Uriel är Sjödrottningen. Uriels domän är sötvattnet. Hon beskyddar inte bara källor, floder och sjöar, utan också barnet i moderlivet. Uriel är kärleken och barnsbördens gudinna. Hon är den man ber till när man skall föda men också den som beskyddar älskanden. Hur kärleken tar sig uttryck bryr gudinnan sig inte om, det är något som människor sätter upp regler för.
Uriels manliga motsvarighet är havets gud, Uhnaman. Tillsammans har de dottern Riella, regnets och jaktens gudinna.
Uriels prästinnor kan i mycket ses som mödrar, de kan vara kärleksfulla och mjuka när de vårdar sjuka och barn men är fullständigt hänsynslösa mot dem som är respektlösa mot Sjödrottningen.
Prästinnorna ser med oblida ögon på dem som tillverkar, säljer och använder fosterfördrivande medel, då kulten anser att alla barn är välkomna.
Uriels prästinnor kan hela sjukdomar genom sina böner och offer till gudinnan vid den sjukas bädd. De kan också förgöra den som inte är värdig deras gudinnas kärlek. Antingen genom att förbanna dem eller deras vatten.
Uriel är den gudomen av alla de gudar och gudinnor som dyrkas i den kända världen, som oftast låter sina prästinnor skåda framtiden. Genom bön, fasta och offer kan dessa ta emot syner genom att skåda i en vattenspegel. Utomhus i stilla källor eller sjöar, inomhus på ett silverfat med helgat vatten. De riktigt starka prästinnorna kan få spontana syner från Uriel.
Uriel strävar efter renlighet och därför tvagar man sig alltid innan man ber till henne.
En människa som är oren, därför att han eller hon har gjort något som Sjödrottningen ser som något ont, förbannar prästinnorna. En typiskt oren handling är att ägna sig åt fosterfördrivning. En annan att göra illa en gravid kvinna eller skada ett barn. Att smutsa ned ett vattendrag eller stänga inne ett, utan att prästinnorna fått offra för att beveka och glädja Sjödrottningen och be om hennes förlåtelse för att hon beläggs med bojor är något som för lång tid framöver kan göra stränderna ofruktsamma och ibland få källan att sina.
Uriels symbol är först och främst flodpärlan, sötvattenspärlan.
Lämpliga offer till Uriel är pärlor, ett barns hårlock eller läkerörter.
Uriels Aspekter
Försvararen: Snöhäxorna är Uriels iskalla aspekter. De har inget medlidande utan är kalla som den is de personifierar. De dödar utan tvekan den som vill Uriel eller Uriels utvalda något ont.
Det sägs att snöhäxorna, liksom najaderna, alla är systrar.
Om najaderna är lekfulla, förföriska och glada och pratsamma (även om de kan vara livsfarliga), är snöhäxorna bistra, krigiska och tystlåtna.
Bevararen: Modern är symbolen för det som upprätthåller. Hon är symbolen för livets bevarare, både i sitt sköte och i det hon ser till att barnen växer upp. Som en mor är Uriel för människorna. Hon är kärleken som inte kräver något tillbaka.
Förgöraren: Pesten slår blint mot hög som låg. Den kan hoppa över stora områden och sedan komma tillbaka. Särskilt sjukdomsförloppet hos den fruktade böld- och lungpesten är så hastigt att man sällan ens hinner be Uriel att i sin kärlek hela den drabbade. Prästinnan hinner inte ens till sjukbädden. Då vet man att Uriel är uppbragd och i sitt raseri vänder sig mot sina dyrkare. Offer måste till för att blidka henne.
Missmodet kan drabba hela släkter eller grupper av människor, liksom individer. När känslorna blir mörka och svarta och man inget kan ta sig för, är kroppsvätskorna helt klart i olag och något står inte rätt till mellan gudinnan och människorna. Prästinnans uppgift blir att försöka ta reda på hur man misshagat Sjödrottningen och hur man ska kunna blidka henne igen.
Väktaren: Najaderna vaktar Uriels vatten var det vara månde i den kända världen. De är alla systrar, blå- eller grönaktiga i huden och har långt hår. De är mycket intresserade av människor, speciellt män, som de förför. Det är sällan männen återfinns vid liv.
De är lekfulla, glada och pratsamma men samtidigt väldigt lättstötta och nyckfulla. Blir de arga kan de låta vattendrag stiga och svämma över eller dra ner en under vattnet om de får tag i en.
Budbäraren: Uriels budbärare är Barnet. Barnen på barnhemmen skickas med bud åt Urielprästinnorna. De bär då ett blått, brett band tvärs över sitt bröst och det är mycket sällan ett sådant barn råkar illa ut, tvärtom är alla villiga att hjälpa honom eller henne. Dessa barn färdas till fots eller på små hästar eller ponnies.
Att skåda Ödet
Uriels prästinnor ser ögonblicksbilder, som en ring som träs på ett finger, en ros som vissnar, en duva som kommer med ett budskap, en älskads ansikte vars blick slocknar. Ingen urielprästinna drar sig för att skåda, även om de olika individerna är sämre eller bättre på att uttolka det de ser och därför ofta diskuterar sinsemellan vad vattnet visat dem. De kan också skåda flera stycken samtidigt i en vattenspegel och därigenom förtydliga visionerna. Visionerna kan visa dåtid, nutid eller framtid.
Om en urielprästinna och en enioneprästinna samarbetar kan naturligtvis en större helhetsbild ges, vilket kan vara användbart för beslutsfattande på olika nivåer.
Helande
Alla Uriels prästinnor kan hela, men olika bra. De som är särskilt välsignade klarar att hela större skador och allvarligare sjukdomar än de andra. Om flera prästinnor engageras i helandet samtidigt ger det extra kraft/uppmärksamhet av gudinnan.
Uriel ser till hela människans välbefinnande. All sjukdom kommer från kroppsvätskor i obalans och det gäller att få dessa i balans igen. Det kan man uppnå genom helande örter i till exempel dekokter, salvor och piller. Liksom med åderlåtning (favoritmetoden är iglar). Om prästinnorna måste så prövar de bönens/helandets kraft.
Priset (offret) som en hjälpsökande måste betala för helning eller annan läkekonst varierar från person till person. Dels vad prästinnorna tror att man kan klara av att betala – eller vad de anser att man bör betala.
Urielprästinnor kan inte bara hela utan också förgöra.
Uriels tempel
Uriels tempel byggs alltid i närheten av sötvatten. Alltså vid sjöar, på öar och vid vattendrag. Där sådana finns, ligger de vid varma källor. Är platsen särskilt helgad, kan det ibland vara förunnat för prästinnorna att se Uriels najader där. Kvarntorp är en sådan plats där najader setts.
Vid vadställen och broar, finns ofta ett altare där man kan offra till Uriel innan man beger sig över hennes domän. Speciellt vid broar kan det vara bra att tänka på att det är Uriel som skall bevekas för att bron ska få stå kvar, då bron är en boja som hon låtit människorna lägga där.
Alla tempel har en speciell tvättplats, där man tvagar sig innan man offrar till Uriel. Tvättplatserna i templen är allt mellan en häll till stora badhus.
Uriels barnhem
Barnhem finns vid nästan alla tempel. Naturligtvis uppfostras barnen att dyrka Sjödrottningen eller Havskonungen. En del lovande ges stipendium (som de ska vara tacksamma för) att gå i lära hos hantverkare eller köpmän. Barnen väljer därför oftast Uriel till sin huvudgudinna när de blir vuxna och offrar till henne mer än till de andra.
Många av barnen i templet blir aldrig mer än tvätterska, städare, budbärare eller hjälpredor vid det helande som Urielprästinnorna utför och som inte innebär ett direkt bönesvar från gudinnan. Detta innebär dekokter, grötomslag, åderlåtning och när det är nödvändigt syr man ett par stygn.
Barnhemmen tar i första hand emot barn som förlorat sina föräldrar på havet. Templet tar också hand om ogifta mödrar och deras barn, eller änkor och deras barn som kommit på obestånd. De får stanna tills de kommit på fötter igen. Dessa kvinnor får mat och husrum mot att de utför sysslor till templet, samt en liten lön (som en bondes piga) för att så småningom kunna skaffa sig ett liv utanför templet.
Döttrar som skolas i templet
Det förekommer att rikare borgare och frälsepersoner sätter in någon eller några av sina döttrar i ett Urieltempel även om de inte är kallade av gudinnan. Detta för att de ska lära sig en del av den läkekonst som prästinnorna utövar. Detta kräver förstås ett ansenligt offer till templet men höjer också dotterns värde på äktenskapsmarknaden.
Huvudtempel
Det heligaste templet finns på en ö utanför Borshamns kust. På denna ö, finns en djup och alldeles rund sjö som upptar nästan hela ön. Sjön är kantad av höga branter och ligger under havsnivån, men är ändå söt. I sjön finns en ö och där är Uriels tempel uppfört, liksom bostäderna för prästinnorna och ett litet barnhem.
Hospital
På Uriels ö finns ett hospital, uppfört i Uriels namn. Dit kommer de som är allra svårast sjuka, där inget hopp finns kvar. De som överlevt resan tillbringar sina sista dagar i Uriels prästinnors vård och de gör allt för att deras slut skall vara smärtfritt. Ibland händer det att de lyckas hela någon och då förstår alla att Uriel har låtit ett mirakel ske. Hela ön är helgad till Uriel och var beskyddad av den furstliga Vite Hamnsätten Silverhäger innan upproret mot kejsaren år 1014. Numera beskyddas ön av kungen av Borshamn.
En hel syskonflock najader bor i sjön. Deras hud skimrar i blått och deras långa hår böljar i vattnet runt dem. De skrattar och leker runt ön och kommer ibland upp på stranden för att tala till prästinnorna. Oftast säger de saker som ingen riktigt förstår, men ibland har det hänt att de har varnat för olyckor eller särskilt välsignat någon som sedan har lyckats hela någon som inte borde ha kunnat helas.
Dotterön utanför Vite Hamns kust, helgad till Riella
Dotterön, som är klädd med en underbart vacker bokskog med en helig lund, är en helig plats för Riella (som har heliga lundar istället för tempel).
Uhnamans lösen – staden på kusten
På fastlandet ligger staden Uhnamans lösen, där det största Uhnamantemplet finns på en smal udde som går ut i havet. (Se Uhnamankulten.)
Det är bara flickor som Uriel kallar som sina.
Den religiösa ritualen vid Kvarnorp
I sin enkla form samlar prästinnan upp vatten ur älven i en helig bägare. Denna bägare placerar hon sedan på altaret och sjunker ned på knä och ber en bön till Uriel att helga vattnet. När så har skett och vattnet har helgats doppar prästinnan sina fingrar i bägaren och bestryker sin panna. Gudinnans helighet träder då in i prästinnan och hon står i direktkontakt med Uriel. Hon vänder sig mot älven och ber om gudinnans välsignelse och kan formulera en önskan, fråga eller motsvarande till Uriel. Därefter mediterar prästinnan och inväntar gudinnans svar. Ritualen avslutas med att prästinnan tackar gudinnan och häller det välsignade vattnet över altaret.
När prästinnan leder en officiell ritual med flera närvarande möter hon dem i den heliga eklunden och leder dem sedan till altaret. Liksom i den enkla ritualen hämtar hon vatten ur älven och placerar bägaren på altaret. Hon knäfaller och ber till gudinnan som välsignar vattnet. Därefter får de som vill be till gudinnan närma sig en och en. Prästinnan lyfter bägaren med det heliga vattnet och doppar sin fingrar i det. Den som vill be knäfaller först inför prästinnan som bestryker den bedjandes panna med heligt vatten. Därefter frågar hon vad denne önskar be gudinnan om. Tillsammans går de sedan fram till altaret och knäfaller och ber till gudinnan. Efter bönen lämnas ett offer på altaret. Det måste inte vara något dyrbart, det är symbolen som räknas. En tår, örter eller något annat går bra. Därefter upprepas ritualen med nästa person som vill tillbedja. När alla är klara avslutas ritualen med att prästinnan tackar gudinnan och häller det välsignade vattnet över altaret.