Regeln – nyckeln till social framgång

Regeln kan beskrivas som ett sätt för adeln att leva. Den styr vardagen i hur man ska bete sig, hantera olika situationer och bemöta andra av både högre och lägre rang än man själv. Du uppfostras redan som liten att följa Regeln. Att skriva ner hela Regeln är omöjligt, men vi har valt att punkta några av de viktigaste att hålla fast vid för att skapa en djupare känsla av adelsspel på Malcontenta.

Generellt

För dig alltid med Sprezzatura.

Som vasall förväntas du uppvakta din länsherre. Skänka i vin, gå ärenden och bistå med underhållning och uppehålla dig vid hans hov.

Inget annat göromål eller ärende är så viktigt att det inte omedelbart avbryts om hertigen/hertiginnan kallar. Man låter inte hertigen och hertiginnan vänta. Detta gäller även om en överstepräst/prästinna kallar.

Man grälar aldrig högljutt i det offentliga rummet. Där håller man sig till pikar och förklädda förolämpningar, alltid med ett hövligt tonfall.

Makar visar inte ömhet offentligt. Att kyssas eller liknande sker bakom stängda dörrar. Det är riktigt kärvänligt att ta sin makas hand offentligt.

Att vara adlig kräver att du lever adligt hur illa din ekonomi än är. Dyrbara kläder, smycken och möbler visar din status. 

Som adlig förväntas man leva och uppföra sig efter vår världs ridderliga ideal.

Tilltal

  • Hertig/Hertiginna tilltalas Ers nåd.
  • Greve/Grevinna/Baron/Baronessa tilltalas Ers högvälborenhet.
  • Herremän/riddare/damer tilltalas min herre/min dam eller riddare/fru/junker/jungfru följd av förnamnet.
  • Magiker tilltalas Mäster följd av förnamnet.
  • Överstepräst/prästinna tilltalas Ers eminens.
  • Präst/prästinna tilltalas Fader/Moder bror/syster.
  • Rådsmedlemmar/innehavare av ämbete tilltalas Ers Excellens.

Man tilltalar varandra i tredje person singularis, det vill säga han/hon. Om man är närstående säger man du.

Hälsning / visa respekt

Om någon med högre rang än du själv står, är det regelbrott att förbli sittande. Är man osäker på vilken rang den stående personen har, är det alltid säkrast att själv ställa sig upp

Som första hälsning niger/bugar eller knäfaller man för den man vill visa sin respekt. Oftast sin länsherre men det kan även vara till en präst/prästinna.

Vid en bankett

Regeln föreskriver vem som bör sitta var vid större banketter. Status och anor styr. Det går dock att muta sig till en bättre plats. Det är hovmarskalken/hovmästarinnan som bestämmer bordsplaceringen. 

Skålar görs i en viss ordning. Innan man börjar äta skålar man för Nordeports kung. Därefter gudarna i en samlad skål, därefter utvald gud om man vill hylla någon lite extra just den kvällen. Därefter följer skålar efter eget tycke.

Att börja äta innan värden är väldigt respektlöst. Högsätet serveras alltid mat först. Måltiden bryts först när den med högst rang är färdig och reser sig.

Om man under en bankett kan tänka sig underhålla med en sång, en historia eller liknande uppskattas det mycket av såväl värden som av de andra gästerna.

Sorg

Enligt Regeln bär man sorg efter sina närmaste. Detta markeras de första dagarna och vid likbålet genom att man klär sig i svart och gärna beslöjar sig med en svart slöja. Om man inte har någon svart dräkt till hands vid ett plöstligt dödsfall kan man knyta ett svart band runt sin överarm.

Ett svart band runt överarmen bär man sedan under hela sorgetiden. För far/mor/syskon/barn pågår denna i ett år. Under detta år firar man inte bröllop.

För mer avlägsna släktingar kan man korta sorgetiden. Generellt säger längden på sorgetiden något om respekten för den avlidne. Man bär även här ett svart band om överarmen.

Ett års landssorg har man efter det att den regerande kungen/drottningen i Nordeport dör. Då firas inga bröllop och debuteringar skjuts upp till nästa år. Undersåtarna markerar sin sorg med ett svart band om överarmen.

Om man bryter mot ovanstående kommer det att bli spekulationer om varför.