Viktigt om feodalism på lajvet

Feodalism på lajvet

Feodalism som samhällsystem är komplext och tolkningsbart. Vi gör inte anspråk på en ”korrekt” tolkning av begreppet. Feodalism som samhällssystem förändrades radikalt över tid från antiken fram till modern tid, och det såg markant olika ut i olika delar av Europa. Begreppet är också laddat med innebörd som inte alltid är positiv. Men trots allt är det feodala samhället upphovet till en rik föreställningsvärld. I vår fiktion har vi valt att gestalta ett samhälle som är en approximation av det feodala samhället under europeisk högmedeltid. Huvudsakligen använder vi Frankrike som förebild, men med vissa undantag. För att närma sig begreppet feodalism ska vi förklara några huvudsakliga element, som dessutom var gemensamt i framförallt de västra delarna av Europa under den period som vi kallar medeltiden. Att feodalism i flera avseenden aldrig var ett samhällssystem i Sverige märks inte minst i det att det svenska språket saknar ord för att definiera elementära delar.

Förenklat kan man säga att det feodala samhället bygger på en penninglös ekonomi. De resurser som produceras måste förbrukas på samma ställe. Att förläna jord är alltså en ersättning istället för pengar. Under högmedeltiden återuppstod handel och myntväsen i stor skala (efter antikens fall). Fram till tidigmodern tid samexisterade feodalismen med penningekonomi. När riddare som militär enhet hade upphört att ha en funktion i krig, och när handel inte längre gjorde det nödvändigt att konsumera all produktion på plats, upphör de bärande begreppen i det feodala system att vara systembärande.

Tre begrepp:

Vasall: en vasall är en person som ingår ett ömsesidigt avtal med en länsherre. Vasallen lovar sin länsherre militärt bistånd, råd, uppvaktning och lydnad. I gengäld lovar länsherren sin vasall att skydda honom, ersätta honom ekonomiskt och att erkänna särskilda privilegier (rätten att jaga etc). En riddare är arketypen för en vasall. Länsherren bekostar riddarens utrustning och ger honom husrum. I gengäld lovar riddare att strida för länsherren, att vara vid hans hov sprida glans och att lyda hans befallningar. Observera att förläning av jord inte är en nödvändig del av detta. De flesta riddare var heller inte förlänade jord. En vasall som avlägger ed för krigstjänst får rätten att bära en sköld, ett så kallat adelsvapen.

Länsherre: Länsherren (eller egentligen bara ”herren”) är den som tar emot vasallens ed. En länsherre, som till exempel en greve, är i sin tur vasall under kungen.

Förläning: En länsherre kan förläna sin vasall jord istället för att ha vasallen boende på sitt slott. Denna jord mottages som ersättning för den rusttjänst som vasallen svär att utföra. I sin minsta enhet kan man säga att ett gods motsvarar kostnaden för att förse en riddare med häst, rustning, vapen, väpnare, tjänstefolk och tillräckligt med överskott för att försörja en liten familj. Mer om detta finns att läsa under Ekonomi. Den jord som förlänats bort är undantaget från beskattning, så kallat frälsejord.

 

Den feodala strukturen

I toppen av pyramiden finns kungen. Nominellt är han herre över allt land inom sitt rikes gränser. Men i avsaknad av snabba kommunikationer fördelar han maktutövandet till ett antal kronvasaller. Kungen har också ett stort antal riddare som utgör hans egen ”armé”. Kungens riddare är inte kronvasaller i ordets bemärkelse.

Dessa kronvasaller innehar mycket stora jordegendomar, i praktiken egna små riken. De innehar sina län i gengäld mot en ed till kungen. De ska stå för rustandet av armér, ingå i kungens råd, upprätthålla lag och ordning i sina förläningar samt periodvis vistas vid hovet för att uppvakta kungen.

Kronvasallerna i sin tur förlänar jord till vasaller mot ed liknande den som kronvasallen svurit till kungen.

En och samma person kan inneha flera förläningar. Man kan vara vasall till mer än en länsherre. Det kan till och med bli så förvirrat att man kan vara både vasall och länsherre till en och samma person. För att bringa klarhet i dessa vanligt förekommande tillstånd anses alla alltid i första hand vara edsvurna till kungen. Alla som befinner sig i denna feodala struktur och som är vasall eller länsherre är att beteckna som adliga.

Adelskapet blev i Europa ärftligt, men var det inte ursprungligen. Arv var en komplicerad historia som styrdes av lagar och sedvänjor. Som regel räknar man arvet på fädernet. Se mer under avsnittet om Arvsregler.

I den fiktiva världen och kejsardömet Novion finns följande ranger

  • Kejsare/kejsarinna
  • Kejserlig prins/prinsessa (barn till en regerande kejsare)
  • Prins/prinsessa av blodet (medlemmar av kejsarfamiljen på sidolinjer, med arvsrätt till kejsarkronan)
  • Furste/furstinna (de fyra furstarna som ärvt sin rang och som är kejsardömets rikshovmästare)
  • Övrig adel (allt från den högste hertig till den minste riddare)

I kejsardömet Novion används följande titlar ordnade från högst till lägst

  • Kejsare/kejsarinna (den enväldige härskaren över Novion)
  • Furste/furstinna (i stort sett självstyrande kungar)
  • Hertig/hertiginna (de mäktigaste kronvasallerna)
  • Markgreve/markgrevinna (grevar med förläning vid kejsardömets gränsmarker, med stort ansvar för rikets försvar)
  • Greve/grevinna (kan vara kronvasaller eller lyda under en furste eller hertig)
  • Baroner/baronessor (kan vara kronvasaller eller lyda under en furste, hertig, markgreve eller greve)
  • Riddare (att beteckna som lågadel – avståndet i förmögenhet och makt mellan en riddare och en baron är enormt)
  • Herremän/damer (vasaller som inte själva utför rusttjänst)

För att läsa mer kan vi rekommendera engelska wikipedia (EJ den svenska). Sök på feudalism, nobility, vassal eller hommage.

 

DE FEM STÅNDENfeodalismpyramid

Frälset

Frälset skattar inte men har istället plikt att rusta (se ovan under vasalltagare). De kan inte heller ägna sig åt handel eller hantverk för att försörja sig. Detta  är emot Regeln. Därför har frälset ofta ont om kontanter även om deras bundna kapital i form av jord och lösöre kan vara gigantiskt. Skölden ärvs i första hand på manssidan. (Se arvslagarna.)

Ridderskap ärvs inte. Oavsett om man är kvinna eller man kan man dubbas till riddare om man uppfyller kriterierna, d v s att man har god stridsskicklighet, vördar gudarna och gudinnorna med minst sedvanliga offer, upprätthåller Regeln, kan spela schack, är förkovrad i åtminstone en av de sköna konsterna, kan läsa och skriva, har grundläggande kunskaper om Novions ärorika historia etc. För att utbildas till riddare skickas man ofta till ett annat hus än det man är född i när man är runt sju år. Först är man page och sedan går man som väpnare. Till slut blir man (förhoppningsvis) dubbad av någon som har rätt att dubba.

Prästerskapet

En präst eller prästinna upptas i templet för att han/hon föds som märkt av en speciell gud/gudinna, känner en inre kallelse från guden/gudinnan eller för att hans/hennes föräldrar anser det lämpligt. Templet försörjer dem som inträder. Ibland kan templen vara fulla och då måste ett annat tempel uppsökas. Celestinusorden är den enda orden som bara tar emot kvinnor. Zinsha har oftast kvinnor som prästinnor men präster förekommer.  I övrigt är det ingen skillnad när det gäller könen. Män och kvinnor tjänar i templen oavsett om det är en gud eller gudinna de tjänar.

Det är Celestinusorden som handhar den högre utbildningen i Novion. Den är dock öppen både för män och kvinnor.

Det är lämpligt att testamentera eller ge gåvor till templen när man anser att guden eller gudinnan har varit extra hjälpsam eller när man önskar sig något.

Templen äger tempeljord, d v s den jord som givits dem genom årtusendena.

Magiker

Magiker får inte äga jord eller ägna sig åt handel annat än med magiska tjänster och artefakter. En magiker måste tillhöra en skola i Novion, annars är det en vildmagiker, vilket är straffbart. Magiker reser runt för att hitta barn som har potential och försöker få in dem i skolorna så fort som möjligt, både för deras och för andras skull. När barnet inträder i skolan avsäger sig han/hon alla anspråk på den släkt han/hon kommer ifrån. Skolan blir den nya familjen. Magiker får inte bilda egen familj, varken gifta sig eller skaffa barn.

Magiker är inte upptagna i illustrationen av den feodala pyramiden ovan. I kraft av att de delvis är beroende av adeln för sitt uppehälle bör de ha samma plats som borgare (craftsmen and merchants), men eftersom de har magi har de högre status än en vanlig borgare.

Borgare

Handelsmän/kvinnor och hantverkare, liksom penningutlånare, jurister, livmedikusar, konstnärer etc. Kan vara rikare än många frälsepersoner men står ändå under dem i rang. Alla yrken är öppna för såväl kvinnor och män.

Bönder

Bönder brukar jorden, antingen som skattebönder, frälsebönder eller tempelbönder. I de två sistnämnda fallen skattar de inte men betalar arrende för marken. De får då en stuga samtidigt som de är förpliktigade att utföra dagsverken hos dem som äger jorden. Skattebönder skattar till kronan men äger själva sin mark och behöver inte göra dagsverken. Om man äger en hektar jord räknas man som fullsutten bonde och skattar.

Ståndslösa

Tjuvar, lönnmördare, pirater, tiggare, hjon… Listan kan göras lång.