Torneringskulturen

TORNERINGSKULTUREN

I Novion har torneringar alltid varit mycket viktiga för att ge utlopp åt den kämpaglöd som inte längre får utlösning i krig mellan de gamla kungariken som har blivit ett enda stort kejsardöme. Dessutom tränar torneringarna riddarna och ser till att de inte halkar efter i stridskonstens alla knep. Ingen vet när barbarerna slår till nästa gång! Eller när kejsaren vill börja föra erövringskrig. Det är också en väg för medellösa riddare att skaffa sig rykte och aktning som kanske leder till bättre livsvillkor.

Alla med rang från baron och uppåt förväntas hålla torneringar. Baroner kanske inte lika ofta som de andra då det är oerhört kostsamt.

Torneringar äger rum när det är en festlighet som bröllop eller heliga dagar. Torneringar hålls när man vill visa att man är en man eller kvinna på väg uppåt. Torneringar är ett måste om man vill vara säker på att få noblessen att bege sig till ens egna domäner.

Utom under månaderna zinshai och onzi är det alltid någon tornering som pågår någonstans i kejsardömet.

DEN KEJSERLIGA TORNERINGEN

Den nuvarande kejsaren, Leopold, är en man i sina bästa år (25 år gammal år 1012) och deltar själv i den kejserliga torneringen som äger rum varje år på kejsarinnan Esperentias födelsedag i månaden estoloni.

Den kejserliga torneringen är årets höjdpunkt och det medför en oerhörd ära för den kämpe som vinner. Det är också hedersamt för den som har kämpen som vasall eller på annat sätt bekostat hans/hennes väg mot segern, för att inte tala om den dam eller herre vars färger kämpen slåss för. De som ligger i topp på den s k hundralistan har stjärnstatus och kvinnor svimmar eller friar när de går förbi (oftast manliga kämpar) och män kastar sig för deras fötter och friar (oftast kvinnliga kämpar).  Stjärnskotten, som de heter under sin tid i rampljuset, har alla möjligheter till oerhört goda giften, extra förmånliga anställningsvillkor/större gods hos sina länsherrar, upphöjelse av kejsaren själv etc.

Vadslagningen i huvudstaden är enorm och alla deltar i detta med liv och lust. Dueller utkämpas om ens favorits heder om den anklagas, eller om det bara antyds att han eller hon inte skulle kunna vinna torneringen.

Vinnaren i torneringen möter till slut kejsaren. Kejsaren vinner alltid.

För att kunna få delta i den kejserliga torneringen, krävs det att man är bland de 100 kämpar som har bäst poäng i det torneringsspel som pågår från erkhari till normoni. Alla anmälda kämpar lottas ut att möta varandra distriktsvis, och de som samlat flest poäng och är vinnande i distrikten går sedan vidare och möter i sin tur varandra. Ett poäng är lika med en seger. När man vunnit över den kämpe man blivit lottad att möta och den personen därmed slagits ut och antalet deltagare nere på hälften, är det fri utmaning så länge marsken tillåter. Det innebär att man kan samla fler poäng ju fler man utmanar och vinner över. Om man förlorar tre gånger åker man dock ur tävlingen. Ingen får kämpa mot någon annan mer än en gång.

Eftersom det är en mycket stor ära att delta i den kejserliga torneringen, vill i stort sett alla som är riddare delta. Det gör att grevarna runt om i kejsardömet måste hålla torneringar en gång om året för att göra de första uttagningarna som kallas de grevliga uttagningarna. De brukar vara färdiga framemot slutet av våren. För att inte ruinera sig går ibland grevar i angränsande grevskap ihop om torneringen.

De tio med flest poäng i varje grevskap går vidare och deltar i de arton hertliga uttagningarna. I dessa uttagningar gäller det bara att samla så många poäng som möjligt, ingen lottning sker utan det är fri utmaning. Hertigdömena skickar sedan de 18 bästa från varje hertigdöme vidare till den furstliga torneringen. De hertigdömen som lyder direkt under kejsaren skickar kämparna till den furste de själva önskar.

I månaden normoni fortsätter torneringarna i furstendömena. Här lottas återigen kämparna mot varandra och den vinnande går vidare. När kämparna på så sätt är nere på halva antalet vidtar fri utmaning med poängsamling. Från furstarna skickas sedan de bästa kämparna, som kommit upp på 100-listan, till Nova Celestina. Det blir med andra ord möjligt att ett furstendöme står helt utan kämpar eftersom poängräkningen görs gemensamt i alla fyra furstendömena. Därför är det viktigt att hålla reda på poängställningen så att man kan utmana fler för att öka på poängen. För att hålla reda på allt detta har kejsaren instiftat ett speciellt ämbete – den kejserliga hovtorneringsmarsken. Hon heter just nu Elsebeth Lejonsparre och håller reda på poängen. Otaliga är de försök till muta som hon har tackat nej till. Men så kommer hon också från Celestinusorden. Kejsaren förstod att det inte skulle vara möjligt att ha någon annan än en prästinna därifrån på det ämbetet. Under sig har hon förstås ett antal torneringsmarsker som rapporterar in från torneringarna. Resultaten skickas sedan med duva till de som lämnat in sina duvor till torneringsduvslaget i Nova Celestina. Det duvslaget är alltid fullt till bristningsgränsen och duvmästaren är en ärrad, äldre kämpe som en gång fick sina ben avslagna i den kejserliga torneringen och nu tar sig fram med hjälp av kryckor. Han kan berätta många rafflande historier, som till exempel om den kämpe som inte fått sina resultat i tid och bestämt sig för att inte bekosta resan till Nova Celestina men i sista ögonblicket av en ingivelse begivit sig till torneringen i alla fall och upptäckt att han står på 100-listan.

Det gäller att lämna tillräckligt många duvor så att man inte står där på slutet när det är verkligt spännande och inte får rapporter för att duvorna är slut.

Den kejserliga torneringen är naturligtvis ett stort samtalsämne för både hög och låg.

En del håller regelrätta stall med kämpar som de värvar bland lovande eller redan visade förmågor. En mecenat kan både tjäna stora pengar på vadslagning och priser och öka på sin status genom att ha kämpar som rankar högt i den kejserliga torneringen.  Kämpar har i sin tur möjlighet att leva ett lyxliv i mecenatens stall, som de aldrig skulle kunna uppnå som vanliga riddare. Kulturen i dessa stall kan dock bli något enahanda.

Adelsdamer och herrar bildar gärna kotterier och understödjer en favoritkämpe på olika sätt. Det är dock inte säkert att en kämpe som inte gör bra ifrån sig kan räkna med något stöd efter torneringssäsongen är avslutad.