Frälse, frälst från skatt
Den jord som en vasall har fått i förläning är befriad från skatt. Vasallen har gått ed på att i utbyte mot jorden ställa upp ett bestämt antal riddare och soldater. Befriad från skatt kallas för att vara frälst från skatt. Därav begreppet frälse (dvs adlig person som innehar jord som är befriad från skatt till kronan).
Vasallen har avlagt en ed till kungen (eller annan länsherre, t ex hertig, som i sin tur avlagt en ed till kungen). Om man inte har avlagt eden får man inte behålla förläningen. När vasallen dör ärver traditionellt den äldste sonen. Han måste avlägga en ny personlig ed till kungen för att få förläningen. Se mer om arv under Arv.
Kungen delar naturligtvis inte ut ALL jord i kungariket. Merparten av jordbruksmarken förblir kronojord, alltså tillhör kronan. Det är bland annat den som ligger till grund för kungens ekonomiska makt.
Status
En frälsepersons status är beroende av summan av rang, titlar, position vid hovet, ämbete vid kungliga eller hertliga hovet, anor och rykte och berömmelse. En hög status borgar för att det är lättare att få sin stämma hörd, att påverka sin länsherre, att få lån, få uppbackning i tvistefrågor etc. även om man inte har en hög titel. Statusen, till skillnad från rang, position och titel, är flytande och kan stiga och sjunka under ens livstid.
En person med en hög titel men utan en position vid det kungliga hovet, kan på statustegen stå lägre än någon som är riddare men i gengäld är kammarherre hos kungen och på så sätt dagligen har kungens ”öra”. Ett annat exempel är en grevinna från en gammal ätt som genom att upprätthålla ett dynamiskt och intressant sällskapsliv i sitt hus, dit alla vill få en inbjudan, får en högre status än en hertiginna från en mer nyadlad ätt som har tagit sig en – gudarna förbjude – ofrälse älskare och därtill har en schism med drottningen.
Det är inte bara kungen som har ett hov. Det har alla adliga fast i mindre skala.
Hur mycket är mycket? Skillnader inom adeln
Inom adeln finns stora skillnader. Avståndet mellan en hertig och en riddare är långt mycket större än mellan en riddare och en bonde. Om vi yxar ganska grovt för att göra en tydlig jämförelse av olika adelstitlar kan det se ut så här:
En riddare innehar så mycket jord i förläning att riddaren kan bekosta sin krigsutrustning (häst, rustning, vapen) till sig själv, sin väpnare och till en handfull knektar. Kanske äger riddaren bara ett gods, vars jord brukas av ett antal bönder i form av dagsverken.
En baron/baronessa, som är vasall till kungen, eller till en av kungens vasaller, kan som jämförelse sägas ansvara för att kunna rusta motsvarande 5 till 10 riddare (inklusive dessa riddares väpnare och knektar etc).
En greve/grevinna i sin tur ska kunna rusta mellan 10 och 50 riddare.
En hertig/hertiginna, som är den högsta adliga titeln, ska kunna rusta mellan 50 och 200 riddare.
I tabellen över förläningar är det angivet hur många gods varje förläning består av. Antal gods motsvarar antal riddare som ständigt kan hållas rustade och stå till förfogande, förutom en själv. Dessa riddare bor i borgen/huset/gården som förläningstagaren.
En länsherres vasalltagare rustar enligt sitt antal gods och förutsätts (enligt vasalleden) sluta upp bakom länsherren i en väpnad konflikt.
Varje gods har ett visst antal gårdar som bönder brukar. De är frälsebönder och betalar inte skatt men försörjer godset. De gör också dagsverken.