Religionsutövningen upprätthåller goda relationer till de högre makterna. En missnöjd gud ger omedelbart motgångar. En enskild individs brott mot gudarna kan slå tillbaka mot hela ätten eller hela samhället.
Skulle kungen vända sig från gudarna skulle det innebära katastrof för riket, eftersom kungen ÄR riket. Kungen förväntar sig att undersåtarna sköter sina förpliktelser mot gudarna.
För att hålla gudarna och gudinnorna på gott humör, offrar man till dem och bygger tempel till deras ära. De vill helst ha offer som passar deras personlighet.
Man kan också offra till gudarna
- När man vill be om hjälp
- När man vill tacka för erhållen hjälp
- När man vill blidka en arg gud
- När man vill fira ett gudomligt ingripande
I samband med offret läses böner. Det är viktigt att hela proceduren blir korrekt. Därför tar man helst hjälp av en präst eller en prästinna för att tillsammans utföra offret.
Fråga gudarna om råds eller försöka utröna deras vilja
Kommunikationen mellan gudarna och människorna sköts av prästerskapen.
För profetior vänder man sig till Uriels prästinnor eller Eniones prästerskap, som kan sia.
För att uttyda tecken och visioner där gudarna uttrycker sin vilja utan ha blivit tillfrågade, vänder man sig till det mest passande prästerskapet.
Gudarna och gudinnorna har genom otaliga bevisbara händelser genom årtusendena visat att de existerar och gärna involverar sig i jordiska affärer. Det senaste, viktiga exemplet skedde för trehundra år sedan, då Uppstigandet skedde.
Hur religiös är din roll?
Ett normalt förhållande till religionen innebär att man offrar något litet och inte så dyrbart regelbundet (en gång per månad) till de flesta gudarna och gudinnorna och något mer till den/de som står en närmast.
Man har ett husaltare hemma, och ett resealtare med sig på resa. På altaret har man något som representerar ens favoritgud/gudar.
Man ber en morgonbön till den gudom i vars tecken man förväntar sig att dagen ska utspelas och en måltidsbön till Estelon innan man äter på kvällen.
Man vallfärdar till en helig plats ett par gånger under sitt liv.
Under vistelsen på Kvarntorp, som är en vallfärdsort, besöker man minst en gång den heliga källan och offrar tillsammans med urielprästinnan som vaktar den och man deltar i Åminnelseceremonin. Förutom detta försöker man hinna med att offra ett litet större och dyrare offer till en gud eller gudinna för varje element, tillsammans med en präst eller prästinna. Eftersom Kvarntorp är en helig plats, kan man förvänta sig bättre effekt av offer och böner om man utför dem där.
Om man gör mindre än detta anses man lite rebellisk och/eller farligt nära att drabbas av gudarnas och gudinnornas vrede, vilket i värsta fall kan leda till att hela ätten blir lidande.
Om man gör mer, så anses man vara en förebild som en from undersåte till kungen av Nordeport. Han högaktar gudarna och gudinnorna så mycket att han bytt ut frälsepersonerna och magikern i sitt råd mot präster och prästinnor. Det är av godo om ryktet om ens stora frikostighet gentemot gudomer och tempel når kungens öra.
Högtider
De tre största högtiderna firas runt om i hela den kända världen.
Vid Vintersolståndet och Sommarsolståndet (som också kallas Gudalekarna) hedras alla de stora gudomerna.
Den tredje är Uppstigandets Åminnelse, i folkligt tal förkortat till Åminnelsen (se detaljer nedan).
Det första Uppstigandet skedde för trehundra år sedan på Kvarntorps ägor. Med hjälp av den ofödde guden Onz’ krafter stängdes portarna till immaterium genom en magisk riutal. Tack vare de frivilliga männisooffren från olika länder i den kända världen, räddades stora landområden och deras invånare från att påverkas av den otyglade och brännande skapelsekraften från Onz. Särskilt hedrad är kärilet för kraften, Lovisa Gyllenfana.
Själva ceremonin leds av Stjärnorden och sker på samma plats, dag och tid som det första Uppstigandet. På himlen kan man se de Uppstigna som ett kluster av stjärnor.
Lokala traditioner, där olika gudomer och företeelser firas, gör att det i genomsnitt är 90 festdagar per år, då befolkningen inte arbetar.
Hädelse
Om någon skulle häda ställs man inför Neniyes tempelrätt. Straffskalan går från böter, botgöring och förlustig av förläning till i riktigt allvarliga fall – döden. Straffet avgörs av tempelrätten, som sammankallas för varje enskilt fall. I tempelrätten sitter berörd länsherre, tillsammans med minst en Neniyeprästinna och någon från det prästerskap vars gud blivit utsatt för hädelsen. Det är oerhört sällsynt att någon hädar.
Hädelse är att
- tala illa om eller förneka gudarna och gudinnorna
- inte regelbundet offra till gudarna och gudinnorna
- dyrka en annan än de etablerade gudarna och gudinnorna och deras aspekter
- upptäcka ett hädiskt brott utan att agera och anmäla till prästerskapet
- döda en präst eller prästinna.