Kejsardömet Novion existerar i viss mån fortfarande, även om det är delat i tre delar och de furstendömen som tidigare ingick, är numera självständiga kungariken. Tre andra, helt nya kungadömen, har upprättats i spillrorna efter Novion. Vid tiden för Uppstigandet hade kejsardömet existerat i tretusen år, vilket gör att det fortfarande är något som man förhåller sig till och har stor kunskap om. Kulturen som människorna lever i är fortfarande till största delen novisk och p g a de orostider som rått sedan fallet, har utvecklingen stagnerat de senaste trehundra åren. 

Ätten Celestiniis kejserliga vapensköld

Historien om kejsardömet Novion, börjar med födelsen av halvguden Celestinus. 

Konungen Persior regerade över ett ganska litet kungarike i det som skulle bli södra Novion. Persior var en god konung, rättvis och välsignad av gudarna. Han stiftade lagar och ordnade sitt rike på ett sätt som väckte Himlakonungens intresse. 

Persior hade en dotter, Zoë, som var vacker som en gudinna. Då Normon såg henne blev han genast förälskad. Persior ville inte ge sin dotter till guden. Guden sade då, att om Persior skänkte honom Zoë, så skulle genom deras förening födas en son som skulle erövra och lägga grunden för ett nytt kejsardöme som skulle bli större och mäktigare än något annat. Persior gav därefter sin tillåtelse och genom gudens och Zoës förening föddes Celestinus. Alla gudar skänkte honom särskilda gåvor och han blev den mäktigaste krigaren på flera eoner. 

Den himmelska drottningen Neniye, Normons maka, förtärdes av svartsjuka när hon såg hur lyckliga Normon och Zoë var. Till slut hämnades hon. Hon skänkte Zoë en spegel som visade sanningen. I den såg Zoë sin egen obetydlighet, sin svaghet och hur hon snart skulle åldras och bli ful och att den himmelske guden skulle tröttna på henne. Zoë dränkte sig av sorg för att slippa uppleva sitt åldrande och sin förlorade skönhet. 

Celestinus sörjde sin moder och gav sig av på äventyrliga resor. Hans äventyr över hela världen tillsammans med sina trogna kamrater har givit upphov till många sagor och legender. 

Celestinus fann den sista draken, Verathix, den gyllene, och betvingade henne. Med drakens hjälp vann han alla krig han företog sig och grundade således det stora kejsardömet. När Celestinus regerat kejsardömet i 400 år gifte han sig slutligen och blev fader till fyra söner. Därefter nedlade han sin regering och lämnade kejsardömet till sin äldste son, Celestinus II Celestini, och upptogs bland gudarna. Till den dagen Celestinus flera tusen år senare dog för att skydda Verathix, dyrkades Celestinus som beskyddare av kejsardömet och som krigsgud.

Som det berättas om i legenden om Celestinus och draken, grundades med gudarnas hjälp ett kejsardöme. Detta kejsardöme, hette Novion och dess huvudstad Celestina. Det sträckte sig över stora delar av den kända världen och nådde en nivå av kultur som närmade sig den arkadiska. Magi frodades, flera skolor utforskade användandet av magi för att hjälpa kejsardömet att utvecklas. Prästinnor och präster garanterade att gudarna inte glömdes bort och människorna kände att gudarna var nära dem och kunde förmedla sin vilja.

Kejsardömet nådde sin största utbredning cirka 1200 år efter grundläggandet. Därefter inträdde en period av förfall som gick så långt att barbarhorder stod utanför huvudstadens murar. Det blev början till en nationell samling och de stora kronvasallerna svor återigen trohet till kejsaren. Rikets gränser har flyttats fram och tillbaka allt eftersom imperiet har regerats av ömsom starka ömsom svaga kejsare.

2148 år efter grundandet inträffade den kanske största katastrofen i kejsardömets historia: Tvillingprinsarnas inbördeskrig. Efter detta krig som slutade med att den gamla huvudstaden ödelades och en ny grundades på en annan plats, startades tideräkningen om. Den betecknades N.C., Nova Celestina.

INBÖRDESKRIGET MELLAN TVILLINGPRINSARNA

Prinsarna Antonius och Lucius föddes som tvillingar. När de var 21 år, dog den gamle kejsaren mycket hastigt. Det rådde oklarheter om vem av prinsarna som hade den största rätten till kronan då kejsaren inte utsett någon av dem till sin arvinge. I testamentet stod bara att han gav kronan vidare till den av sina två söner som visade sig mest lämpad. Antonius tog i sin ungdoms hetta detta som en uppmaning till att utmana sin bror Lucius för att se vem av dem som var den andra militärt överlägsen. Lucius försökte i förtvivlan hindra inbördeskriget. Han hävdade för Antonius och hans anhängare att deras far, Lucius den IV, säkerligen menat att det inte enbart var militära färdigheter som var det avgörande. Tvärtom skulle ett krig rasera mycket av den rikedom som fanns i Novion och framförallt kunna blotta kejsardömet för dess fiender utanför gränserna. När inga ord hjälpte, vände sig Lucius till Celestinusorden och bad dem uttolka deras fars vilja.  Celestinusorden svarade att de inte kunde ta ställning då prinsarna ännu inte prövats. Antonius tog detta som ett tecken. I tolv år varade kriget och många var de som miste titlar, gods, guld och liv. De båda prinsarnas styrkor var så jämbördiga att kriget aldrig tycktes vilja ta slut. Riket härjades svårt och folket svalt.

Så en dag förmörkades himlen av en stor skugga och en drake sågs flyga mot Lucius läger. Alla förskräcktes, men draken erbjöd Lucius samma ynnest som hans anfader, Celestinus åtnjutit. Lucius besteg draken och färdades genom luften till prins Antonius i hans härläger. Trots sin stora skräck för den hiskeliga varelsen som på samma gång var så vacker och så dödlig, vägrade Antonius kapitulera. Draken öppnade gapet och lät sin eld uppsluka prinsen, medan Lucius grät över sin älskade bror.

Prins Lucius kröntes sju veckor senare till kejsare Lucius V av Novion. För att stärka ättens blod gifte sig prins Lucius med sin äldre halvsyster Minilla. Detta satte igång en våg av nära giften inom adeln, men då det efter några generationer blev uppenbart att blodet inte alltid gynnades av giftena, ebbade trenden ut fyra generationer senare, efter Lucius VII.

Draken försvann efter kröningen av Lucius V. Hon sade att hon hette Xeriamimis. De sju veckorna som rikets magiker från Schola Draconis fick tillsammans med draken lärde dem en hel del om drakar men väldigt lite om deras magi. Framförallt lärde sig många magiker att drakar har ett lika hett temperament som deras eld eller gift bränner.

Det fanns en viss mäster Anterus från Schola Draconis, som lyckades tala med draken men hans bokverk om mötet, har tyvärr gott förlorat och återfinns bara i brottstycken.

Kejsaren Lucius V regerade länge, stöttad och hyllad av Celestinusorden, prästerskapet, frälset och folket. Han enade Novion igen och kejsardömet stod starkare än någonsin. Tyvärr djupnade konflikten med alverna och ständiga krig rasade, där kortare vapenvilor ersattes av långa kampanjer. Det dröjde många hundra år, innan gränsen mot alvriket stabiliserades, då kejsare efter kejsare ärvde konflikten. 

DEN HUNDRAÅRIGA SÖMNEN

De sista hundra åren innan Uppstigandet, utvidgades inte kejsardömet. Tiden kallades för den ”hundraåriga sömnen” och många frälsepersoner var missnöjda med så få tillfällen att visa sitt mod (och de få möjligheterna att skaffa nya titlar). En komplicerad torneringskultur utvecklades som ersättning för krigen.

Högalver hade en beskickning i huvudstaden Nova Celestina och ett tag såg det ut som att de två rikena, Novion och Estellon, skulle närma sig varandra och kanske sluta en varaktig fred. En misslyckad äktenskapsförhandling, ett missriktat anfall av människorna mot en helig plats hos barbarerna och ett utbyte av den människovänliga kungen i Estellon, mot den mer skeptiska drottningen Caeldalin, fick dessa förhoppningar att begravas. 

UPPVAKNANDET

Kejsaren Leopolds hustru, kejsarinnan Esperentia, dröjde med att föda honom en arvinge. I sin desperation började hon forska i förbjuden kunskap, vilket ledde till en stor makthunger. Det slutade så illa att hon bjöd in några av de fördrivna gudarna, som hade sin hemvist i immaterium, till världen. I efterverkningarna utbröt en mängd krig mellan de olika furstendömena och Novion, alverna och Rangi. Kejsaren dog och riket blev helt utlämnat till den vanvettiga kejsarinnan, som systematiskt försökte utrota alla av Celestinii ätt för att själv styra Novion.

Så en dag, när allt såg som mörkast ut, återvände draken Verathix till människorna. Alla hoppades att kriget nu skulle vända och Esperentia fördrivas tillsammans med de gudar hon inviterat. Tyvärr var draken inte så stark som man trott och krigen fortsatte rasa. Esperentia lyckades genom en list fånga draken och hotade att döda henne. Då steg Celestinus själv ned från himlen, beordrade draken att fly för att skydda henne och lät sedan sin gudomliga kraft svepa över Nova Celestina. Efter det fanns ingenting kvar, varken av staden, kejsarinnan eller Celestinus. Gudasonen var död men han hade skyddat sitt rike Novion. 

Kvar fanns dock fortfarande immateriums gudar och deras kreatur. Det var då människorna kom fram till att de måste kalla på kraften från Onz, den ofödde guden som inte borde födas. Uppstigandet skedde.

UPPSTIGANDET

För att kalla på Onz, behövdes ett käril som kunde härbärgera hans kraft. Det kärilet var fröken Lovisa Gyllenfana. Som förlösare av kraften, fanns magikern Calixtus. Han var den som man trodde kunde hantera kraften från Onz. 

Eftersom Onz kraft är den ursprungliga skaparkraften, kunde vad som helst hända när man frigjorde den. Med hopp om att skydda sina hembygder med ett offer till Onz, valde flera människor och en alv att ge sina liv till kraften. Det fungerade delvis. 

När den ritual utfördes som släppte lös Onzkraften i världen, föddes också den ofödde guden in i världen. En väldig ljusblixt följde den och ljuset spred sig tills det omgärdade klotet. Vad som sedan hände med kraften, vet ingen riktigt. De som offrade sig försvann, liksom kärilet. Man tror att dessa steg upp till himlen och där blev till stjärnor. Kvar fanns bara magikern Calixtus, som samma kväll vandrade ut i världen. En drake föddes på nytt, den som varit Verathix, men nu var någon annan. Även hon försvann den kvällen och har därefter aldrig synts till. 

EFTER UPPSTIGANDET

Efter Uppstigandet, har inget varit sig likt. Kejsardömet Novion är delat i tre delar (en fjärde om man räknar kungariket Silva som bildades av noviska hertigar), furstendömena blev på nytt självständiga kungariken, en stor del av befolkningen dog i sviterna av Onz’ ljus och krig härjade. De kreatur från Immaterium, som inte hunnit ut när portarna stängdes, drog runt i skogarna och fortplantade sig med groteska och farliga varelser som följd. Sjukdomar härjade. Kulturen stagnerade. Magin är opålitlig, barn föds väldigt sällan märkta vare sig för gudarna eller för magin, medan själva prästerskapens makt har ökat. 

Krigen började igen. Novions Väktare av tronen, Claudius Celestinii (äldre kusin till den döde kejsaren), och kungen av det nyskapade riket Silva, Leodegard I Glada, försökte utöka sina gränser. Den ena för att återskapa det storslagna Novion och kväsa utbrytarna, den andra för att skydda och värna Neniyes heliga bibliotek. Fast många menade att utvidgningen österut från Silva, bara var för att reta den gamle arvfienden till kungen av Silva, herr Lucidor Reencrona. Striderna böljade fram och tillbaka med många olika kontrahenter inblandade. Gränser flyttades och under ett par hundra år visste knappt vanligt folk när de vaknade på morgonen om de skulle somna i samma rike på kvällen. 

En ny tideräkning upprättades efter Uppstigandet och Nova Celestinas förstörelse. 

Den betecknas E. N. C. 

Off-info: I Nordeport/Novions värld är det samma år som i vår värld fast i stället för att vara på 2000-talet räknar vi på 300-talet. Så år 2021 blir år 321 i Nordeport/Novion.