Estolon är en fruktsamhetsgud. Han är skördeguden och guden för rikedom, död och återfödelse. Det är Estolon som ser till att man får njuta av den mogna frukten.
Estolon är Underjordens konung. Han manifesterar sig oftast som en man i svart eller grön kåpa. Han kan vara en enkel bonde som håller ett gyllene frö i sin hand.
Hans symbol är sädesaxet eller sädeskärven. Till Estolon offrar man sädeskorn, blod, mynt och frukter.
Estolon vänder man sig till när man söker rikedomar och avkastning på hårt arbete. Han är också oerhört viktig att offra till för att få en god skörd. De som sysslar med olika sorts spelande, brukar offra till Estolon. Speciellt de som håller på med tuppfäktning.
Både män och kvinnor märks för Estolon, men det är vanligare med präster än prästinnor. Prästerskapet bejakar livet på alla de sätt.
Det är olämpligt att skaffa sig barn inom templet om inte översteprästinnan eller översteprästen så begär det. Eftersom prästerskapet är duktiga på örter har de fri tillgång till dekokter, både sådana som minskar fruktsamheten och sådana som är fosterfördrivande. Det finns naturligtvis brygder som ökar fruktbarheten.
Estolon har i legenderna inga kända barn med människor eller andra varelser, men då han är en fruktbarhetsgud så är det högst troligt att det då och då vandrar omkring personer med Estolons blod i sina ådror. Dock skördar han mer än han sår.
Varje höst, vid dagjämningen, hålls en stor fest till Estolons ära. Då äter och dricker man så mycket man orkar. Vissa sätter upp sädeskärvar till fåglarna och de som kan avvara celester eller andra mynt, offrar till templet eller ger till de som har mindre än de själva. De som inte har mynt kan ge mat eller kläder eller något annat. Myten säger att det du ger på Estolons dag kommer tillbaka till dig trefalt innan nästa höstdagjämning.
Estolons prästerskap kan i nödfall hela skador och sjukdomar och häva förgiftningar. Helst vänder man sig dock till en Enione- eller Urielprästinna. Estolons prästerskap tenderar att se det som att man skördar det man sått och om döden kommer till en är det snarare en följd av de handlingar man gjort och något som inte annat än i enstaka fall bör interveneras av en präst. Människans öde skall fullföljas enligt gudarnas planer.
Huvudtemplet för Estolon låg i Nova Celestina fram till dess att staden förstördes sommaren år 1016. Estolonkultens huvudtempel ligger numera i Wung-Xu.
Estolons Aspekter
Försvararen: Labyrinten är Estolons försvarare. De val som görs i livets labyrint kan manipuleras genom gudarnas påverkan. De kan leda till evig berömmelse eller glömska och i värsta fall döden.
Bevararen: Estolons bevarare är Skördaren, ett skelett, klädd i kåpa, med en lie eller skära. Bevararen förstår att förvalta det man fått i livet och att skörda frukten av det. Rikedomar, en stor familj, en god skörd, allt skall tas om hand och bevaras för kommande tider. Till Skördaren offrar till exempel husmödrar som vill att sylten skall hålla till våren och bönder som vill att boskapen ska ta sig igenom vintern. Det är Skördaren som kommer för att föra anden genom dödsriket för dem som har Estolon som främsta gud. Man kan offra till Skördaren för att han ska dröja med att komma och hämta en för tidigt.
Förgöraren: Den som har blivit bestulen på det som den har lyckats surt förvärva, må det vara en älskad person, en magisk artefakt eller ett handelsavtal, kan be till Estolons förgörare om att den som gjort ont skall få ont. Lönnmördaren slår till när man minst anar det, en kniv i mörkret, en förgiftad dryck.
Väktaren: Gengångaren vaktar på det som han eller hon är satt att vakta av de levande. Det kan vara ett heligt föremål, en älskads grav, en skatt av guld. Gengångare är högst verkliga och kommer att uppenbara sig om någon försöker stjäla det den vaktar. Den sprider död och förbannelse. Priset är mycket högt, det är inte bara celester som offras, någon måste dödas för att en gengångare skall skapas. Estolonpräster och -prästinnor skulle aldrig erkänna att de kan skapa gengångare men det är allmänt utbrett i folktron att de mycket väl vet hur man gör.
Budbäraren: Varje morgon när tuppen gal är det ett budskap från Estolon. Att stiga upp i arla morgonstund för att se om sitt hus och arbeta hårt för att nå större välstånd, är det han säger. Man har också hört om tuppar som värper guldägg. Rena amsagor förstås, men man kan aldrig veta. Till Estolons ära arrangeras ibland tuppfäkningar med vadslagning som administreras av prästerskapet. Det är naturligtvis en stor ära att vinna en sådan och segraren och hans/eller hennes tupp, anses få ett långt liv. Prästerskapet har egna tuppar som de gärna deltar i kampen med.