Estellon – det sista alvriket

Högalvernas rike bär namnet Estellon. Det ligger nordöst om Norra Novion. Gränsen söderut består av ett högt bergsmassiv. Väster om Estellon ligger vild skog och bortom det markgrevskapet Mårdeborg och kungadömet Nordeport. Runt Estellon finns vildmark som bebos av skogalvsklaner, nomadiserande svartblod och flera olika halvbarbariska människofolk som lever kringströvande liv. Estellons gränser bevakas hårt och det råder ständig väpnad konflikt med nomader och svartblod. Periodvis utvidgar högalverna sitt rike och befäster positioner långt ut, men dessa är svåra att hålla, särskilt som det finns så få högalver kvar. 

Staden Estellon – huvudstad i Estellon

Högalvernas stad är det vackraste byggnadsverk man kan finna. Inte ens Nova Celestina kan mäta sig med denna. Byggnaderna är alla av olikfärgad marmor och krönta med kupoler i guld och silver och gatorna är stenlagda med vit marmor. Från tornen vajar sidenfanor med de olika alvhusens emblem och över murarna till innergårdarna väller olika blommor och fruktträd ut över gatorna. På magisk väg hålls klimatet mycket behagligt då staden egentligen ligger så långt norrut att den myckna prakten av blommor och blad inte borde kunna överleva vintrarna. Staden är genomkorsad av kanaler med smäckra broar som välver sig däröver och man kan promenera i all oändlighet och ständigt upptäcka ett nytt konstverk, en överväldigande fontän eller en särdeles vacker plats där gungor vars rep är slingerväxter erbjuder en sittplats som rör sig med vinden. 

Politisk splittring

Högalvernas rike är splittrat mellan två fraktioner som har olika syn på hur relationen till människor ska utvecklas. Det ena partiet, som regerade sedan förlusten i Tvillingprinsarnas krig, har varit inställda på att förbättra relationerna och söka vänskap med människorna. Detta parti är känt som Calendalin och kungen som regerat bar namnet Riannaron. Deras motståndare kämpde för att högalverna återigen ska regera världen och att alla dödliga ska underkasta sig. Detta krigiska parti bär namnet Nimargon. Människorna som tjänar högalverna ifrågasätter inte vem som styr, de lyder blint. 

Sommaren 1012 N. C. skedde ett maktövertagande och Nimargon, som nu stöddes av tre av de fem största och viktigaste klanerna, vann striden. Kungen Riannaron avrättades och Eldacalaien blev drottning i hans ställe. 

Nordeport och Estellon

Nordeports kungasläkt har alltid haft ett nära förhållande till högalverna i Estellon. Den kung som grundade riket Nordeport, Clodvig I Isensköldh, var gift med Lossel, en högättad alvmagiker. Det var hon som skapade Vinterkronan och Isenskölden för att den som var hennes ättling och satt på Nordeports tron skulle vara skyddad mot Novions makt. När Clodvig dog, lämnade så småningom Lossel Nordeport Alla trodde att Lossel var borta för alltid, tills hon vid ett hov hållet av drottning Eina, plötsligt återvände till Nordeport. Under åren som gått, har fler och fler högalver kommit till kungens hov. Lossel själv bor i tornet Frostspira på en ö i Nodeports största sjö – Glödsjön. Hon syns inte ofta till, men den forna drottningen övervakar och beskyddar sina ättlingar. 

Drottningen av Estellon, Eldacalaien, har fortfarande samma inställning till människor som hon och hennes hus alltid haft. De är till för att tjäna Gudarnas barn, inget annat. 

Människor i Estellon

I Estellon finns det människor som lever och som tjänar högalverna. Dessa människor har tjänat alverna i tusentals år, ända sedan den Arkadiska tiden. De har en tjänande ställning men alverna är samtidigt beroende av dem för allahanda göromål: bruka jord, utgöra tjänstefolk, tjäna i armén mm. Människorna är inte slavar, utan de behandlas väl, även om de absolut inte har något som helst (officiellt) politiskt inflytande. Högalverna sänder ofta ut människor som spioner. Särskilt i imperiet. Det är ett viktigt sätt att hålla sig informerad om vad som händer. 

Relationen till Schola Argentia

I Arkadisk tid, då alverna vunnit sin odödlighet och stod i konflikt med gudarna så grundade de en magiskola för människor. Detta är den äldsta av människornas alla magiskolor. Skolan är i dag självständig men relationen till högalver är alltjämt god. En gång i tiden när högalverna regerade utkrävde de fullständig genuflektion (gå ned på knä och böja huvudet) av alla människor, särskilt av magikerna. Detta var ett viktigt sätt att markera relationen. Idag är det inte någon magiker som längre skulle komma på tanken att underkasta sig så.

Den Döde Gudens helgedom

Som en del av botgöringen som alverna tvingades gå med på när fred slöts med gudarna, så byggde de ett tempel där den Döde Gudens kropp fanns. Detta tempel ligger långt utanför staden Estellon, halvvägs upp på det högsta berget i världen. Alla högalver förväntas att periodvis tjänstgöra som botgörare i templet. Där tillber de den döde guden och ber ständigt Eldjungfrun om förnyad förlåtelse. Templet hålls mycket heligt och inga människor släpps normalt in där. Undantagsvis har särskilt välsignade och utvalda fått komma till templet genom självaste Eldjungfruns försorg.

De 24 alver som var med om att intaga essensen av den döde Guden kunde, om de alla vistades samtidigt i templet, återskapa Guden genom projektion över den bottenlösa brunn som finns i templet. När detta återskapande sker blir det möjligt att genomföra starka magiska ritualer i det korsa ögonblick när minnet av den döde guden visas över brunnen. Dock kostar det varje gång en bit av dessa alvers essens och när den är slut kommer den magiska förmågan långsamt förtvina hos alla högalver. Därför är detta en utväg som inte används annars än i yttersta nödfall. 

Idag vet ingen utanför den Döde Gudens helgedom, hur många av de 24 som fortfarande lever. Det går rykten om att flera dog i samband med Celestinus förstörande av Nova Celestina och Uppstigandet.

Vid botgöringen i templet händer det att den magiska förmågan hos alvernas högra och vänstra hand ökar tillfälligt eller permanent. Vid ihärdiga böner kan man också få insikt i nya förmågor. De som har ägnat sina liv åt att endast vistas i templet kan också lära ut magi till de botgörande alverna om de anser att de har gjort sig förtjänta av det.