I kungadömet Nordeport används följande titlar ordnade från högst till lägst

  • Kung/Drottning (Nordeports regent)
  • Hertig/hertiginna (de mäktigaste kronvasallerna)
  • Markgreve/markgrevinna (grevar med förläning vid kungadömets gränsmarker, med stort ansvar för rikets försvar)
  • Greve/grevinna (kan vara kronvasaller eller lyda under en furste eller hertig)
  • Baroner/baronessor (kan vara kronvasaller eller lyda under en furste, hertig, markgreve eller greve)
  • Riddare (att beteckna som lågadel – avståndet i förmögenhet och makt mellan en riddare och en baron är enormt)
  • Herremän/damer (vasaller som inte själva utför rusttjänst) 

För att läsa mer kan vi rekommendera engelska wikipedia (EJ den svenska). Sök på feudalism, nobility, vassal eller hommage.

 För att förvirra allt ytterligare kan en och samma person inneha flera titlar. En adlig familj kan genom arv, giftermål, gåvor från kungen etc ha samlat på sig flera titlar. Dock aldrig för många. Till slut riskerar man att bli ett hot mot kungamakten och det brukar sällan gå väl (antingen för adelsätten, eller kungen…). En och samma person kan alltså till exempel inneha både ett eller flera grevskap och ett par baronier. 

Den äldste sonen ärver alltid alla sin fars titlar oavsett. Men en son nummer två skulle en hertig kunna vilja göra till exempelvis baron. Hertigen har då två val: antingen ta en av sina befintliga titlar och ge son nummer två (dela arvet), eller att anhålla hos kungen om att upphöja sonen till baron (så klart mot en nätt liten avgift). 

Vanligtvis väntar man tills en son är några år innan man förlänar honom en titel.

En grevedotter som gifter sig med en hertig blir vid giftermålet hertiginna.

En greve som t ex gifter sig med en hertiginna som har titeln i egen rätt, kan kalla sig för hertig om hustrun så tillåter och önskar (det är hon som bestämmer i detta fall).

En grevinna genom giftermål som blir änka kallas änkegrevinna. Liksom en baronessa blir änkebaronessa.

Om en änkegrevinna gifter om sig med en baron, förlorar hon titeln änkegrevinna och blir endast baronessa. 

Att köpa sig en titel eller få en nyinstiftad titel genom att förtjäna den

En mycket förmögen person kan i teorin köpa sig en förläning med tillhörande titel av någon som har rätt att adla (hertigar, furstar, kungar, kejsare). Personen får ett sköldebrev och tillhörande land i förläningen. Den blivande länsherren tar av sin egen frälsejord eller gör en ny förläning av skattejord. Kungen måste godkänna och ersättas för skattebortfallet när man omvandlar skattejord till frälsejord. En vasall skapas med en själv som länsherre och man tar av sin egen frälsejord. Detta är väldigt dyrt och därför extremt ovanligt. 

En person som kan adla kan upphöja en förtjänt person till adelskap. Vanligtvis sker detta efter en bragd på slagfältet el dylikt. Han ger då bort av sin egen frälsejord eller gör en ny förläning av skattejord. Även i detta fall måste ett godkännande fås av kungen.

Rang

I vår fiktiva värld finns följande ranger

  • Kejsare/kejsarinna
  • Kejserlig prins/prinsessa (barn till en regerande kejsare eller en kejsare som regerat men nu är död)
  • Prins/prinsessa av blodet (medlemmar av kejsarfamiljen på sidolinjer, männen med arvsrätt till kejsarkronan)
  • Kungar/Drottningar 
  • Övrig adel (allt från den högste hertig till den minste riddare)

Titlar och rang – skillnaden

En titel följer förläningen men en rang följer personen. Barn får inte titlar per automatik när de föds, men alla barn till en adlig person är adliga.

En rang föds man till. Man föds således till exempel till prins av blodet, man kan aldrig bli det på annat sätt. Ingen kan heller ta ifrån en detta, man kommer alltid att vara en prins av blodet, även om man aldrig har någon som helst titel, eller skulle förlora den. Ett annat exempel är att greven av Gråborg skulle kunna förlora sin grevetitel, men han förblir alltid adlig. 

Att bli slagen till riddare är som att ”födas på nytt”. Riddare är en rang.

Utländsk adel rankar alltid under inhemsk adel.

POSITION VID KUNGLIGA HOVET/ANDRA HOV

Alla positioner (utom livmedikus och hovkaplan) innehas alltid av frälsepersoner. 

En position vid hovet ger hög status, samt ett apanage. Det är en förmån och något som alla som vill vistas vid hovet eftersträvar. Den ger stor möjlighet att påverka ens länsherre/dam i olika frågor. Närvaron vid hovet ger möjlighet att knyta kontakter och bygga upp nätverk, ordna äktenskap, skaffa stöd för olika ränker etc. Att inneha en position vid hovet ger ogifta kvinnor en möjlighet att få en del egna pengar att röra sig med. 

En position är finare ju högre upp på i ordningen den är och ju större tillträde till den upphöjda personen som positionen ger en. Det är fint att vara nära den fysiska kroppen. 

En hovmarskalk/hovmästarinna är så att säga chef över hela det kungliga/hertliga offentliga hushållet. En kammarherre/kammarfru bestämmer över det som rör personen. Lite grovhugget är alltså en hovmarskalk att jämställa med förste kammarherren i status i hushållet, de sköter dock olika sidor av det. 

När hovet upplöses, förlorar alla sina positioner. Ett hov upplöses när den som håller hovet dör, eller blir av med sin titel. 

Den som innehar positionen kan inte säga upp sig, utan den är på livstid. Om man lämnar hovet och sin position (för att till exempel resa till sitt gods) utan lov från sin länsherre, hamnar man i onåd. Det, i sin tur, gör att ens status sjunker som en sten. Trolovningar kommer att sägas upp, skulder drivas in, vänner dra sig undan. Det kan gå så långt att förläningar dras in. 

En position är inte en anställning.

APANAGE

Det mesta av frälsets rikedomar är uppbundet i jord, värdesaker eller skuldsedlar. Ett apanage ger kontanta medel och är därför mycket uppskattat.

GÅVOR

Om man har en position vid hovet är det stor sannolikhet att man då och då får en gåva i form av ett smycke, avlagda kläder, en valp eller kanske till och med en gård. Detta händer inte om man håller sig hemma på sitt eget gods. 

ÄMBETE I KUNGENS RÅD

Kungen av Nordeport har ett råd. I rådet finns olika ämbeten.

Ett ämbete är lukrativt. Att sitta i kungens råd ger en oerhörd möjlighet till stor makt och att påverka honom och det som händer i riket. 

Att inneha ett kungligt ämbete ökar ens status.

BETJÄNTER/TJÄNARE

Betjänter är alla de som arbetar vid hovet. De har olika bakgrund, men är aldrig frälsepersoner. De får lön för sitt arbete. 

Två gånger om året, en gång på hösten och en gång på våren, kan de enligt lag säga upp sig och flytta. Om de skulle lämna sin tjänst en annan dag, är det straffbart. 

En betjänt innehar inte en position vid hovet. De skall alltså inte förväxlas. 

ANOR

Ju äldre en släkts anor är, desto finare är den. Anorna räknas tillbaka till den som först blev adlad/förlänad i ätten. 

Således är en greve av huset Drakflamma, vars anfader red en drake och stred med Celestinus själv, finare än en greve av huset Hägerstråle, som blev adliga år 621 N.C., även om Hägerstrålarna hävdar att deras hus är välsignat av guden Uhnaman och en viss herr Ludvig Hägerstråle gifte sig med en prinsessa, Farashuu från det främmande landet Rangi. 

Huvudätten är alltid högre i rang än sidogrenar, även om en sidogren har en högre titel.

RYKTE OCH BERÖMMELSE

Vissa personer kommer alltid att vara mer attraktiva att lära känna än andra. De får genom sina handlingar eller blotta rykte, en högre status än många andra som egentligen borde vara mer framträdande. Andra kan vara fruktade för sin vassa tunga eller högt ansedda för sin fromhet. 

EXEMPEL

Innan Uppstigandet var det brukligt att stora torneringar årligen hölls och den kejserliga var den finaste att vinna av dem alla. Herr Orlando Rosen-Winge var en fantastisk kämpe, som rankades som nummer ett bland kämparna i riket och han vann också den allra sista kejserliga torneringen. Torneringshjälten herr Orlando Rosen-Winge var en man som alla ville kunna säga att de kände. Han var tillika oerhört charmerande och något av en modesnobb. Han blev mycket populär hos hovets damer och fick på det viset tillträde till många festligheter och sammankomster som han, som var andre sonen till en enkel riddare, annars aldrig fått en inbjudan till. Genom dessa kontakter, som han kunde tacka sin skicklighet på rännarbanan för, blev han så småningom förste kammarherre hos självaste Claudius Celestinii, prins av blodet, och sedermera förlänad baroniet Dundersta av honom. Andre sonen i familjen fick på så sätt en högre titel än den som ärvde förläningen Rosengård, vars medföljande titel var en enkel herremanstitel. Dessvärre dog herr Orlandos äldre bror Roland innan han fick några arvingar, och Rosengård tillföll herr Orlando. Han var då baron av Dundersta och herre till Rosengård.