Den feodala strukturen

I toppen av pyramiden finns kungen. För att kunna administrera sitt kungarike, och för att försvara landet, delar kungen ut stora jordegendomar till ett antal vasaller. Dessa vasaller svär en ed till kungen (se nedan). I utbyte mot den jord de får i förläning, ska de rusta ett visst antal riddare och soldater. De ska inom förläningen ansvara för administrationen, dvs upprätthålla kungens lagar och se till att bönderna är trygga. Kungens vasall, som t ex är en greve, kan välja att förläna delar av sin förläning till riddare. Riddaren ska bekosta sin egen krigsutrustning med hjälp av intäkten från den jord som han/hon fått i förläning. För den jord som ingår i en förläning, betalas ingen skatt. Man är ”frälst” från skatten.

Adeln utgör en extremt liten del av den totala befolkningen. De äger ändå väldigt mycket av jordbruksmarken. Detta är grunden till deras maktposition i samhället. Som ett riktvärde kan man säga att adeln vanligtvis utgör 1% av den totala befolkningen och äger runt 20% av landets tillgångar. Generellt under medeltiden var 90 procent av befolkningen bönder. 

Vasalleden

Alla adliga som har en titel eller är riddare, dvs som innehar en förläning, har svurit en vasalled till en länsherre. Länsherren kan vara kungen eller det kan vara en av kungens vasaller som är högre än du i rang. Vasalleden är otroligt viktig för adel. Att bryta sin ed gör man inte i första taget. 

Vasalleden svärs vid en särskild ceremoni då vasallen knäböjer framför länsherren. Eden föreskriver att vasallen ska vara sin länsherre trogen, att uppfylla sina plikter, att försvara länsherren, att bistå länsherren med råd och hjälp. Länsherren i gengäld svär att försvara sin vasall, att bistå, och att i ersättning för ovanstående förläna jord till vasallen (och kanske även ge en titel). 

Rättigheter och skyldigheter för frälset gentemot länsherre

Rusta ett visst antal riddare enligt skrivet avtal

Uppvakta din länsherre och vistas vid hans hov för att sprida glans

Ge råd och stöd åt din länsherre

Driva in skatter i ditt län

Upprätthålla lagen

Jorden

Jordegendomar är oerhört viktiga. Det är grunden för allas förmögenhet och försörjning. Frälset strävar efter att samla på sig mer jord och att byta/köpa/sälja skattejord för att få så stora, sammanhållna egendomar som möjligt. Om man faller i onåd eller av andra skäl får sin förläning indragen, kan man bosätta sig på sin skattejord – om man sett till att skaffa sig sådan.

Jordens uppdelning

Kronojord, frälsejord, skattejord och tempeljord är utspridd. Magiker får ej äga jord enligt lag.

Kronojord: Monarkens egna bönder. Kronobönder betalar inte skatt utan arrende till monarken + dagsverken på monarkens gårdar.

Frälsejord: Frälsets bönder = Frälsebönder betalar inte skatt utan arrende till frälset som äger deras mark + dagsverken på frälsets gods. Frälsejord går ej att byta eller köpa/sälja då den bara är i förläning från någon. Frälset kan köpa egen mark som är skattejord och då skattar de för den marken.

Skattejord: Självägande bönder = Skattebönder = betalar skatt till kronan/kejsaren.  En bondgård som skattar omfattar minst ett hektar, vilket kan försörja en familj under ett år.

Tempeljord: uppköpt/bortskänkt skattejord som arrenderas ut enligt systemet frälsejord, varje år efterskänks skatten för att hålla sig väl med gudarna. Här ingår även jorden som hör till skolorna som drivs av Neniyes prästinnor.

Borgare kan äga egen mark, den marken är alltid skattejord.

Magikerjord: För att magikerna inte ska bli för mäktiga får de enligt lag inte äga jord, inte ägna sig åt handel annat än med magiska föremål och tjänster och inte ingå äktenskap.

Revolution och demokrati

Frälset har inget som helst intresse av att göra revolution mot sina länsherrar. Det skulle innebära att vasalleden bryts och vanäran är ett faktum. Dessutom, om en greve gör uppror mot en hertig, gör snart en baron uppror mot greven. Hela världsordningen hotas. 

Alternativa styrelseskick, som demokrati istället för monarki, ingår inte i den feodala världsbilden. 

Om länsherren inte uppfyller sin plikt som vasalltagare till högre länsherre, eller gentemot sina vasaller, kan man bryta vasalleden utan att ses som en skamlig edsbrytare. Det är inget som görs lättvindigt eller ofta, utan föregås av stor vånda. Länsherren eller någon av hans föregångare har en gång i tiden givit förläningen till vasalltagaren eller dennes förfäder. Om vasalltagaren nu vänder sig mot länsherren så står det länsherren fritt att med våld försöka ta tillbaka förläningen. Om vasalltagaren ska bryta sina eder, förutsätter det därför att han/hon har beskydd av någon annan, mäktig person med större här än länsherren, eller har annat stöd i ryggen. 

Det kan finnas flera tronpretendenter till kronan i ett rike. Att stödja deras anspråk av olika skäl, är inte detsamma som att försöka göra revolution. Revolution innebär att härskarordningen förändras på ett eller annat sätt (t ex att folket styr, eller att riket blir en teokrati). Om man byter ut en kung mot en annan (som har legitima anspråk på tronen) kvarstår härskarordningen orubbad. Sittande kung har naturligtvis all rätt i världen att avrätta/fängsla/straffa på annat sätt de som blir påkomna med att försöka byta ut honom, utan att ses som en tyrann eller som att han sviker sin ed till sina vasaller.