IN NOCTEM SINI ASTRIS

Välkomna till höstens bankett!

När: 14 oktober 2023
Plats: Mälsåkers slott

Man kan vara på plats för att byta om från kl 14.(Med viss reservation för ändringar när vi pratat ihop oss med de som driver slottsföreningen. Det blir inte tidigare än så.)

Ät lunch så ni är mätta fram till middagen.

Lajvet slutar kl 23.00 genom att vi ropar ut det.

Deltagaravgift: 650.-
I avgiften ingår middag, hyra av slottet och städning.

Slottet är en fantastisk miljö att lajva i men spartanskt möblerat. Det finns ingen elektricitet eller vatten så förbered er på att diska hemma. Det kommer att bli mörkt på kvällen. Beroende på väder så kan det bli lite kallt, tänk på det när ni väljer klädsel. Det blir inte som att vara utomhus, det är tjocka stenväggar som lagrar värme under dagen och det blåser inte.

Medtag egen dricka, ätsaker, ljusstake/lykta och gärna en inlajv stol om du har.

Toaletter (vattenklosett) finns i en byggnad utanför slottet.

Sista anmälningsdag den 1 september 2023. För att anmäla dig går du till fliken Anmälan här på hemsidan.

SCENARIO

Skörden är bärgad. Den blev skral. Den regniga sommaren ödelade stora delar av skörden och många betesdjur drabbades av sjukdom i gyttjan och leran. Vintern kommer att föra svält med sig. Soldaterna på båda sidor i det pågående inbördeskriget plundrar sig fram.

Estolons präster har ännu en gång betonat att frälse och folk offrar till honom för att blidka honom. Hertigen av Swartöö har därför bjudit in sina vasaller för ett offer till Estolon.
Det alla förstår, är att denna offerfest inte bara är en fest för att hylla Estolon, utan också är en förevändning för att kunna rådslå om den senaste tidens utveckling i riket. Speciellt som den hålls på slottet Sunnansjö. Ett slott som hertigen inte längre använder då det till vissa delar är obrukbart. Sunnansjö var ett av de sista slotten som draken Imra och drakryttaren Radhi brände för att skydda omgivningarna mot kaoskreatur. Det är dock en utmärkt plats för hemliga rådslag då kungens män inte har en tanke på att hertigen och vasallerna skulle kunna samlas där.

Dagen efter Åminnnelsen landsteg prins Benedikt i Röde Hus hamn. Med sig förde han ett stort antal legoknektar. Endast Normon vet vem som finansierat dem. Prinsen har satt upp sitt högkvarter på Röde hus, fröken Alexandra Gladas grevskap.
Kungen reagerade med stor vrede och indignation. Han krävde att alla de vasaller som han misstänkte stod på prinsens sida, skulle infinna sig i Nordeport för att förnya sina eder. Hans majestät drog också omedelbart in hertigdömena Östanå och Ekhaga, och därigenom alla deras underliggande grevskap och baronier. Hertigarna Falkenbrandt och Drakensköldh, har dock ingen som helst plan på att frivilligt överlämna hertigdömena utan lät hälsa att kungen var välkommen att försöka. Herr Crispin Falkenbrandt andades ut, då hans baroni Rosenberga, som tidigare legat under Östanå, blivit utbytt mot ett annat i och med att han gifte sig med fru Lucinda Gyllenfors. Rosenberga ligger numera under Swartöö.

Det står klart att styrkemässigt är det tämligen jämnt mellan kungen och prins Benedikt, där kungen har en fördel att Normons tempelriddare kämpar för honom medan prinsen har en ansenlig mängd legoknektar.

Hertigdömet Swartöö ligger längst bort från huvudstaden av alla hertigdömena, och det ger en geografisk tidsvinst för att bestämma sig. Brev tar tid, till och med meddelanden med duva. Det tar också tid för högreståndspersoner att färdas till Nordeports huvudstad från sina förläningar i Swartöö. Därför kan inte kungen förvänta sig att de ska komma till honom förrän… NU. De borde ha anlänt Nordports hov i dagarna, eller åtminstone sänt budskap som försäkrade kungen om deras trohet. Men det är svårt att göra så länge hertigen av Swartöö inte tagit ställning.
Det är tydligt för alla att hertigens av Swartöö beslut kommer att vara avgörande för vilken sida i tronföljdskonflikten som får övertaget. Som släkting till både kungen och prinsen är hertigen i valet och kvalet och försöker hålla sig neutral in i det sista. Men många hävdar att detta är en konflikt där neutralitet inte är ett val som är möjligt. Att välja sida är ett måste.

Även om vissa av hertigens vasaller har framfört att man borde bilda en tredje fraktion för att sätta herr Arild på tronen, har han, visserligen smickrad, avvisat detta än så länge. Det finns ingen som helst möjlighet för en bastardätt att rättfärdigt och rättmätigt hävda Nordeports tron. Det är en sak att två bröder träter om Vinterkronan, en helt annan ätt skulle få mycket svårt att få tillräckligt många herremän med sig. De som stöttar hertigen är inte säkra på att det skulle vara omöjligt, om hertigen själv vill.
Det enda sättet för hertigen att ta kronan är att erövra Nordeport och avsätta den rättmätiga kungafamiljen.

Den annalkande vintern gör att inget större slag kommer att stå mellan kungen och prins Benedikt den närmaste tiden. Istället samlar man sina styrkor.
Dessvärre är också det Lejonmarkska tronföljdskriget i full gång och det kan tänkas att det finns de som tänker utnyttja kriget för att bryta fredsavtalet med Nordeport.

Prästerskapet har börjat lägga sig i politiken alltmer. Eftersom kungen har ett råd av präster och prästinnor tar även de andra sig större och större friheter att komma med goda råd utefter sina gudars och gudinnors önskemål. Naturligtvis har detta alltid skett, men nuförtiden förväntas de bli åtlydda. Vilket sätter herremännen i kläm, då alla gudomer långt ifrån vill samma saker. Prästerskapet är motvilliga till att sia, hela och på andra sätt använda sig av de krafter som de får från sina gudomer och som kan vara till hjälp för de som offrar. Det rimmar illa med att det finns en sorts outtalad gudomlig regel att de troende ska kunna förvänta sig att ibland få något tillbaka om de ger något, en ynnest i paritet med gåvan.
Ett envetet rykte har uppstått. Det säger att gudarna och gudinnorna är så långt fjärmade från världen, att prästerskapet inte längre kommunicerar med dem. När man ser den dåliga skörden, de starka höststormarna, översvämningarna och bränderna, de många barnen som föds missbildade eller döda, tjuvarna som tycks härja ohämmat och sist men inte minst ökningen i antalet monster som tar sig in från immaterium, är det mycket lätt att tro på ryktet. Kungens påbud är att offra mer, rusta inför två krig och blidka gudarna genom celester, celibat och askes. Drottningen, Faustina Celestinii, tycks fortfarande inspärrad i ett neniyetempel. Och det är klart, hon har aldrig varit känd för sin måttfullhet. Vid kungens ”nya” hov, passar hon inte längre riktigt in.

Magikerna har stora problem, då kungen bestämt sig för att dra in allt sitt ekonomiska stöd till magikerskolan i Nordeport. Det finns anledning att misstänka att det är den gamla schismen mellan prästerskap och magiker som fått det kungliga rådet att påverka kungen att ta det här beslutet. Mäster Anatolius överväger en flytt av skolan men har ännu inte bestämt vart.