Ättens vapensköld
Det har alltid, i evärderliga tider, suttit en Isensköldh på Nordeports tron. Både Isensköldharna och vasallerna är mycket stolta över detta. Isensköldhska ätten har alltid varit högaktad och de har ett rykte om sig att vara mycket rättrådiga om än lite karga. Framförallt har de varit fruktade för sin stora förmåga att intrigera utan att göra avkall på Regeln. Hårda förhandlare, modiga i strid och måna om sina vasaller.
Huset Isensköldh har alviskt blod i sina ådror. Fram till tiden för Uppstigandet hade Isensköldharna av princip aldrig gift in någon från kejsarätten Celestinii.
Huset Isenskiöldhs saga
För länge, länge sedan, innan Nordeport blev en del av det stora kejsardömet Novion, var det en del av det ärorika Estellon. När Eldjungfrun hetsade sina drakar mot Estellon och dess folk, stod Nordeport starkt och många flydde dit. När Eldjungfrun slöt sin fred med alverna och tvingade dem att göra bot, var Nordeport fortfarande ett helt rike. Även om det inte var orört av drakarnas eld och många hade dött i Eldjungfruns krig vid det stora broslaget vid Kvarntorp, så var fortfarande Nordeport fritt. Detta skedde för mycket, mycket länge sedan.
Den nordeportska freden varade under det som kommit att kallas de Mörka Åren. Ingen av småkungarna i människornas riken ville ge sig av till norden för att kriga, utan de krigade mot varandra istället. Ända tills Celestinus kom. Hans fruktansvärda drake, Verathix, utplånade de som stod honom emot och de få andra drakar som fanns kvar i världen på undangömda ställen letades upp eller släpades inför henne och dödades av henne. Nu var inte alverna i Nordeport ledsna för att drakar dödades, annat än att det var sorgligt att så mycken skönhet gick till spillo.
När Celestinus av Perillien hade enat många av småkungarikena och bildat början på det som skulle bli det storslagna Novion, vändes hans blickar mot Nordeport. Vid den här tiden regerades Nordeport av en god och vacker drottning som var av högalvernas släkte och hette Lossel. Hon bar en krona av is som var magisk och skyddade den som bar den. Vad mer den gjorde förtäljer inte sagorna men magin var kraftfull och god. Celestinus anförde sin drake mot Nordeport för att tvinga drottningen att underkasta sig och göra Nordeport till ett lydrike till Novion. Celestinus försökte säga till människorna som tjänade alverna att de var slavar och att han skulle befria dem från alverna om de vände sig mot sina herrar och slogs med honom istället. Människorna spottade på marken framför honom där han satt på den gyllene draken och vände honom ryggen. Celestinus lät draken flyga över deras byar och tände eld på dem.
Alverna kämpade mot Celestinus och hans män och hans drake, men det stod klart att detta inte räckte. Många städer hade fallit. Celestinus själv var nästintill omöjlig att döda då han var en halvgud och åtnjöt Normons beskydd. Då gick en av de mänskliga härförarna, en mycket skicklig sådan, till sin drottning Lossel och erbjöd sin hjälp och alla människors stöd om hon gifte sig med honom och lät honom och deras barn grunda en konungaätt som i all framtid skulle sitta på Nordeports tron. Drottningen gick med på detta och gifte sig med honom. Detta var den allra första Clodvig Isensköldh. Han svor en ed att han och hans ätt alltid skulle hålla stånd mot Novion och Huset Celestinii och i Nordeport skulle alver och människor kunna leva sida vid sida. Då skapade Lossel, med människornas hjälp och offer, en sköld till honom, en sköld av is, som kunde hålla stånd mot drakelden. Och så länge den Isensköldhska ätten stod mot Novion som en sköld så länge skulle också alverna respektera Nordeports gränser. Så länge Huset Isensköldh höll eden i helgd, så länge skulle alverna stödja huset som sitt eget.
När Celestinus nästa gång red mot Clodvigh Isensköldh på sin skräckinjagande, gyllene drake, höll Clodvigh upp sin sköld och bågskyttarna på var sida om honom tog noga sikte. När de båda pilarna, omvärvda av Lossels magi, sköts mot Verathix och träffade henne, störtade hon mot marken. Men Verathix var en skicklig flygare och hon lyckades landa utan att krossas. Omedelbart drog Celestinus tillbaka sina trupper och bad om fred och det sades att man såg honom gråta vid drakens sida. Nästa dag var draken borta men Celestinus slöt ett avtal om tusen år av fred mellan Nordeport och Novion. Och skölden, som alltid stod vid Nordeports tron i slottets stora sal slöt ett magiskt skydd runt hela Nordeport.
Lossel såg många av sina ättlingar växa upp och regera i Nordeport, men hon sörjde sin make som hon kommit att älska högt. Den dagen kom när hon reste till sitt långlivade folk i Estellon, och den magiska skölden försvann. Det sägs att den begravdes med Clodvigh i hans konungahög men när två tusen år gått och tvillingprinsarna började kriga, var det inte längre någon som visste var den fanns. En ny gyllene drake kom, Xermiamimis, och hon reds av Lucius Celestinii. Den här gången kunde inte Nordeport stå emot drakens eld och till slut var Theoderik XV Isensköldh tvungen att sluta fred och uppgå i Novion. När kung Theoderik nästa dag skulle sätta på sig sin krona var den spårlöst försvunnen.
Och den gamla eden hade brutits. Huset Isensköldh hade förlorat mer än sin frihet.