För att bevara ättens position och makt måste arvet regleras. Arv delas inte, utan hela jordinnehavet och alla titlar går till äldsta sonen. Om den äldsta sonen dör före fadern, ärver sonens äldsta son (barnbarnet) i sin tur. Dör äldsta sonen utan manlig avkomma ärver den näst äldste sonen allt. Saknas söner helt ärver äldsta dottern allt. Saknas barn, ärver närmaste manlige släkting allt. Saknas manliga släktingar ärver närmaste kvinnliga släkting. Finns inga levande släktingar så återgår förläningen till länsherren som ursprungligen förlänade bort den.
Vad gör då alla yngre söner och döttrar? Generellt sett ska de försörjas av det äldre syskonet som ärvde rubbet, och giftas bort för att skapa allianser. Rent praktiskt så är det vanligt att de söker sig en framtid som riddare i tjänst hos någon, kanske till och med kungen. Äktenskap med en arvtagerska i en annan ätt är möjligt.
Testamenten skall förvaras i ett Nenyietempel och nedtecknas med en sådan prästinna närvarande, annars är det inte giltigt. Prästinnan bevittnar och förseglar testamentet vid nedtecknandet. Testamentet kan sedan förvaras i templet (mot en avgift som erläggs i förskott) eller förvaras på en plats som testamentator bestämmer. Så länge sigillet är obrutet är testamentet giltigt när personen dör. Förläningen ärvs alltid enligt arvsordningen nedan, men det kan finnas andra dyrbarheter, skattejord och gods som testamentet behandlar.
Arv hos adeln
PRIMOGENITUR
Primogenitur innebär att hela arvet går till det äldsta barnet. Arv delas inte. Länsinnehavare (man eller kvinna) kan under sin livstid tilldela yngre söner och även döttrar förläningar och titlar. Det måste godkännas av kungen för att anses som giltigt.
- Agnatisk linear primogenitur: Endast söner kan ärva en förläning, allt arv går till den äldsta levande sonen, och hans äldsta son är arvinge i sin följd. I avsaknad av söner går förläningen tillbaka till kungen. Denna arvsordning tillämpas inte längre generellt sett men var den ursprungliga för kejsardömet. Det finns röster vid hovet som vill göra denna arvsordning gällande. Kungen kan åberopa denna praxis om han önskar förverka en förläning så att den ska återgå till kronan. Det är svårt att driva en rättsprocess i frågan eftersom det är kungen själv som ytterst dömer.
- Agnatisk-cognatisk primogentiur: Äldsta son ärver, och hans äldsta son är arvinge i sin följd. Yngre bröder ärver före systrar, men om manliga arvingar saknas ärver den äldsta dottern och hennes manliga avkomma. En dotter kan endast ärva förläningen om det helt saknas manliga arvingar, det vill säga att den avlidne länsinnehavaren inte hade några bröder, farbröder, kusiner etc. Generellt sett så bestrids alltid dessa arv av döttrarna till den avlidne, och långdragna rättsprocesser inleds.
- Patrilineal cognatisk primogenitur: Detta är den vanligaste praxisen för att ärva förläningar. Äldste son ärver före bröder och systrar. Äldsta dotter ärver i avsaknad av bröder, därefter hennes äldste son före hennes döttrar. En yngre systers äldste son ärver generellt sett inte före huvudarvtagerskans äldsta dotter, men det är en fråga som alltid brukar tvistas om i domstol.
- Närhet till blodet – proximitet: Detta är ett tillägg till systemet med primogenitur. Om en avliden länsherre har bröder, brorsöner etc kan arvet ändå gå på kvinnosidan därför att det finns avkomma, manlig eller kvinnlig, som är närmare i blodet till den avlidne. Proximitet åberopas för att bestrida arv och leder ofta till rättsprocesser.
Nordeports krona ärvs enligt traditionen oftast genom agnatisk-cognatisk primogenitur. Detta är inte hugget i sten och därför kan tvister om tronföljden ibland uppstå om någon till exempel vill hävda den gamla kejserliga lagen om agnatisk linear primogenitur.
ÖVRIGT
Om ett barn döms till fredlöshet, utvisas eller förklaras förlustig sitt arv förlorar han/hon sin rätt till detta. Detta kan ske i en rättslig process vid tinget/domstolen när straff utdöms. Olika anledningar kan vara om barnet gifter (ned sig) mot föräldrarnas vilja, brudrov, mördar en släkting, förslösar ättens förmögenhet eller dylikt.
Det sänker statusen för hela ätten att visa upp sin smutsiga byk i rätten.
BASTARDER
Enligt Regeln bör man inte skaffa bastarder alls. Det har inte med skam att göra utan beror på ekonomi och arv.
Det är bara barn inom äktenskapet som kan ärva.
Konsekvensen av att en kvinna föder en bastard när hon är gift och påstår att det är makens barn, blir att äkta barn förbigås arvsmässigt. I värsta fall ärver en oäkta son titel och sköld och ättens blod förs inte vidare.
Den bedragne maken betalar ovetandes för en uppfostran för någon som inte är hans egen. Om kvinnan erkänner att barnet inte är hennes make, bör barnets biologiska far ersätta paret för den kostnad som uppstår. I det fallet gäller det också att få den biologiska fadern att erkänna barnet.
Konsekvensen av att en man får en bastard som han erkänner, blir likaså att det går ut över hushållets ekonomi då barnet ska kläs, försörjas, utbildas och uppfostras. Många erkända bastarder blir en stor ekonomisk belastning. Även här bör en ekonomisk överenskommelse träffas.
Särskilt komplicerat blir det om både modern och fadern är gifta på varsitt håll och avlar ett barn.
Hur bastarder som blivit till innan ett äktenskap ingås ska behandlas i äktenskapskontraktet. Även om barnets biologiska föräldrar gifter sig efter att deras gemensamma barn fötts, räknas barnet som bastard och ingår ej i arvsföljden för förläningar, kronor etc. Se ovan.
Även om det inte är brottsligt att avla en bastard, kan det vara känslomässigt uppslitande.
Arv – Icke-adliga
- Cognatisk primogenitur: Ingen åtskillnad görs utifrån kön, äldsta barnet ärver allt. Detta är den vanligaste praxisen för icke-adliga jordägare, dvs bönder
- Delat cognatiskt arv: hela arvet delas lika mellan alla barn. Denna praxis brukas ibland av borgerskapet.
- Präster/prästinnor. Ägodelar tillfaller templet vid deras död. Någon enstaka personlig ägodel kan testamenteras enligt önskemål, om det godkänns av överordnad inom templet
- Magiker. Magiker kan testamentera personliga ägodelar till en förmånstagare de själva väljer.