports hov. Att inte få debutera alls anses vara katastrof för den unge personens framtidsutsikter till ett gott äktenskap. 

Om man inte är förlovad när man är runt 20 år finns det förmodligen någon spekulativ anledning till det. Värdet på äktenskapsmarknaden sjunker om inte förklaringen är uppenbart positiv.

Ibland trolovas barn redan i vaggan. Det sker när en ovanligt bra allians är i sikte, eller om föräldrarna kanske är nära vänner och vill befästa sitt vänskapsband genom att gifta ihop sina barn.

Äktenskapskontrakt

Innan man ingår äktenskap, upprättas ett äktenskapskontrakt.  

Huvudmännen diskuterar villkoren för hemgift och morgongåva, gärna tillsammans med en jurist. Kontraktet skall skrivas under av båda parter och minst ett vittne för vardera part. En Neniyeprästinna måste sätta sitt sigill på kontraktet för att det ska vara giltigt. Det vanligaste är att själva underskrifterna och sigillet sätts på plats vid vigselceremonin.

Frälset

Morgongåva får bruden av brudgummen när äktenskapet fullbordats. Hos adeln brukar den bestå av ett gods som den eventuella änkan kan leva av efter sin makes död. Morgongåvan återgår till makens ätt när änkan dör eller om hon gifter om sig. Om villkoren är annorlunda regleras det i äktenskapskontraktet.

Hemgift är gåvan från brudens familj till brudgummen. Den är disponibel omedelbart efter giftermålet.

Dessa gåvor bör, för att hålla sig till Regeln, motsvara den förmögenhet som äktenskapspartnernas familjer har och varandras gåvor. För stor gåva ger misstankar om att allt inte står rätt till, för liten ger huset dåligt rykte, antingen är man extremt snål (ej ridderligt) eller är på obestånd. 

Förlänade gods kan inte ges bort i morgongåva/hemgift (de förläningarna är på ”lån” från länsherren, det är som att ge bort i present en bok du lånat på biblioteket). Däremot kan man ge bort gods och gårdar från sin skattejord. Om man vill kan man anhålla om att få lov att bilda ett gods med titel med furstens/kejsarens/kungens tillåtelse. Då blir titeln för damer ”dam” och för herrar ”herr”. Detta kostar en hel del celester, vilket man betalar för privilegiet att bilda ett nytt frälsegods som man sedan blir länsherre för. Alternativt kan man vara ännu mer gentil och bilda ett baroni eller ett grevskap men det är mycket dyrt. Priset varierar och bestäms av kungen (se Frälse).

Borgare och bönder

Borgare ger i första hand inte bort jord utan lösöre, såsom smycken, böcker, verktyg och fina kläder.

Bönder byter gärna jord med varandra eller om de inte har så stora ägor, är en vanlig morgongåva en mjölkko och hemgiften kan vara möblemang eller kanske seldon eller en oxe.

Äktenskap mot förmyndares vilja/brudrov

Om man gifter sig mot sin förmyndares vilja, blir man förlustig sitt arv, om inte förmyndaren förlåter en. Detsamma gäller för brudrov, där den som rövas (oavsett kön) inte kan räkna med att få ut sitt arv. Om det kan bevisas (edsvurna vittnen) att den rövade gick frivilligt ut från gården/borggården/huset och lät sig rövas, kan det vara möjligt att få ut en del av arv men detta måste prövas i domstol.

Den som rövat brud blir ersättningsskyldig till de försmådda parterna. Ersättningen kan ske genom olika tjänster snarare än bot. Tjänsten bör vara i paritet med skillnaderna i titel och vad som förlorades genom den allians som inte blev. Om ersättningen uteblir kan paret dömas fredlösa eller utvisas, men det är ett oerhört hårt straff. Länsherrarna till alla de berörda parterna kan, om de kommer överens, benåda de förlupna.

Bröllopspresenter

Det är enligt Regeln att man skänker gåvor till brudparet. Om bruden/brudgummen är högre i rang än man själv kostar man på så mycket man bara kan för att uppmärksammas. Om de är i likvärdig rang ger man dyra och fina gåvor för att bräcka av dem. Om de är lägre i rang anpassar man gåvan på motsvarande sätt men om det är så att paret står under ens beskydd kan gåvans värde ses som ett exempel på hur viktiga personerna är för en. En ringa gåva får inte vara så ringa att den uppfattas som snål eller som om man är på obestånd.  Det slår tillbaka mot ens eget hus.

Passande gåvor till högre frälse är t ex ett lusthus till parken, vagnshästar, gobelänger, betala årslönen för en kock på modet eller en bröllopsresa. Olika handelshus kan ombesörja administrationen runt detta mot en smärre ersättning. Det är därför vanligt med gåvobrev som läses upp under bröllopsfestligheterna även om gåvan består av ovanliga delikatesser att förtäras under festen.

Nedgifte

Ett nedgifte är t ex när en greve gifter sig med ofrälse (otänkbart, hon blir inte mottagen) eller en dotter till en riddare (stor duglighet som husfru, skönhet eller liknande kan ge förmildrande omständigheter).

Ett acceptabelt nedgifte skulle kunna vara mellan en fattig baron och en rik riddardotter. Hon får kämpa i början att bli accepterad men kommer så småningom, när man statuerat exempel, antagligen att bli mottagen.

Ett nedgifte som inte är sanktionerat hos föräldrarna eller någon i deras ställe, kan leda till att man blir förskjuten och fråntagen sitt arv. 

Om en frälsekvinna gifter sig med en ofrälse mister hon sitt frälseskap. Om en borgare vill gifta sig med en riddardotter behöver han alltså betala en ansenlig brudlösen och riddaren slipper betala hemgift. 

Äktenskap med ofrälse person (inte adlig)

Olika omständigheter påverkar hur illa alliansen ses. Om den ena parten är mycket rik men ofrälse kan man tänka sig att kanske ta emot ändå. 

Ett äktenskap mellan en medlem av furstehus och en person av lägre rang: dvs högadel, lågadel eller ofrälse, kallas för ett äktenskap till vänster, då mannen räcker fram vänstra handen istället för högra vid sådana äktenskap. Även personer tillhörande högadel och lågadel kan gifta sig med ofrälse. 

Mannen/kvinnan av lägre rang och de blivande barnen får ingen del i den andre personens arv. Istället måste man ge bort en del av sin fasta förmögenhet direkt, i morgongåva eller hemgift. 

En ofrälse kvinna med en riktigt hög hemgift kan vara ett hett eftertraktat byte för en frälseperson som vill bättra på sin ekonomi och på så sätt bli mäktigare ekonomiskt, men kanske inte högre ansedd genom giftermålet. Hon får då samma rang och titel som sin make. Hennes mottagande hos de andra inom frälset beror då mycket på hennes egen personlighet och på hur äktenskapet gått till.

Skilsmässa

Endast döden eller att någon av parterna märks av gudarna är giltigt skäl till skilsmässa. 

Att någon blir märkt av gudarna i vuxen ålder är mycket sällsynt.