Enione är underjordens drottning. Gudinnan för liv och död, väva och spinna och hemligheter. Hon tillbes för att få fröet att gro och för att välsigna människan med barn. Enione är också återfödelsens gudinna.
Eniones make är underjordens konung, Estolon, skördeguden. Deras barn är Erkhar, smeden, han som skapar av jordens gåvor med sina händer. Enione har en dotter, vars far är någon annan än Estolon. Hon heter Lolth och är Eniones väktare och dyrkas av de alver som lever i mörkret under jorden.
Symboler för Enione är granatäpple, spindlar, frö.
Templen är underjordiska. Ovan mark finns bara små överbyggnader. De omgärdas av vackra trädgårdar och parker för att minna om Eniones underjordiska trädgårdar. Översteprästinnan har en egen underjordisk våning i templet där hon bor med sina uppvaktande präster och prästinnor. Eftersom spindeln är ett heligt djur för dem som dyrkar Enione, är templen fulla av spindelvävar som stryker de hängivnas ansikten när de vandrar genom korridorer och nedför trappor. Huvudtemplet för hela Enionekulten finns i Kisma-Mij i Rangi och är ett av världens kvarvarande underverk. Det är uthugget i en saltgrotta.
Nordeports huvudstad har ett litet Enionetempel.
Helgedomen i Nova Celestina såg helt övergiven ut, övervuxen med vildvin och murgröna som den var, men utanför fanns också en dunge med granatäppleträd, vars stora, rödorangea blommor kontrasterade vackert mot de gröna bladen. Jag njöt av prakten (jag har alltid varit en stor estet) men blev uppmanad av prästen och prästinnan att stiga in i den lilla helgedomen. Där inne var det mycket mörkt men prästen tände en oljelampa och i det flackande skenet kunde jag se ett altare prytt med blommor av den sort som växte utanför. I mitten av altarbordet fanns också ett dött och flått djur som spred sin bloddoft och blandade den med den söta lukten av rökelse. Överallt fanns stora spindelvävar. Då jag aldrig känt mig bekväm omkring spindlar, såg jag mig oroat omkring.
Ur Minnen av Julius Snook, Borshamn, år 2
Jordens härskare och härskarinna är unika bland människornas prästerskap, då de är de enda som har både präster och prästinnor i sitt prästerskap. Prästerskapet förutsätts inte leva i celibat och kyskhet utan tvärtom bejaka livsgnistan. Det anses dock olämpligt att skaffa sig barn om inte översteprästinnan eller översteprästen begärt/tillåtit det.
Eftersom prästerskapet är duktiga på örter har de fri tillgång till dekokter, både sådana som minskar och ökar fruktsamheten och sådana som är fosterfördrivande.
Offerritualer för att nå Enione är i första hand blodsoffer. Bland de som tillhör templet förväntas det. Eniones altare har urgröpta hål i stenen som leder blodet ned mot det innersta av jorden där hennes trädgårdar är anlagda. Växterna suger upp livskraften från blodet och blommar därmed ännu överdådigare.
De som inte tillhör templet offrar gärna vackra blommor och frukter. Eller hemligheter, viskade i en prästinnas öra. Ju större hemlighet, desto bättre offer. Vid midvinterfestligheterna skall alla enligt tradition uppsöka en Enionepräst- eller prästinna och berätta en hemlighet, för att kunna börja året utan bördor.
Det största och bästa offret är alltid ens eget eller någon annans blod.
Eniones Aspekter
Försvararen: Försvararen av Eniones dimension är Lolth, hennes dotter. Till sin hjälp har hon de oerhört farliga, underjordiska alverna.
Bevararen: Den som följer själen till dem som ärat Enione högst i livet, är Den Tysta. En gråklädd kvinna i slöjor. Hon säger inget, men själarna blir hugsvalade när de berättar allt för henne på vägen mot återfödelse. Genom denna bekännelse påskyndas återfödelsen, samtidigt som själen effektivt töms på alla minnen (som den berättat). Det finns prästinnor som helgar sig speciellt till Bevararen och de bär de tyngsta hemligheterna. De avlägger ett livslångt tysthetslöfte.
Förgöraren: Skvallerkäringen. Hon manifesterar sig gärna som en äldre kvinna från det lägsta ståndet eller som en medelålders hovdam. Skvaller, rätt uttryckt vid rätt tidpunkt, kan ödelägga en persons hela liv, kan få länder att gå i krig och troner att falla. Skvallret kan också tjäna till att förbättra någons position på eller utan bekostnad för någon annan. Den som lyssnar på skvaller och förstår att använda det får makt att förgöra sina fiender.
Väktaren: Spindeln – vaktar Eniones trädgårdar både i vår värld och i gudarnas. Alla spindlar är därför heliga för Eniones prästerskap. Det sägs att underjordens alver använder spindlar som riddjur djupt nere i bergens salar.
Budbäraren: Världsväverskan. Hon väver väven där hon flätar samman människors och världens öde. I trans kan hon förutsäga framtiden och när händelserna så kräver det kan hon sända bud mellan världarna genom att ge väverskor syner. Bevaka alltid en ivrig väverska! Kanske har hon undfått Väverskans välsignelse. Lyssna till hennes ord!
Att skåda i Väven
En enionepräst/prästinna ser Väven. Helheten. Strategierna. En människas individuella öde kan också läsas i den, men att följa en enda ödestråd i den stora Väven, är mycket svårare än att se viktiga brytpunkter i bilder. Dock kanske lättare att uttolka. Därför är Eniones prästerskap mer specialiserade än Uriels. Om de inte är utsedda för att gå Vävens väg, försöker de sig sällan på att uttolka den, därför att det är så lätt att dra felaktiga slutsatser. Eniones prästerskap skådar Väven en och en.
Som hjälpmedel kan prästen/prästinnan till exempel använda kartor, målningar, bildvävar och om inte annat finns att tillgå – en teckning i sanden.
Om de ska utläsa ett individuellt öde behöver de hålla en hand på personen det gäller eller ha något från den, t ex ett hårstrå eller en nagelbit.
Om en urielprästinna och en enioneprästinna samarbetar kan naturligtvis en större helhetsbild ges, vilket kan vara användbart för beslutsfattande på olika nivåer.
Helning
Enionepräster och prästinnor kan hela sjukdomar och skador. De är de enda som kan hela förgiftningar. Det finns dock vissa gifter som fungerar så fort att skadorna i kroppen hinner bli för stora för att det ska gå att hela dem. Samma sak gäller för sjukdomar, när man väntat för länge med att kalla på en helare. Om den skadade har förlorat för mycket blod går det heller inte att hela. Men så länge personen inte befinner sig vid dödens gräns och redan fångats av någon Bevarare bör det fungera. Om själen ledsagas av Eniones bevarare, Den Tysta, finns det större möjlighet för att helningen lyckas. Om man kan hela kan man också skada.
I samband med att man uppsöker en prästinna för att be henne hela någon, förväntas ett offer/en tjänst i paritet med hur allvarlig skadan/sjukdomen är. Det är alltså mycket dyrt att använda sig av den metoden för att bota någon och man offrar i regel innan helningen görs. Gudinnan blir mer benägen att hjälpa till om offret är rikligt. Misslyckas helningen, var gudinnan inte nöjd.