Religion och gudar

Schema gudomerna

Gudarna och gudinnorna

Gudarna och gudinnorna verkar på ett påtagligt sätt i världen för människorna.

Ju fler som dyrkar en gud eller gudinna, desto mer makt kan man förutsätta att den guden eller gudinnan får genom den energi som dyrkarna ger den. Alltså tror man att gudarna och gudinnorna tävlar sinsemellan om människornas dyrkan. Den kan de få genom att uppfylla önskningar och bli populära alternativt vara så skrämmande så de får anhängare eftersom man inte vågar annat än att offra till dem för att inte misshaga dem. Generellt gäller att man ser till att offra regelbundet till alla gudarna och gudinnorna för att inte nedkalla deras vrede. Sedan har man gärna en favoritgud/gudinna. Ifall man vill uppnå någonting speciellt offrar man till den mest passande gudomen.

Om man vill att chansen att ens böner skall bli hörda ska öka, samlar man så många man kan för att be/offra/utföra helgad ritual tillsammans med en själv och en präst/prästinna. Det tycks som att ju fler som deltar i bönen/offerritualen desto mer ökar möjligheten för ens böner att bli hörda eller att ens frågor får svar från gudarna och gudinnorna. Dessa svar brukar komma till en genom en uppenbarelse som prästen/prästinnan får alternativt genom ens drömmar eller genom ett järtecken som man förstår är riktat till en själv.

En del barn är märkta för en viss gud eller gudinna redan när de föds. Detta känner en präst eller prästinna när han eller hon närmar sig barnet eller tar i det. Ibland kan man inte avgöra vilken gudom barnet är märkt för och då kan man vänta med att skicka barnet till ett tempel till dess att man fått klarhet. Man kan aldrig undanhålla en gud eller gudinna den som är märkt. Det är skillnad på barn som märkts av en gud och ett barn som märkts för magi. En del barn eller ungdomar skickas till tempel för att föräldrarna inte kan eller vill ta hand om dem. De skrivs in som noviser och de kan nå rang som präst eller prästinna men aldrig som överstepräst eller översteprästinna. Oftast blir de tempeltjänare som passar upp på prästerna och prästinnorna på olika sätt som att sköta tempeljorden, laga mat, städa, hantverka, sköta räkenskaper eller dylikt. För frälset kan det vara praktiskt om det finns många barn i familjen att låta sätta in ett eller två i ett tempel. Det ärar dessutom gudarna. Man betalar en “hemgift” till templet när man låter sätta in barnet. Det händer att vuxna kan märkas av en gud eller gudinna men det är mycket ovanligt.

VISIONER och PROFETIOR

Arrangörerna vill att ALLA visioner från gudomerna först har fått klartecken av arrangörerna. Detta för att det finns intriger som pågår på ett gudomligt plan och i högsta grad berör spelare som är präster/prästinnor och magiker. Icke kollade visioner kan alltså ställa till det rejält när spelarna förutsätter att visioner kommer från gudomerna (d v s arr). Vi vill heller inte ta ifrån präster/prästinnor deras unika spelmöjlighet att få sina böner hörsammade och/eller vägledning genom offer och ritualer. En spelare som inte är präst/prästinna och tycker det skulle vara roligt att få en vision får gärna prata med arr om detta. För att eventuellt få en vision måste alla spelare vara beredda att offra något.

Visioner kan alltid uttolkas på olika sätt när man diskuterar deras innebörd.

KÄTTERI

Om någon skulle begå kätteri, det vill säga inte offra till gudarna och gudinnorna och tillbe dem som man bör, är detta en fråga för Neniyes tempelrätt. Att tala illa om gudarna och gudinnorna är ett kätterskt brott. Vidare, om det mot förmodan skulle påstås att man ska dyrka någon eller något annat än de etablerade gudarna och gudinnorna och deras aspekter, är det allvarligt kätteri. Att ens antyda att det skulle kunna finnas andra gudomligheter bör varje rättrogen människa förneka och om de utses för sådant kätteri av någon annan, skall man genast se till att det kommer till Neniyeprästinnornas vetskap, alternativt till sin länsherres vetskap så han eller hon kan förvara kättaren tills en Neniyeprästinna kan förhöra och döma honom eller henne. Att åhöra eller åse ett kätterskt brott utan att agera är att själv begå kätteri. Straffen går från dryga böter över botgöring och offer till döden. Straffet avgörs av tempelrätten.

TIPS OM HUR MAN SKA TÄNKA RUNT GUDARNA OCH GUDINNORNA

På Malcontenta finns det mängder av gudar, gudinnor, aspekter och halvgudar. Alla dessa har olika funktioner i världen och ibland överlappar dessa varandra. Det som människorna verkligen är ense om är att man måste offra och till alla för att inte någon ska bli förargad och för att balansen i världen ska upprätthållas. Ingen gud eller gudinna är förmer än någon annan för alla är nödvändiga. Sedan kan man ha en favoritgud/gudinna som man anser har hjälpt en mycket eller som man vill ha hjälp av. Vissa frälsehus anser sig särskilt välsignade av någon och då ägnar de denna gudom mycket uppmärksamhet för att den inte ska ta ”sin hand ifrån dem” och bli förargad och förbanna dem istället.  Man är rädd för gudomerna för de är nyckfulla och tänker inte alltid som en människa.

Präster och prästinnor för en gud eller gudinna kan naturligtvis mena att just deras är bäst, störst och vackrast, men innerst inne vet de att de andra måste finnas och äras de med. Kanske bara inte riktigt lika mycket.

Det är strängeligen förbjudet att häda för hela landet kan drabbas om en gudom blir vred. Att påstå att det skulle finnas andra gudomer än de tolv är otänkbart och någon som gör det kommer att bli dragen inför rätta, det sköter Neniyeprästinnorna om. Detta brott lyder under tempellag och det är alltså en religiös domstol man hamnar i (se ovan under kätteri).

Att åkalla gudar och gudinnor är på gott och ont. Man kan hoppas på att de agerar som man hade tänkt sig men det finns aldrig några garantier. Varje gång du nämner en gudoms namn blir detta som en lite bön, även om situationen inte är menad som den. Böner stärker gudomerna på bekostnad av varandra.

Det finns några olika stora högtider som av tradition firas runt om i hela Novion och furstendömena. De allra två största är vintersolståndet och Gudalekarna (runt sommarsolståndet). Då hedras alla de stora gudomerna.

Varje år utför även kejsaren ett stort offer till Celestinus och Normon där han själv offrar en tjur till Normons ära på templets trappa.

Sedan finns det lokala traditioner, där olika gudomer och företeelser firas. I genomsnitt är det 90 festdagar per år, då befolkningen inte arbetar.

Förutom gudomerna, hedrar man prästerskapet. Att döda en präst eller prästinna skulle medföra stor otur och kräva gedigna offer.

Celestinusordens prästinnor anses så heliga att ingen skulle våga bära hand på dem. Där skulle inte bara guden bli vred, utan en social utstötning skulle bli följden. Vad templens överhuvuden bestämmer för sina präster och prästinnor, angår dock inte gemene man.

I övrigt är inte mord eller för den delen blodsoffer alltid något som gudarna och gudinnorna fördömer, det beror helt på vad situationen krävde.

Att föda ett barn utom äktenskapet är inte skamfyllt annat än för en kejsarinna eller drottning eller furstinna, då ses det som högförräderi och har med arvsföljden att göra (falsk kejsare på tronen, ej av Celestinii blod). En kejsarinna förutsätts därför vara jungfru vid äktenskapets ingående och saken brukar kontrolleras.

Ett oäkta barn blir ett brott först om man hemlighåller saken och låter den andra personen bekosta uppfostran av en bastard utan att veta om det.

Hur den känslomässiga aspekten på barn avlade utanför äktenskapet ser ut är förstås en helt annan sak och något mellan makar. Även om det inte är brottsligt kan det vara känslomässigt uppslitande.

Att stjäla, ljuga och bedra kan ibland vara nödvändigt för att uppnå sina syften och gudarnas välsignelse. Så länge det sker med sprezzatura har gudarna ingen åsikt i saken, mer än möjligtvis Neniye. Men hon dömer inte alltid så som människor skulle göra.

I Novion strävar de flesta människor efter ett gott liv. Vad man menar med ett gott liv, skiljer sig dock från människa till människa. För gudomernas del är de nöjda så länge man dyrkar dem och lyder deras nycker och påbud när de åbäkar sig att nedstiga bland människorna. Att säga nej till en gud eller gudinna kan innebära döden eller att de börjar skratta. Gudarna och gudinnorna har genom otaliga bevisbara händelser genom årtusendena visat att de existerar och gärna involverar sig i jordiska affärer. Om den saken råder inga tvivel.

De 4 elementen

Det finns fyra element. Varje element kan placeras i hörnen på en romb, ibland inskriven i en cirkel. I varje element finns en triad som består av en manlig princip, en kvinnlig princip samt syntesen av dessa två principer

Luft: Öst, vår, gryning, kommunikation, tanke (svärd)

Eld: Syd, sommar, dag, inspiration, magi (fackla/stav)

Jord: Väst, höst, afton, förvalta, stabilitet (pentakel/mynt)

Vatten: Norr, vinter, natt, kärlek, känslor (bägare)

Varje princip kan i någon mån stå för tre olika handlingar: skapa, bevara och förgöra.

Laddningar:

Luft – positivt: Regera, leda, styra Luft – negativt: högfärd, arrogans, krig

Eld – positivt: Inspirera, skapa, passion Eld – negativt: Förstöra, hata, avund

Jord – positivt: Alstra, återfödas, skörda, bevara Jord – negativt: Stagnera, förruttna, hemligheter, lönndom

Vatten – positivt: Älska, trösta, färdas, läka Vatten – negativt: Oro, sorg, uppgivenhet, sjukdom

De fem aspekterna

Varje gud eller gudinna har fem aspekter. Dessa är halvgudar/demiurger. Celestinus är ett exempel på en sådan. Han är en halvgud (son till Normon). Khain är ett exempel på en aspekt för Regndottern. Lolth är en aspekt för Enione. Aspekterna är som helgon ungefär. Man kan tillbe dem som gudar och de har egna kulter/prästerskap. De är mindre mäktiga än de 12 men å andra sidan “enklare” att kommunicera med.

Varje aspekt har en uppgift för sin gud/gudinna och man kan kalla dem för detta också, istället för att säga deras namn. Celestinus är Normons försvarare och kan omtalas som Försvararen eller Normons förkämpe eller något dylikt.

1. Försvararen

2. Förgöraren

3. Bevararen

4. Väktaren

5. Budbäraren

De 12 gudarna

Luftens element:

Normon – Den himmelske konungen: Manifesterar kunglig makt, regentskap, lag och ordning, rättviskt krig
Neniye – Den himmelska drottningen: Manifesterar vetenskap, konst och skönhet, kommunikation, rättvisa
Nanna – Gryningen: Manifesterar skönhet, dans, sång, hopp och ungdom

Eldens element:

Azion – Den döde guden: Manifesterade magi, intellekt och skapande
Zinsha – Eldjungfrun: Manifesterar sökandet efter kunskap, ljus i mörker, tröst
Onz – Den ofödde guden: Symboliserar livsgnistan, potentialen till skapelse

Jordens element:

Estolon – Underjordens konung: Manifesterar rikedom, fruktbarhet (skörden), död och återfödelse

Enione – Underjordens drottning: Manifesterar fruktbarhet (fröet), hemlighet, död och återfödelse, spinna och väva

Erkhar – Smeden: Manifesterar produktion, smide, hantverk, byggnadskonst

Vattnets element

Uhnaman – Havets konung: Manifesterar sjöfart, saltvatten, handel, beskydd
Uriel – Sjödrottningen: Manifesterar kärlek, läkekonst, barnafödande och graviditet, sötvatten
Riella – Regndottern: Manifesterar nederbörd, fruktbarhet i form av att göra det möjligt att växa som regn och god jord, växtlighet

 

 

Halvgudar och andra gudomliga väsen

Gudarna kan ta fysisk form. De gör så alltmer sällan men i forna tider var det vanligare. I fysisk form upplevde gudarna samma känslor och passioner som människor och alver, och inledde ibland kärleksförbindelser. De barn som föddes med en gudomlig förälder definieras som halvgudar. En del av dessa dyrkas och har egna prästerskap.

Khaine Jägaren: Under den arkadiska åldern fanns det en alvprins som hette Rowayne. Under en vandring genom de stora orörda skogar som då fanns, mötte han en fager mö och blev genast förälskad. Denna mö visade sig vara Regndottern. Hon älskade honom och ville ta honom till sin make. Men Rowaynes bror blev svartsjuk och under en jakt lurade han Rowayne i en fälla. Rowayne föll i kamp mot ett pack digerulvar. Regndottern som var havande flydde ut i skogen och födde där en son, Khaine. Khaine växte upp till den störste jägaren som nånsin levat. När han på sin moders uppmaning dräpt sin farbror och hämnats sin far, så avslöjade hans mor hans sanna bakgrund och Khaine mottogs bland gudarna och har sedan dess dyrkats som jaktgud och skogarnas beskyddare. Khaine dyrkas av framförallt skogsalverna.

Celestinus den förste kejsaren: Konung Persior regerade över ett ganska litet kungarike i södra Novion. Persior var en god konung, rättvis och välsignad av gudarna. Han stiftade lagar ordnade sitt rike på ett sätt som väckte Himmelens konungs intresse. Persior hade en dotter, Zoë, som var vacker som en gudinna. Den himmelske konungen blev genast förälskad. Persior ville inte ge sin dotter till guden. Men guden sade att om Persior skänkte honom Zoë, så skulle genom deras förening födas en son som skulle erövra och lägga grunden för ett nytt kejsardöme som skulle bli större och mäktigare än något annat. Persior gav sin tillåtelse och genom gudens och Zoës förening föddes Celestinus. Alla gudar skänkte honom särskilda gåvor och han blev den mäktigaste krigaren på flera eoner. Den himmelska drottningen Neniye kunde trots allt inte undertrycka sin svartsjuka och till slut hämnades hon. Hon skänkte Zoë en spegel som visade sanningen. Zoë såg sin egen obetydlighet, sin svaghet och hur hon snart skulle åldras och bli ful och att den himmelske guden snart skulle tröttna på henne. Zoë dränkte sig av sorg för att slippa uppleva sitt åldrande och sin förlorade skönhet. Celestinus sörjde sin moder och gav sig iväg på äventyrliga resor. Hans äventyr över hela världen tillsammans med sina trogna kamrater har givit upphov till många sagor och legender. Celestinus fann den sista draken, Verathix, och betvingade henne. Med drakens hjälp vann han alla krig han företog sig och grundade således det stora kejsardömet. När Celestinus regerat kejsardömet i 400 år gifte han sig slutligen och blev fader till fyra söner. Därefter nedlade han sin regering och lämnade kejsardömet till sin äldste son, Celestinus II Celestini, och upptogs bland gudarna. Idag dyrkas Celestinus som beskyddare av kejsardömet och som krigsgud.

Legenden om Celestinus och draken

CELESTINUSORDEN

Celestinusorden är den kult som uppstod runt den förste kejsaren, Celestinus I. Orden grundade för tretusentolv år sedan. Orden är mycket högt aktad och man offrar gärna olika rikedomar till de fem templen. Orden instiftades för att bevara kejsardömet, kejsaren och Celestinii ätt.

Orden sköter de adliga testamentena och har ansvar för den högre utbildningen, förutom de magiska skolorna. Högre utbildning sker vid universitet utanför tempelområdena men står under beskydd av orden.  Det finns fem tempel, ett i varje furstendöme och ett i huvudstaden Nova Celestina.

Orden är öppen endast för adelsdamer och de kvinnor som kan bevisa att de är släkt i rakt nedstigande led från den första översteprästinnan. Orden har enligt ordensstadgarna ett tak på totalt 1000 prästinnor, fördelat på de fem olika templen. Offer som åtföljer döttrar som ska antagas till orden beaktas och stora offer kan flytta fram döttrarna i turordningen för att bli upptagna. Det är hög status att ha en dotter i Celestinusorden och det är ytterligare ett sätt att få kejsaren eller prinsar att uppmärksamma flickan. Speciellt om hon hamnar i huvudstadens tempel. Av tradition skänks alltid minst en dotter i varje generation i kejsarfamiljen till Celestinustemplet och man säger att om detta inte sker kommer Novion att drabbas av stor olycka.

När en dotter inträder i Celestinustemplet måste hon vara jungfru.

Om det finns synnerliga skäl kan en dotter tas ut ur Celestinustemplet men det kräver en tribut till orden. Översteprästinnan för templet bestämmer hur stor och på vilket sätt den betalas.

I Sjöstad som ligger på östra sidan av utloppet av den stora sjön finns Celestinustemplet i Vindmark och även huvudsätet för fursteätten, Guldtornet.

Dyneslätts huvudstad, Lejonstad, ligger mitt i furstendömet och är det administrativa centrumet. Det är en relativt ny stad, som grundades för ett par hundra år sedan. Därför är kvarteren fyrkantiga och gatorna raka, för att efterhärma Nova Celestina. Här har fursten och furstinnan sitt vinterpalats och här finns Celestinustemplet i Dyneslätt.

Nordeport har tre stadsmurar. Den innersta ramar in åsen där furstehusets borg är uppförd, samt en del av marken nedanför. Vackra stenhus kantar gatorna uppförda och har man som frälse en våning i staden är det här den ligger. Det finns även ett stenhus som Huset Påfåglarna äger och ett annat som gästande magiker brukar hålla till i när de vistas i Nordeport. Här ligger också Celestinustemplet.

Vite Hamn har det minsta Celestinustemplet i Novion.

TESTAMENTEN

Prästinnorna i Celestinusorden handhar alla testamenten som adeln låter nedteckna. Om inte testamentet har celestinusordens sigill, en drake med rött lack, är inte testamentet giltigt. En prästinna från orden skall närvara när testamentet nedtecknas. Sedan förseglas det och förvaras i det närmaste av de fem templen. En prästinna skulle hellre dö än att avslöja hemligheterna för någon. Därför ägnas mycket tid för celestinusprästinnorna åt rättsliga processer, där man först måste avgöra vilka som har rätt att ta del av innehållet i testamentet när testamentatorn dött, och sedan åt att uttolka testamentatorns vilja. Prästinnorna anses oförvitliga.

Prästinnorna (för orden består endast av kvinnor) svär att skydda och bevara kejsardömet och kejsaren när de träder in i orden. Högst är överstprästinnan, därunder hennes fyra ”systrar”. Sedan kommer prästinnor och längst ned noviser. Alla prästinnor och översteprästinnan själv måste vara under tio år när de som noviser inträder i orden. Inga andra än noviserna passar upp på prästinnorna.

 

Vad händer när man dör?

När en människa eller alv dör lämnar själen kroppen och beger sig till en dimension som vi generellt sett kallar De dödas rike. Där vistas själen tills dess att den har glömt alla sina minnen från sitt tidigare liv. Därefter återföds själen i en ny kropp.

Det är ingen speciell gudom som regerar över dödsriket.  Istället kan man be till sin favoritgudom om att få vägledning genom dödsriket för en snabbare återfödsel. Det är i så fall gudomens aspekt Bevararen som vägleder själen (bevarar den).

Dödsrikets dimension har olika utseende beroende på vem som färdas genom det och vilken gudoms Bevarare som ledsagar själen.

Om man retar upp gudarna och gudinnorna alltför mycket kommer de förmodligen aldrig att skicka någon Bevarare och då går själen vilse i Dödsriket och återföds aldrig.

Ibland händer det att själar återföds utan att ha glömt sina minnen. Några särdeles mäktiga magiker sägs också kunna transportera sig själva via dödsriket rakt in i en ny kropp som de själva har valt ut, med alla sina minnen och sin makt bevarad. Personer som dör en våldsam död eller som inte kan acceptera sin död kan förvandlas till spöken, vilket alltså är själar som inte har begivit sig till dödsriket.

 

De olika gudomernas kulter och tempel

Alla tempel äger tempeljord, som är skattebefriad. Denna jord har templet fått genom donationer från kejsaren och/eller andra frälsepersoner eller bönder. Genom tempeljorden kan templen förhoppningsvis vara självförsörjande när det kommer till den dagliga födan.

Om Normonkulten

I alla större städer i Novion finns ett Normontempel. Normon är den gud man vänder sig till när man vill att ordning skall uppstå ur kaos. När man blivit orättvist behandlad. Normon är också guden för frälset (förutom Celestinus, förstås), då han står för härskarordningen.

Normons präster måste inte leva i celibat men inga präster i Novion gifter sig. Detta för att man skall ägna sig helhjärtat åt guden. De flesta Normonprästerna anser sig stå över sådana jordiska ting som sex och lust, detta är för jordens och kanske vattnets prästerskap. De finner sin lust i upphöjda filosofiska diskussioner istället, i svärdskamp eller genom de politiska intriger som de gärna ger frälset råd om.

Om en präst skulle vilja gifta sig måste han gå ur templet och det kostar honom ett jättelikt offer som åläggs honom av hans överstepräst. Om prästen är märkt av guden kan han inte gå ur templet.

Om man vill offra till Normon offrar man i första hand dyrbar rökelse, då Normon tillhör luftens element. Man kan också offra blod, eftersom han är stridens gud. Varje år offrar kejsaren själv en tjur på trappan av Normons tempel i Nova Celestina för att hedra honom.

I vissa ritualer använder prästerna guldmasker. T ex vid den ceremoni när ljuset bakom dödsmasken tänds i närvaro av de närmast sörjande.

 

guldmaskDe som har råd låter göra dödsmasker i guld av sina nära och kära och sedan placeras dessa i Normontemplet för att prästerna skall offra för den döde och underlätta övergången till dödsriket. Man tänder ljus bakom maskerna så deras ögon ser ut att lysa. Dessa ljus brinner ständigt och i templet i mörkret är det som om hundratals ansikten glimmar mot en när man kommer in i det förrum där dessa finns. Ju mer man offrar till templet desto längre kommer masken att finnas där. Vissa är tusen år gamla, andra tas ned efter sorgeåret och smälts ihop till guld som templet använder till sina omkostnader.

Normons Väktare

Normons Väktare är en alldeles nyligen instiftad orden som skapats efter att herr Felix Stålhand hade en vision på slagfältet vid Silverfallet.  Dessa kämpar är kallade att försvara världens ordning och den kungliga makten. De bär guldmask på slagfältet. Den präst som utsetts som högra hand till herr Felix är prästen Hrotghar och han skall vara till hjälp att uttolka Normons vilja, då herr Felix tidigare inte varit Normonpräst förrän han fick kallelsen på slagfältet.

 

NENIYEKULTEN

NENIYE – HIMLADROTTNINGEN

Juridisk rättvisa, vetenskap och kommunikation, konst och skönhet (tillverkad), sanningssökande

Neniye är den gudinna som är symbolen för rättvisan som behövs för att upprätthålla och legitimera härskarordningen. Hon är också gudinnan för vetenskap och de sköna konsterna såsom arkitektur och litteratur. Hennes make är Normon och tillsammans har de dottern Nanna. De tillhör luftens element.

Till Neniye offrar man gärna rökelse, speglar och vackra fjädrar, helst vita. Även stjärnformade föremål kan användas som offer och om man bär ett stjärnformat smycke eller ett smycke med en fjäderform, ses det som ett tecken på att man hedrar henne.

Världsliga domstolar har gärna med en eller två Neniyeprästinnor som bisittare i rätten. Detta för att ge ännu större tyngd till domstolen och också för att söka råd, då prästinnorna är mycket kunniga i allt möjligt, inte bara inom juridiken. Speciellt gäller detta kitsliga fall i hovrätten.

Neniyekulten har två stora centra i den kända världen. Översteprästinnorna konkurrerar om att vara den som är högst och har inte alltid samma tankar om hur kulten skall utvecklas. Samarbetet är trots det, ändå väldigt nära.

Endast kvinnor märks av gudinnan och tjänar i templet.

NENIYES TEMPEL, AKADEMI, BIBLIOTEK och OBSERVATORIUM i Norra Bergen

Neniyes bibliotek

Det ena centret finns i bergen norr om Nova Celestina. Det är det berömda templet och akademin, som är ihopbyggt med Neniyes bibliotek och observatorium. Det finns en betydande artefakt- och reliksamling i biblioteket. I biblioteket arbetar krönikörer, illuminatörer och skrivare, alla prästinnor eller tempeltjänare. Biblioteket sysslar också med arkeologiska utgrävningar och insamlande av kunskap om Novions och barbarländernas historia. Forskning är akademin väldigt försiktig med.

Det är genom kopierande av böcker och pergament för försäljning som templet drar in de stora summorna. En del arbetar också med att sammanställa information från de stora samlingarna och göra nya böcker. Tryckkonsten är inte uppfunnen i Novion.

Akademin är strikt vetenskaplig och sysslar inte med magi. Vem som helst med utbildning kan ansöka om att få studera vid akademin och ta del av bibliotekets skatter. Alla ansökningar beviljas inte men det är oftare frälse än borgare som får tillstånd. Donationer brukar ses som en självklarhet i samband med tillståndsgivning. De som studerar vid akademin kallas för tempeltjänare, precis som alla de andra som bor på tempelområdet och som vill tjäna gudinnan utan att vara märkt av henne.

Vissa böcker och pergament får inte vem som helst läsa utan särskilt tillstånd från översteprästinnan.

Biblioteket och observatoriet räknas som ett av världens underverk.

Översteprästinnan är en mycket dynamisk dam som heter Yildun.

LYS

Det andra stora centret är ön Lys. Lys styrs av Neniyekultens översteprästinna på Lys och hela ön är tillägnad gudinnan. Här heter översteprästinnan Sulis. Det finns inga andra tempel än det tillägnat Neniye. På Lys är alla som hedrar Neniye välkomna, även alver. Huvdstaden, där det stora templet ligger, heter Stjärnevik.

På många platser finns heliga lundar dit man går för att be och titta på stjärnorna, Neniyes ljus.

När kejsaren Catullus Celestinii gifte sig med Millimina av Lys, en prästinna, tycker man att kulten borde fått ett uppsving och att Lys skulle ha besökts oftare av folk från Novion. Dock har heligheten skrämt bort många, då hovfolket upplever hängivenheten till gudinnan som alltför allvarlig.

Ön har rika fyndigheter av rosa marmor. Marmorn är mycket populär, både i Novion och Estellon, och ligger till grund för Lys’ stora rikedom och bidrar stort till templets försörjning.

FÖRBJUDEN FORSKNING

Det är strikt förbjudet för dem som inte är märkta av gudarna och gudinnorna att forska i mysterierna om dem. En Neniyeprästinna kan när som helst sätta upp en inkvisitonsdomstol om hon anser att någon hädat gudarna och gudinnorna, eller har ägnat sig åt förbjuden forskning om mysterier som rör gudarna och gudinnorna. Ibland har dödsstraff utdömts men oftast är det kostsam eller ansträngande botgöring som blir påföljden. Inkvisitionsdomstolen stödjs av de andra kulterna och representanter för dessa kan på inbjudan av Neniyeprästinnan sitta med i inkvisitionsdomstolen. Det är Neniyeprästinnan som dömer ut straffet, oavsett vilken kult den åtalade har hädat.

NENIYEKULTEN OCH CELESTINUSORDEN

Neniyekulten har alltid haft ett infekterat förhållande till Celestinusorden. Det bottnar i Neniyes missnöje när Normon fattade tycke för kvinnan Zoë och med henne avlade Celestinus. Det blev inte bättre av den stora betydelse som Celestinusorden har haft för Novion.

Genom årtusendena har Celestinusorden och Neniyekulten alltid konkurrerat om utbildningsmonopolet. Det är Celestinusorden som har drivit universiteten i Novion. De har alla legat i anslutning till Celestinustemplen. Kejsarna av Novion har givit det privilegiet till Celestinuskulten. Egentligen, anser Neniyeprästinnorna, borde de ha utbildningsmonopolet då Neniye står som beskyddarinna för vetenskapen.

FÖRSVARAREN

sköldmö

Neniyes försvarare är Sköldmön. Hon manifesterar sig med hjälm och svärd och hon kämpar för rättvisan (inte kanske alltid för sanningen) och förgör dem som inte böjer sig för lagen. Detta upprätthåller ordningen i världen och motarbetar kaos.

En gång i tiden fanns det en orden, Stjärnorden, som tillhörde Neniyekulten. Den utplånades till sista kvinna under Tvillingprinsarnas krig, när de kämpade för prinsen Antonius. Många gånger har det diskuterats om den skulle återupprättas men ännu har det inte blivit av.

BEVARAREN

Neniyes bevarare är Den Lärde.

denlärde

Den Lärde manifesterar sig som en gammal man eller kvinna i kåpa och med en stav och en bok. Bevararen står staty utanför Neniyes bibliotek. Utan bevarad kunskap om det som varit, kan man inte förstå det som är eller förutsäga det som komma skall.

FÖRGÖRAREN

Det finns olika inriktningar inom orden när det gäller vad som är Neniyes förgörare. De flesta anser att det är himlastenarna, som kan utplåna hela samhällen när de faller från skyn. Andra säger att Sanningens spegel, eller speglar överhuvdtaget, skulle vara Neniyes förgörare. En tredje falang tror att det först var himlastenarna som var förgörarna, men att Neniye sedan tillverkade Sanningsspegeln som hon använde att förgöra Zoë med, och att det därefter varit Spegeln som varit hennes förgörare.

himlasten

Himlastenar är inte bara förgörare, hävdar en del. Av himlastenar kan kraftfulla vapen smidas, vapen som ofta har en inneboende magisk kraft och är extra hållbara. Materialet från gudarnas dimensioner är lättast att ingjuta mer magi i.

 

VÄKTAREN

tornado

Neniyes väktare är världens vindar. De färdas överallt och hör minsta viskning. På så sätt får Neniye veta om en fara hotar som hon måste sända sina stenar eller sköldmör till. Hon kan berätta för Normon och de andra gudarna och gudinnorna  om vad som händer i världen. Vindarna kan också blåsa sönder sådant som hotar Neniyes intressesfärer.

 

BUDBÄRAREN

Neniye sänder sina budskap genom drömmarna till människorna. Ibland kan det vara svårt att veta om det är en dröm som hon sänt eller bara

drömmar

en dröm. Men om det förekommer vita fjädrar i drömmen så kan man vara ganska säker på att det är Neniye som talat till en.

 

 

 

 

OM ZINSHAKULTENvigilias

Zinsha, Eldjungfrun, tillhör eldens element.  Hon står för sökandet efter kunskap, där vägen är viktigare än målet (till skillnad från Neniyes kunskapstörst, där målet är viktigare än vägen). Zinsha är också trösten i mörkret för vilsna vandrare. Det är hon som lyser upp ett fönster i det ensligt belägna huset så du kan hitta fram när du gått vilse i den nattliga skogen. Det är Zinsha som kommer till det lilla barnet som tyst gråter efter en mardröm. Det är Zinsha som på likbålet genom lågorna frigör själen från kroppen så att den kan börja sin färd genom dödsriket. Hennes svarta drake hämtar hennes tillbedjares själ och på vägen mot återfödelse når själen nya kunskaper. Det är Eldjungfruprästinnorna som samlar ihop benen och askan efter likbålet och överlämnar dem till jordens prästerskap.

Luft, jord och vatten har alla gudomer som utgör triader. Men eftersom Zinshas make Azion är död, fick aldrig Zinsha något barn. Därför är Onz ännu inte född och kallas för den ofödde guden, medan Azion är den döde guden.

Eldjungfruns olika aspekter är drakar i olika färger. De är de heliga matriarkerna som skapades av henne och som är mödrar till alla senare drakar. De finns inte hos människorna men tjänar Eldjungfrun i hennes eget rike. En av dem var Celestinus’ drake, den av guld, Zinshas Försvarare. Det sägs att hon ska komma tillbaka till Novion i händelse av nöd. Den svarta draken är Bevararen som följer själen till Zinshas anhängare genom dödsriket och som erbjuder dem vägens kunskap. Den drake som Zinsha sänder om hon vill någon något ont är Förgöraren, den röda draken. Väktaren är den gröna draken, som vaktar Eldjungfruns portar och som vaktar hennes kunskap och skatter. Den blå draken är den drake som Zinsha sänder om hon vill meddela sig med de andra gudarna och gudinnorna eller eventuellt en människa. En blå drake kan också vara ett järtecken, ett förebud om en god eller ond händelse.

Eldjungfrun har få tempel i Novion. Det finns förstås ett i Nova Celestina. Tre tempel finns i Dyneslätt, ett i huvudstaden Lejonstad, ett i Cindarel och ett i Eskalonbukten. Ett i Nordeport. Det finns inget alls i Vite Hamn. I Vindmark ligger ett litet tempel i markgrevskapet Alvavard.

Huvudtemplet i Novion är det som ligger i Lejonstad, inte det som är placerat i Nova Celestina. I Nova Celestina är det Celestinuskulten som är den främsta och även om Celestinus rider en av Eldjungfruns drakar är det inte så att Celestinusdyrkare helgar Eldjungfrun lika intensivt som de offrar till Celestinus.

Prästerskapet består uteslutande av kvinnor i Novion. Kvinnorna förväntas inträda i tjänandet som jungfrur och fortsätta vara jungfrur. Om det skulle upptäckas att de inte längre är det eller om de blir havande, så utesluts de från kulten och är inte välkomna tillbaka.

I Kalimaar, som på sätt och vis är en stad som fungerar som en autonom del av landet Rangi, finns ett tempel som kallas Eldens tempel. För att komma in i det templet måste ens sinne vara rent och utan skuld eller ont uppsåt. Annars förtärs man av eld när man går genom porten. I övrigt dyrkas inte Zinsha öppet i Rangi.

 

ENIONEKULTEN

Enione är underjordens drottning och hennes kult är inte så utbredd i kejsardömet. De tempel som finns är små ovan jord men under jord är de ett underverk av salar och gångar. De små överbyggnaderna omgärdas av vackra trädgårdar och parker för att minna om Eniones underjordiska trädgårdar.

Symboler för Enione är granatäpplet, spindlar, spinnten, frö, ett låst skrin. Enione är gudinnan för liv och död, väva och spinna och hemligheter.

Hon tillbes för att få fröet att gro medan hennes make, Estolon, dyrkas för att skörda det som grott. Deras barn är Erkhar, smeden, han som skapar av jordens gåvor med sina händer. Enione har en dotter, Lolth.

Offerritualer för att nå Enione är i första hand blodsoffer bland de som tillhör templet. Eniones altare har urgröpta hål i stenen som leder blodet ned mot det innersta av jorden där hennes trädgårdar är anlagda. De suger upp livskraften i blodet och blommar därmed ännu överdådigare och Enione visar sin glädje över offret genom att låta de som dyrkar henne betjäna henne. Ibland hörsammar hon deras böner.

De som inte tillhör templet och som inte offrar blod, offrar gärna vackra blommor och frukter på hennes altare.

Eftersom spindeln är ett heligt djur för dem som dyrkar Enione, är templen fulla av spindelvävar som stryker de hängivnas ansikten när de vandrar genom korridorer och nedför trappor.

Eniones prästerskap kan hela sjukdomar och skador. De kan hela någon där Urielprästinnor går bet och förloppet gått väldigt långt. De är också det enda prästerskapet som kan häva en förgiftning genom gudinnans hjälp. Även här gäller att giftet inte fått verka för länge. Det är viktigt att fort komma i kontakt med Enione. Templet förväntar sig naturligtvis ett lämpligt och stort offer från den tacksamma familjen, vilket gör att man ibland tvekar för länge med att tillkalla hjälp.

Den som kan hela kan också förgöra.

Enioneprästerskapet kan välsigna sådden på åkrarna så att man kan förvänta sig en bättre skörd, de får blommor att gro och frodas. Enione kan slå ett område med missväxt om inte offren är tillräckliga.

Både kvinnor och män kan tjäna Enione och bli präster och prästinnor i kulten.

Försvararen

Försvararen av Eniones dimension är Lolth, hennes dotter. Till sin hjälp har hon drowerna, svarta alver med underligt hår.

drow_by_jianjiagu-d64n0bo

De sägs leva i underjordiska städer men mycket litet finns nedtecknat om dem. Vanligt folk vet knappt om att de existerar överhuvudtaget.

 Bevararen

Bevararen som följer själen till dem som ärat Enione högst i livet, är Den Tysta. En gråklädd kvinna i slöjor. Hon säger inget, men själarna blir hugsvalade när de berättar allt för henne på vägen mot återfödelse. Genom denna bekännelse påskyndas återfödelsen, samtidigt som själen effektivt töms på alla minnen (som den berättat).

Förgöraren

Förgöraren är Skvallerkäringen. Hon manifesterar sig gärna som en äldre kvinna från det lägsta ståndet eller som en medelålders Old_hag_by_turnermohan-d61kjwdhovdam. Skvaller, rätt uttryckt vid rätt tidpunkt, kan ödelägga en persons hela liv, kan få länder att gå i krig och troner att falla. Skvallret kan också tjäna till att förbättra någons position på eller utan bekostnad för någon annan. Den som lyssnar på skvaller och förstår att använda det får makt att förgöra sina fiender.

Väktaren

Väktaren – spindeln – vaktar Eniones trädgårdar både i vår värld och i gudarnas. Alla spindlar är därför heliga för Eniones prästerskap. Det sägs att drower använder spindlar som riddjur djupt nere i bergens salar.

Budbärarenlisio_fabric-copy

Budbäraren är världsväverskan. Hon väver väven där hon flätar samman människors och världens öde. I trans kan hon förutsäga framtiden och när händelserna så kräver det kan hon sända bud mellan världarna genom att ge väverskor syner. Bevaka alltid en ivrig väverska! Kanske har hon undfått Väverskans välsignelse. Lyssna till hennes ord!

OM ESTELONKULTEN

Estelon står för fruktsamhet i form av det som skördas, för rikedom, död och återfödelse. Hans symbol är sädesaxet eller sädeskärven. Till Estelon offrar man sädeskorn, blod, mynt och frukter.

Guden Estelon är Underjordens konung. Estelon manifestrar sig oftast som en man i svart eller grön kåpa. Han kan någon enstaka gång visa sig som en mycket storväxt drow med en stav eller ett svärd. Han kan också vara en enkel bonde som håller ett gyllene frö i sin hand. Hans maka är Enione, underjordens drottning. Tillsammans har de sonen Erkhar.

Estelon vänder man sig till när man söker rikedomar och avkastning på hårt arbete. Han är också oerhört viktig att offra till för att få en god skörd. Hans maka, Enione, står för fröet, själva livets början, men det är Estelon som ser till att man får njuta av frukten. De som sysslar med olika sorts spelande, brukar offra till Estelon. Speciellt de som håller på med tuppfäktning.

Både män och kvinnor märks för Estelon, men det är vanligare med präster än prästinnor. Prästerskapet förutsätts inte leva i celibat och kyskhet utan tvärtom bejaka livsgnistan. Det anses dock olämpligt att skaffa sig barn inom templet om inte översteprästinnan eller översteprästen så begär det. Eftersom prästerskapet är duktiga på örter har de fri tillgång till dekokter, både sådana som minskar fruktsamheten och sådana som är fosterfördrivande. Det finns naturligtvis brygder som ökar fruktbarheten.

Estelon har i legenderna inga kända barn med människor eller andra varelser, men då han är en fruktbarhetsgud så är det högst troligt att det då och då vandrar omkring personer med Estelons blod i sina ådror. Dock skördar han mer än han sår.

Varje höst, vid dagjämningen, hålls en stor fest till Estelons ära. Då äter och dricker man så mycket man orkar. Vissa sätter upp sädeskärvar till fåglarna och de som kan avvara celester eller andra mynt, offrar till templet eller ger till de som har mindre än de själva. De som inte har mynt kan ge mat eller kläder eller något annat. Myten säger att det du ger på Estelons dag kommer tillbaka till dig trefalt innan nästa höstdagjämning.

Estelons prästerskap kan i nödfall hela skador och sjukdomar och häva förgiftningar. Helst vänder man sig dock till en Enione- eller Urielprästinna. Deras utbildning och gudinna gör dem bättre lämpade för att utföra helningar, än vad Estelon gör. Estelons prästerskap tenderar att se det som att man skördar det man sått och om döden kommer till en är det snarare en följd av de handlingar man gjort och något som inte annat än i enstaka fall bör interveneras av en präst. Människans öde skall fullföljas enligt gudarnas planer.

Huvudtemplet för Estelon låg i Nova Celestina fram till dess att staden förstördes sommaren år 1016. Estelons överstepräst, Ainran, har sällan synts till och omges med mystik. Enligt kulten överlevde han Nova Celestinas fall och flydde genom underjorden. Han har nu installerat sig i ett Estelontempel i Vindmark. Estelonkulten har alltid haft ett starkt fäste i det furstendömet.

 

FÖRSVARARENlabyrint

Labyrinten är Estelons försvarare. De val som görs i livets labyrint kan manipuleras genom gudarnas påverkan och därmed kan vägskälen försvara eller stjälpa rikedomar. De kan leda till evig berömmelse eller glömska och i värsta fall döden. Om man vill hindra någon från att stjäla sina hopsamlade rikedomar kan man bygga en labyrint så ingen hittar dem.

BEVARARENliemannen2

Estelons bevarare är Skördaren. Skördaren manifesterar sig som ett skelett efter en man eller kvinna, klädd i kåpa, med en lie eller skära. Bevararen förstår att förvalta det man fått i livet och att skörda frukten av det. Rikedomar, en stor familj, en god skörd, allt skall tas om hand och bevaras för kommande tider. Till Skördaren offrar till exempel husmödrar som vill att sylten skall hålla till våren och bönder som vill att boskapen ska ta sig igenom vintern.

Det är Skördaren som kommer för att föra anden genom dödsriket för dem som har Estolon som främsta gud. Man kan offra till Skördaren för att han ska dröja med att komma och hämta en för tidigt.

FÖRGÖRARE

drowlönnmördare

Den som har blivit bestulen på det som den har lyckats surt förvärva, må det vara en älskad person, en magisk artefakt eller ett handelsavtal, kan be till Estelons förgörare om att den som gjort ont skall få ont. Lönnmördaren slår till när man minst anar det, en kniv i mörkret, en förgiftad dryck.

 

VÄKTAREN

Gengångaren vaktar på det som han eller hon är satt att vakta av de levande. Det kan vara ett heligt föremål, en älskads grav, en skatt av guld. Gengångare är högst verkliga och kommer att uppenbara sig om någon försöker stjäla det. Den sprider död och förbannelse. Priset är mycket högt, det är inte bara celester som offras, någon måste dödas för att en gengångare skall skapas. Estelonpräster och prästinnor skulle aldrig erkänna att de kan skapa gengångare men det är allmänt utbrett i folktron att de vet mycket väl hur man gör.

BUDBÄRAREN

Varje morgon när tuppen gal är det ett budskap från Estelon. Att stiga upp i arla morgonstund för att se om sitt hus och arbeta hårt för att nå större välstånd, är det han säger. Man har också hört om tuppar som värper guldägg. Rena amsagor förstås, men man kan aldrig veta.

tupp

Till Estelons ära arrangeras ibland tuppfäkningar med vadslagning som administreras av prästerskapet. Det är naturligtvis en stor ära att vinna en sådan och segraren och hans/eller hennes tupp, anses få ett långt liv. Prästerskapet har egna tuppar som de gärna deltar i kampen med.

UHNAMANKULTEN


Uhnaman är allra först och främst havets gud. Han beskyddar också handelsresande.

Uhnamankultens sköld

 

Försök fånga havsvatten och du kommer att se att det inte går, när du tar i det rinner det bara mellan dina fingrar. Om du fångar upp det i en bägare ska du se att vattnet bara är en hastig rörelse från att rinna ur den n

är den slås omkull. Om den inte gör det ska du se att vattnet försvinner med tiden ändå. Kvar lämnar det salt, som är både en gåva och en förbannelse.

För den som förstår havet kommer havet att bli en livslång men farlig vän, en källa för välfärd och välgång i livet som aldrig sinar. För den som inte förstår sig på havet, kommer dess stormar att kännas fientliga, dess salta vatten som en förbannelse.

Uhnaman beskyddar dig på havet och på stranden.

Uhnamans attribut

Symboler för alla vattengudarna är bägaren.

Uhnamans domän är havet. Han beskyddar sjöfart och handel och allt som lever i havet (och i närheten av det). Udda nog är han också hästarnas gud. Han är saltets gud.

Uhnamans symboler är skepp, snäckor och ibland en våg eller en malström (som en spiral).

Uhnamantempel

Det största templet finns i staden Uhnamans lösen, på Vite Hamns västra kust. Detta är huvudtemplet för kulten. Översteprästen heter just nu Gaston.

I Nordeports stad, vid hamnen, ligger det näst viktigaste Uhnamantemplet i kulten. Där heter översteprästen Marinus Vinglans. Han är mycket gammal.

Uhnamans tempel ligger alltid i anslutning till saltvatten, företrädesvis på en udde i havet. Själva ritualplatsen där man offrar är endast en upphöjning, omgärdad av marmorpelare utan tak. Där stänker vattnet in när vinden ligger på och där är lätt att utföra sitt offer till Uhnaman. Därför finns inga Uhnamantempel i Lejonstad och Sjöstad (huvudstäderna i furstendömena Dyneslätt och Vindmark). I Vindmark ligger det viktigaste templet i Kransefyr och i Dyneslätt finns det i Eskalonbukten. I Nova Celestina finns ett tempel som är ganska litet. Dessa är inte de enda templen utan det finns sådana utspridda längs kusterna i hela Novion.
uhnamans residensUhnamanpräster använder ofta olika blåsinstrument i sina ritualer, som lurar, snäckor och flöjter. De härmar också gärna på olika sätt vågornas ljud och rörelser.

Lämpliga offer till Uhnaman är salt i olika färger och från olika platser, tårar, havsfiskar och andra djur. Pärlor.

Gåvor till templet, i form av celester, nya byggnader och dylikt, är förstås alltid välkomna. Liksom skepp av alla de slag.

Varje gång man nedsänker sig i havet och simmar däri, är det samtidigt ett offer och en gåva.

Prästboställena

De präster som inte är ute på haven med noviser eller andra uppdrag, bor i närheten av sitt tempel på galeoner eller koggar, beroende på hur många präster som tillhör templet.

Dessa skepp kan naturligtvis färdas över haven vid behov.

Antalet Uhnamanpräster och noviser varierar över tid i Novion men i runda tal kan man räkna med att det finns ca tretusen, fördelat på de olika templen och ensamseglare (att jämföra med Celestinusordens 1000 prästinnor).

Barnhemmen

Uhnamantemplen har alltid ett barnhem i anknytning till sig. Dessa barnhem är främst till för de barn som förlorat sin far och/eller mor på haven och som inte längre har något hem. Barnhemmen tar emot både pojkar och flickor men det är endast pojkar som kan gå vidare som tempeltjänare. Dessa tempeltjänare kan aldrig bli präster men de har ändå sina uppgifter i templen och verkar som uppassning och arbetskraft till prästerna. Om en pojke skulle vara märkt av gudarna är det naturligtvis möjligt för honom att bli präst även om han kommer från barnhemmet.

Uhnamans lösen

Denna stad är en av de tre punkterna i det religiösa centrum som genom årtusendena har bildats för vattnets gudomer. Hit vallfärdar många för att få svar på sina frågor om de ting som rör vattnets gud och de fortsätter gärna vidare ut till Uriels jättelika tempel på ön utanför. Genom den stora tillströmningen av pilgrimer har området blomstrat och här finns en uppsjö av tavernor, värdshus och andra etablissemang för att underhålla besökarna. Här stannar gärna också skepp till för att bli välsignade innan de far vidare på havet. Det gör att rika och fattiga blandas med folk från hela Novion och länder bortom dessa, vilket i sin tur har lett till ett blomstrande kulturliv.

Allra mest berömt är Uhnamans och Uriels badhus som är ett fantastiskt monument över guden och gudinnan som härskar över vattnet. Där finns allt man kan tänka sig i form av bad.

Templet för Riella är en lund i den vackra bokskogen på ön som är helgad till henne och som ligger utanför Uhnamans lösen. Riella är först och främst skogsalvernas gudinna men hon dyrkas också av jordbrukare och andra som önskar sig regn och som helgar skogen och dess varelser.

Traditionellt har dessa heliga platser för vattnets gudar varit beskyddade av Vite Hamns furste men då han nu är avrättad på den kejserliga riksdrotsens order och hans son, dotter och hustru, sitter i husarrest i Nova Celestina, så får man hoppas att ståthållaren i Vite Hamn vill hålla sig väl med guden.

Uhnamans tempels utsida är helt inklätt i den ljusblå pärlemoren från Pärlemoröarna.

Översteprästen för hela Uhnamankulten i Novion, bor i Uhnamans lösen.

Om att inträda i kulten

Uhnaman märker endast pojkar. När en pojke befinns vara märkt av Uhnaman, förs han till ett tempel för att uppfostras i kulten. När han blir tolv år kommer han att bli novis. Novistiden innebär att han seglar på havet på något av de utvalda skepp som Uhnamanprästerna har bestämt skall hedras med närvaron av en präst och en eller flera noviser. För att kunna vigas till präst för havskonungen, krävs att man kan segla en båt, simma i havet och uthärda vädrets makter. Denna utbildning i sjövett pågår under sju år och sedan prövas novisen. Om han klarar prövningen (hemligt hur den går till) blir han upphöjd till Uhnamanpräst.

De skepp som tar emot noviser och präst för att segla med dem under sju år, blir sjufalt välsignade av Uhnaman.

Präst ombord

Ett skepp som har en Uhnamanpräst ombord, färdas tryggt över haven. Inte ens pirater ger sig på det och sjöodjur och stormar tycks ta hänsyn till närvaron av prästen. Man kan se att det finns en präst ombord då denne i fören sätter upp sin speciella Uhnamanlykta som lyser med ett förtrollat sken under hela färden. Dessa lyktor har bara Uhnamanprästerna.

Två fraktioner inom orden

Ensamseglarna

Ensamseglarna är särskilt hängivna Uhnaman och färdas långt över haven i små men mycket sjödugliga farkoster som kan seglas av en person. De går bara i land om de måste, helst provianterar de inte ens utan äter det som Uhnaman skänker dem från sitt element. De dricker endast Riellas gåvor från himlen som de fångar upp i kärl ombord. Varje dag sänker de sig ned i havet och offrar på så sätt till Uhnaman.

Dessa män utvecklar långsynthet och många menar att de kan sia om vad som finns bakom horisonten. De talar dock sällan med människor.

Ensamseglarnas skara menar (om man nu kan se dem som en helhet då de sällan är på samma plats som någon annan) att detta är det enda rätta sättet att dyrka Uhnaman.

Två gånger om året, när dagen och natten är lika långa, kommer en representant för fraktionen till Uhnamans lösen och huvudtemplet för att sammanträffa med översteprästen i kulten. Då stänger översteprästen in sig med honom och några få betrodda och man lyssnar på hans berättelser om havet och vad han sett bakom horisonten.

Tempeldyrkarna

De Uhnamanpräster som stannar ”iland” vid templen, menar att man måste hjälpa dem som guden inte kallat genom att tillsammans med dem eller för dem förrätta offer och att be. Det är också dessa som kan erbjuda sig att vägleda skepp och som bär lyktorna.

De tror att Uhnaman glädjs åt de platser som helgas åt honom och de tempel som byggs i hans namn. Liksom vackra ritualer till hans ära.

Dessa Uhnamanpräster är övertygade om att Uhnamans makt bygger på att så många som möjligt dyrkar honom och att hans tempel och präster beskyddas av uppsatta personer som ser till att dyrkan är levande även iland. Om alla skulle dyrka Uhnaman som ensamseglarna skulle han inte vara lika mäktig som han nu är.

Tempeldyrkarna hyser en övertygelse att Uhnamans makt är mindre än den skulle behöva vara.  Mycket beroende på Celestinuskultens utbredning och att den kulten favoriseras av kejsaren. När nu Enione varit så uppmärksammad av kejsarinnan har även hon stigit i makt på bekostnad av Uhnaman. Ändå är hela Novion så beroende av havet som transportväg och näringskälla och Uhnamans nåd, att Uhnaman borde vara den gud som dyrkas mest hängivet.

Tempeldyrkarna ser det som deras uppgift att involvera sig i den ”jordiska” politiken för att Uhnamans makt skall upprätthållas och utökas. Att planlöst segla på haven kanske kan föra en nämare gudarnas dimension men hjälper det verkligen guden?

Uhnamans aspekter

Försvararen – Sjöormen

Det är en sjöorm som håller ihop hela Uhnamans rike med sin väldiga kropp. Sjöormens avkomlingar försvarar Uhnamans domäner och om något misshagar guden på havet sänder han en av sina försvarare för att återställa ordningen. En fullvuxen sjöorm kan med lätthet dra ned ett skepp i havet och krossa det. Med välbehag äter den sedan upp det som fanns på skeppet. Urskillningslöst. Om en Uhnamanpräst befinner sig ombord, kan besättningen vara tryggare i att inte just deras skepp väljs ut.

Bevararen – Nereider

nereidNereider tar gestalten av vackra kvinnor. Deras hud kan i princip anta vilken färg som helst men de är ofta bleka eller gröna. De visar sig gärna i bogsvallet till skepp som seglar på havet men de har litet intresse för dem som vistas på skeppet. De är fullt sysselsatta med att se till att havsskummet har den rätta löddrigheten och lättheten, att vattenblänket i solen lyser och glittrar med önskvärd glans, att den gröna färgen i nordliga vatten har den rätta nyansen och mycket annat.  De för också själarna av de som dör i Uhnamans rike och som tillhör honom genom hans våta domäner. Om man offrat som man skall till Uhnaman kommer själavandringen att bli lika behaglig som en simtur i havet och återfödelsen kommer mycket snart med fullständig glömska.

Nereider ser till att ordningen upprätthålls i haven.

Förgöraren – Flodvågen

flodvåg

 

Om man skaffar sig Uhnaman till fiende kommer han att krossa allt motstånd med en flodvåg. Denna flodvåg kan sluka städer och byar. Det sägs att andra gudar och gudinnor kan ha svårt att bekämpa en sådan våg med sina egna makter. Flodvågen kan även hindra personer och skepp från att beträda Uhnamans rike om han så behagar. Det är Uhnaman själv som framkallar den och styr den med sin stora snäcka som han blåser i, för att med ljudet befalla vattnet.

Väktarna – Sjöjungfrur

Sjöjungfrur är Uhnamans väktare. De vaktar på havens hemligheter men också på dem som är välsignade av Uhnaman. De hjälper ibland folk i sjönöd och ibland dränker de dem. Man vet aldrig riktigt. De har förmodligen sin egen taktik och kunskap om vem de bör rädda och vem de skall låta dö. De sjunger fantastiskt vackert och lockande och det gäller att inte låta sig förföras.

Budbäraren – Delfinen

Delfiner är heliga djur då de är Uhnamans budbärare. Många skrifter vittnar om hur delfiner talat till människor eller lyft upp dem till ytan när de varit nära att drunkna.  Någon som mördar en delfin kommer för evigt vara förbannad av Uhnaman och får kulten reda på att en delfin dött en onaturlig död, utreds dödsfallet noga och förövaren får stå till svars inför guden och översteprästen för kulten.

 

URIELKULTEN

Uriel är Sjödrottningen.

Uriels domän är sötvattnet. Hon beskyddar därför inte bara källor, floder och sjöar, utan också barnet i moderlivet. Uriel är kärleken och barnsbördens gudinna. Hon är den man ber till när man skall föda men också den som beskyddar älskanden. Hur kärleken tar sig uttryck bryr gudinnan sig inte om, det är något som människor sätter upp regler för.

Många ser mödrar som mjuka och väna men en födsel kan jämföras med en hård kamp och sedan slåss modern för barnets överlevnad. En lejoninna som försvarar sina ungar är långtifrån mjuk och vän… Uriels prästinnor kan i mycket ses som mödrar, de kan vara kärleksfulla och mjuka när de vårdar sjuka och barn men är fullständigt hänsynslösa mot dem som är respektlösa mot Sjödrottningen.

Prästinnorna ser med oblida ögon på dem som tillverkar, säljer och använder fosterfördrivande medel, då kulten anser att alla barn är välkomna.

Uriels prästinnor kan hela sjukdomar genom sina böner och offer till gudinnan vid den sjukas bädd. De kan också förgöra den som inte är värdig deras gudinnas kärlek. Antingen genom att förbanna dem eller deras vatten.

Uriel är den gudomen av alla de gudar och gudinnor som dyrkas i Novion, som oftast låter sina prästinnor skåda framtiden. Genom bön, fasta och offer kan dessa ta emot syner genom att skåda i en vattenspegel. Utomhus i stilla källor eller sjöar, inomhus på ett silverfat med helgat vatten. De riktigt starka prästinnorna kan få spontana syner från Uriel.

Uriel strävar efter renlighet och därför tvagar man sig alltid innan man ber till henne.

En människa som är oren, därför att han eller hon har gjort något som Sjödrottningen ser som något ont, förbannar prästinnorna. En typiskt oren handling är att ägna sig åt fosterfördrivning. En annan att göra illa en gravid kvinna eller skada ett barn. Att smutsa ned ett vattendrag eller stänga inne ett, utan att prästinnorna fått offra för att beveka och glädja Sjödrottningen och be om hennes förlåtelse för att hon beläggs med bojor är något som för lång tid framöver kan göra stränderna ofruktsamma och ibland få källan att sina.

Uriels manliga motsvarighet är havets gud, Uhnaman. Tillsammans har de dottern Riella, regnets och jaktens gudinna.

Det är bara flickor som Uriel kalla som sina.

Uriels attribut

Symboler för alla vattengudarna är bägaren.

Uriels symbol är först och främst flodpärlan, sötvattenspärlan.

Uriels tempel

Uriels tempel byggs alltid i närheten av sötvatten. Alltså vid sjöar, på öar och vid vattendrag. Där sådana finns, ligger de vid varma källor. Är platsen särskilt helgad, kan det ibland vara förunnat för prästinnorna att se Uriels najader där.

Vid vadställen och broar, finns ofta ett altare där man kan offra till Uriel innan man beger sig över hennes domän. Speciellt vid broar kan det vara bra att tänka på att det är Uriel som skall bevekas för att bron ska få stå kvar, då bron är en boja som hon låtit människorna lägga där.

Alla tempel har en speciell tvättplats, där man tvagar sig innan man offrar till Uriel. Tvättplatserna i templen är allt mellan en häll till stora badhus. De största och finaste faciliteterna ligger i de stora städerna, det vill säga furstendömenas huvudstäder, Nova Celestina, Kransefyr och ett fåtal andra. På ett par ställen i södra Novion och i nordöstra, vid Alvavard, finns det tempel vid varma källor där man kan tvaga sig.

Det är vanligt att templen på mer tättbefolkade ställen har tvätterier, som hjälper de som bor på barnhemmet att försörja sig, liksom de kvinnor som kommer som hjälpsökande.

Helande

Alla Uriels prästinnor kan hela, men olika bra. De som är särskilt välsignade klarar att hela större skador och allvarligare sjukdomar än de andra. Om flera prästinnor engageras i helandet samtidigt ger det extra kraft/uppmärksamhet av gudinnan.

Uriel ser till hela människans välbefinnande. All sjukdom kommer från kroppsvätskor i obalans och det gäller att få dessa i balans igen. Det kan man uppnå genom helande örter i till exempel dekokter, salvor och piller. Liksom med åderlåtning (favoritmetoden är iglar). Om prästinnorna måste så prövar de bönens/helandets kraft.

Priset (offret) som en hjälpsökande måste betala för helning eller annan läkekonst varierar från person till person. Dels vad prästinnorna tror att man kan klara av att betala – eller vad de anser att man bör betala.

Urielprästinnor kan inte bara hela utan också förgöra.

Uriels barnhem

Barnhem finns vid nästan alla tempel. Naturligtvis uppfostras barnen att dyrka Sjödrottningen.  En del lovande ges stipendium (som de ska vara tacksamma för) att gå i lära hos hantverkare eller köpmän. Barnen väljer därför oftast Uriel till sin huvudgudinna när de blir vuxna och offrar till henne mer än till de andra.

Många av barnen i templet blir aldrig mer än tvätterska, städare, budbärare eller hjälpredor vid det helande som Urielprästinnorna utför och som inte innebär ett direkt bönesvar från gudinnan. Detta innebär dekokter, grötomslag, åderlåtning och när det är nödvändigt syr man ett par stygn.

Templet tar hand om ogifta mödrar och deras barn eller änkor och deras barn som kommit på obestånd.  De får stanna tills de kommit på fötter igen. Dessa kvinnor får mat och husrum mot att de utför sysslor till templet, samt en liten lön (som en bondes piga) för att så småningom kunna skaffa sig ett liv utanför templet.

Döttrar som skolas i templet

Det förekommer att rikare borgare och frälsepersoner sätter in någon eller några av sina döttrar i ett Urieltempel även om de inte är kallade av gudinnan. Detta för att de ska lära sig en del av den läkekonst som prästinnorna utövar. Detta kräver förstås ett ansenligt offer till templet men höjer också dotterns värde på äktenskapsmarknaden.

Äldre kvinnor

Som i alla tempel finns det plats för äldre som drar sig tillbaka för att leva ett fromt liv i kontakt med gudinnan. Dock kräver det ett offer till templet för att få inträda. Offret utdöms av översteprästinnan i templet.

Orenhet

Om templets prästinnor bannlyser någon och säger att någon är oren så kommer alla att undvika att ha att göra med denna person. Ett sorts social stigma.

Huvudtempel

Det heligaste templet finns på en ö utanför Vite Hamns kust. På denna ö, finns en djup och alldeles rund sjö som upptar nästan hela ön.  Sjön är kantad av höga branter och ligger under havsnivån, men är ändå söt. I sjön finns en ö och där är Uriels tempel uppfört, liksom bostäderna för prästinnorna och ett litet barnhem samt ett hospital.

Hospital

På Uriels ö finns ett hospital, uppfört i Uriels namn. Dit kommer de som är allra svårast sjuka, där inget hopp finns kvar. De som överlevt resan tillbringar sina sista dagar i Uriels prästinnors vård och de gör allt för att deras slut skall vara smärtfritt. Ibland händer det att de lyckas hela någon och då förstår alla att Uriel har låtit ett mirakel ske. Hela ön är helgad till Uriel och var beskyddad av den furstliga Vite Hamnsätten Silverhäger innan upproret mot kejsaren år 1014.

En hel syskonflock najader bor i sjön. Deras hud skimrar i blått och deras långa hår böljar i vattnet runt dem. De skrattar och leker runt ön och kommer ibland upp på stranden för att tala till prästinnorna. Oftast säger de saker som ingen riktigt förstår, men ibland har det hänt att de har varnat för olyckor eller särskilt välsignat någon som sedan har lyckats hela någon som inte borde ha kunnat helas.

Dotterön utanför Vite Hamns kust, helgad till Riella

Dotterön, som är klädd med en underbart vacker bokskog med en helig lund, är en helig plats för Riella (som har heliga lundar istället för tempel).

Uhnamans lösen – staden på kusten

På fastlandet ligger staden Uhnamans lösen, där det största Uhnamantemplet finns på en smal udde som går ut i havet. (Se Uhnamankulten.)

Uriels aspekter

Snöhäxor – Uriels försvararesnöhäxa

Snöhäxorna är Uriels iskalla aspekter. De har inget medlidande utan är kalla som den is de personifierar. De dödar utan tvekan den som vill Uriel eller Uriels utvalda något ont.

Det sägs att snöhäxorna, liksom najaderna, alla är systrar.

Om najaderna är lekfulla, förföriska och glada och pratsamma (även om de kan vara livsfarliga),  är snöhäxorna bistra, krigiska och tystlåtna.

Modern – Uriels bevarare

Modern är symbolen för det som upprätthåller. Hon är symbolen för livets bevarare, både i sitt sköte och i det hon ser till att barnen växer upp. Som en mor är Uriel för människorna. Hon är kärleken som inte kräver något tillbaka.

Pest och missmod – Uriels förgörare

Pesten slår blint mot hög som låg. Den kan hoppa över stora områden och sedan komma tillbaka. Särskilt sjukdomsförloppet hos den fruktade böld- och lungpesten är så hastigt att man sällan ens hinner be Uriel att i sin kärlek hela den drabbade. Prästinnan hinner inte ens till sjukbädden. Då vet man att Uriel är uppbragd och i sitt raseri vänder sig mot sina dyrkare. Offer måste till för att blidka henne.

Missmodet kan drabba hela släkter eller grupper av människor, liksom individer. När känslorna blir mörka och svarta och man inget kan ta sig för, är kroppsvätskorna helt klart i olag och något står inte rätt till mellan gudinnan och människorna. Prästinnans uppgift blir att försöka ta reda på hur man misshagat Sjödrottningen och hur man ska kunna blidka henne igen.

Om Uriel blir missnöjd med människorna drabbar hon dem med pest och sjukdomar och sitt missmod, vilket slår lika mot hög och låg.

najad
Uriels väktare – Najaderna

Najaderna vaktar Uriels vatten var det vara månde i den kända världen. De är alla systrar, blå- eller grönaktiga i huden och har långt hår. De är mycket intresserade av människor, speciellt män, som de förför. Det är sällan männen återfinns vid liv.Uriels budbärare

De är lekfulla, glada och pratsamma men samtidigt väldigt lättstötta och nyckfulla. Blir de arga kan de låta vattendrag stiga och svämma över eller dra ner en under vattnet om de får tag i en.

Det sägs att treklyftare har ett speciellt förhållande till just najaderna.

Uriels budbärare

Uriels budbärare är Barnet. Om du får ett budskap genom ett barn från gudinnan själv, ges det på ett sätt som är oväntat och du kommer att förstå att det barnet säger är hennes ord.

Barnen på barnhemmen skickas med bud åt Urielprästinnorna. De bär då ett blått, brett band tvärs över sitt bröst och det är mycket sällan ett sådant barn råkar illa ut, tvärtom är alla villiga att hjälpa honom eller henne. Dessa barn färdas till fots eller på små hästar eller ponnies.