Den kejserliga familjen

Kejsaren Leopold IX Celestinii (987-1016)kejsarenporträtt

Kejsaren är född år 987.  Ett järtecken visade sig på himlen i form av en flammande stjärna när hans mor, Hedvig Silverhäger, födde den blivande kejsaren av Novion. Leopolds födelse firades i hela riket.

När Leopold var femton år (år 1002) dog hans far, Catullus Celestinii . Leopold blev därmed den mäktigaste mannen i världen och det allra bästa giftet. Han var då redan trolovad med Ismelda Gyllenfana, sin kusin på mödernet. Dock hade Esperentia Lejonsparre introducerats vid hovet redan år 999 och när hon växte till sig blev Leopold handlöst förälskad. Han slog upp trolovningen med Ismelda Gyllenfana och gifte sig med Esperentia istället år 1006.

Kejsaren har fått händerna fulla med riktiga fältslag och bataljer och har därför för tillfället ställt in torneringarna i kejsardömet. Annars har det varit ett av hans främsta intressen och man bedömer honom som en mycket god kämpe.

Kejsaren dog den 9 juli 1016, i strid mot de krafter som släppts lös i riket av bortglömda gudar och gudinnor.

Prinsen av blodet Lucas Celestinii

Lucas Celestinii, född 990, kejsarens yngre bror, var en hälsosam och pigg gosse. Han gifte sig nyligen(år 1010) med sitt kusinbarn, Clementia Celestini. Tillsammans har de en son, Celestinus Celestini. På kejsarens uttryckliga begäran har Celestinus Celestini trolovats med dottern till Claudius Celestini och Benedikta Isensköldh, Claudia Celestini.

Lucas Celestinii avrättades i juni 1014 för högförräderi. Då var han, tillsammans med kejsaren, men på en egen galär, på väg till Södra Novion för att bekämpa rangierna. En av de magiker som var ombord på hans skepp uppreste en väldig virvelvind för att sänka kejsarens skepp. Detta misslyckades och vid förhör utpekade magikern prins Lucas och hans hustru, Clementia Celestinii, som ansvariga för attentatet.

Prinsessan av blodet, Carolina Celestini

Carolina Celestini, född 992, skänktes enligt traditionen till Celestinustemplet i Nova Celestina redan när hon var tio år i samband med sin fars begravning. Hon har en hög position i templet och tjänar som prästinna i översteprästinnans personliga uppvaktning. Ibland följer hon med översteprästinnan till rådsmötena och kan då passa på att besöka sin bror kejsaren. Trots att de skilts åt i unga år har hon och bröderna en god relation. Prinsessan försvann tillsammans med många andra Celestinusprästinnor när Celestinustemplet i Nova Celestina blev omvandlat till ett Mörkrets tempel.

EsperentiaEsperentia Lejonsparre, dotter till fursten av Dyneslätt

Esperentia är född 989 som yngsta dotter till fursten av Dyneslätt. Hon kom till hovet i Nova Celestina redan när hon var tio år för att som furstedotter uppfostras av dåvarande kejsarinnan Hedvig Silverhäger. Hon presenterades sedvanligt när hon var femton år (år 1004) och blev kvar där som uppvaktning till änkekejsarinnan Hedvig Silverhäger. Detta gjorde att hon ofta såg kejsaren då han regelbundet kom på besök till sin mor.  Kejsaren hade i gengäld vid detta laget bara ögon för Esperentia.  De gifte sig två år senare (år 1006), mot änkekejsarinnans uttryckliga vilja då hon inte tyckte att kejsaren skulle bryta det löfte som givits till hans kusin, Ismelda Gyllenfana.

Esperentia är mycket vacker. Hennes ätt är känd för att frambringa skönheter men också för att dö unga och att föda få barn.

Kejsarinnan har ännu inte fött något barn till kejsaren, trots att de varit gifta så länge.

När Ottilia Örnekrantz, hertiginna av Rosenholm och Swartöö, kom till hovet i Nova Celestina och vistades där i omgångar 1004-06, liksom hennes syster Anastasia, lärde Esperentia känna dem väl. Det är allmänt känt att Ottilia och Esperentia är nära vänner. Ottilia gästade även ofta hovet i Nova Celestina både innan och efter att hon gift sig med hertigen av Swartöö år 996.

Kejsarinnan har korrumperats och detta kulminerade sommaren 1016 när hon lurade Celestinus att stiga in i världen och komma till Nova Celestina. Hon lyckades döda honom och drack hans blod. Vad kejsarinnan idag är vet ingen riktigt.

Clementia Celestini

Clementia föddes år 996 och trolovades tidigt med sin fars kusin, prinsen Lucas Celestini. Hon var enda barnet till kejsarens (och prinsens) kusin Catullus Celestini, hertig av Stjärnehof, och hans hustru Uriella Silverhäger.  Till deras stora sorg blev Clementia sommaren år 1014 avrättad för högförräderi tillsammans med sin make, prins Lucas.  Detta fläckar naturligtvis också ned prinsens och hans hustrus rykte.

Celestinus Celestini

Celestinus är född 1012 och redan trolovad med dottern till markgreven och markgrevinnan av Mårdeborg, Claudia Celestini. Celestinus är för närvarande nummer ett i tronföljden till Novions krona och erkänd tronarvinge till kejsaren och kejsarinnan. Celestinus var efter sina föräldrars avrättning länge försvunnen. En belöning utfärdades på 10.000 celester och utlovandet om evig vänskap till kejsaren och kejsarinnan till den som hittade honom. Det blev drottningen av Nordeport som till slut lokaliserade Celestinus. På draken Verathix begäran, lämnades han över till henne. Han blev sedan hämtad av guden Normon som lovade att Celestinus en dag skulle återvända “när tiden var inne”.

Hedvig Silverhäger

Änkekejsarinna efter kejsaren Catullus I Celestini

Hedvig är född 962. Hon är syster till den numera avsatta fursten i Vite Hamn och kusin till markgreven av Stjärnehofs hustru, Uriella Silverhäger. Hon är vidare mor till kejsaren av Novion och hans bror och syster. Detta gör att Hedvig är en dam som man bör hålla sig väl med. Hon bor i sin egen våning i palatset i Nova Celestina, vilken hennes son Leopold, kejsaren, gärna besöker när han vill komma bort från uppvaktningen och vara endast Leopold. Trots att Hedvig starkt har motsatt sig kejsarens äktenskap med Esperentia Lejonsparre, har mor och son fortfarande en god relation. Hedvig har i gengäld en mycket infekterad relation till sin svärdotter.  Änkekejsarinnan tog redan på den tiden då hon var kejsarinna, emot unga flickor från framstående frälsefamiljer för att uppfostra dem vid hovet i Nova Celestina. Det var så Esperentia Lejonsparre kom till Nova Celestina och Leopold upptäckte henne. Därmed anser Hedvig att det var hon som lade grunden till det hon kallar ”olyckan”. Alla vet att Lejonsparrarna har svårt med att producera livskraftiga barn.

Änkekejsarinnan lyckades efter Nova Celestinas fall fly till furstehovet i Dyneslätt.

Marcella Celestini, prinsessa av blodet, kejsarens faster

Marcella var född år 952 i kejsare Constantinus’ första äktenskap med en prästinna från Lys’ heliga ätt. Hon hette Millimina. Marcella har aldrig gift sig. Förvisso är hon av bästa tänkbara härstamning, men av någon anledning har inga friare varit goda nog. Marcella är inte vacker utan ganska alldaglig. Att det skulle vara ett hinder för att inte bli gift är inte troligt när man är dotter till kejsaren av Novion. Många säger att hon själv har avvisat alla friare och valt att stanna vid hovet som ogift. Hon har, precis som änkekejsarinnan, en helt egen våning i palatset och sin egen uppvaktning. Marcella och Laetitzia, den andra prinsessan av blodet vid Nova Celestinas hov, går absolut inte ihop. Marcella förlät aldrig sin far att han äktade Laetitzias mor, Rosilda Hjortenbrand. Hon kallar Laetitzia gökungen när det är meningen att andra skall höra. Förmodligen anser hon att den sorgetid som Constantinus iakttog efter Milliminas död, var alltför kort.

Marcella föraktar också prinsessan Laetitzias livsstil med fester som avlöser varandra, upptåg och nöjen och alla dessa resor runt om i Novion. Själv lämnar hon ytterst sällan palatset i Nova Celestina. Mestadels endast för att be i Celestinustemplet.

Det anses som den tråkigaste uppvaktningen vid hovet att hamna hos Marcella.

I juni 1014 dog Marcella under natten i sin säng. En del tyckte det var märkligt och alla blev förvånade, då hon inte uppvisat några som helst sjukdomstecken. Å andra sidan var hon ganska gammal.

PrinsessanLaetitzia Celestini, prinsessa av blodet, kejsarens faster

Laetitzia föddes 978, i kejsare Constantinus’ andra äktenskap med Rosilda Hjortenbrand. Hennes mor dog redan när hon var tre år. Efter detta gifte hennes far kejsaren inte om sig igen. Hennes halvsyskon vid hovet i Nova Celestina tyckte inte om henne då de ansåg att hennes mor hade förfört deras far och fått honom att glömma deras mor alldeles för snart.

Eftersom Laetitzia var ett sådant ensamt barn, hämtades en leksyster till henne från Saltlanden i Norra Novion. Det var baronessan Matilda Blåhöök.

Laetitzia vistades mycket på Swartöö under sin uppväxt. Fru Klarissa Gyllenfors hade ett nära förhållande både till prinsessan och sin släkting Matilda Blåhöök. Ett tag, när de var mycket unga, såg det ut som om prinsessan och Lothar Isensköldh skulle trolovas men det blev uppenbarligen inget av. Hertigen blev gift med fru Ottilia Örnekrantz istället. Sommaren 1013 trolovade kejsaren sin faster Laetitzia och den nytillsatta riksdrotsen, greven av Vinterviken etc, herr Leodegard.

I februari 1014 förmäldes prinsessan, med den kejserliga riksdrotsen, herr Leodegard Glada, hertig av Ekhaga. Hertigdömet fick herr Leodegard i bröllopsgåva så fram till dess var det ett mycket stort nedgifte då hans tidigare, högsta titel, var greve av Vinterviken. Bröllopet har i efterhand kallats för Blodsbröllopet, då herr Leodegard bland annat förärade sin nyblivna hustru avhuggna huvuden från Vite Hamns fursteätt i bröllopsgåva. Laetitzia födde hertigen tre barn.

Sommaren 1016 dog herr Lothar Isensköldh i sviterna efter en batalj. Prinsessan skyndade till hans sida. Morgonen efter herr Lothar avlidit hittades hon död bredvid honom.

LeodegardLeodegard Glada, hertig av Ekhaga, greve av Vinterviken etc.

Herr Leodegard anses vid det kejserliga hovet vara något av en uppkomling, men det är få som vågar säga det till honom. Han blev våren 1013 utnämnd som kejserlig riksdrots. Att en enkel greve satt i det kejserliga riksrådet och dessutom som riksdrots, var svårt för många att svälja. Det viskades om att det var kejsarinnan som övertalat kejsaren till detta.

Sommaren 1013 hade herr Leodegard den oerhörda äran att bli trolovad med prinsessan Laetitzia, ännu en ynnest som inte borde tillkomma en greve… När han gifte sig med henne fick han utnämningen hertig, men ett nedgifte för prinsessan var det lika väl.

Under vintern 1013/1014 befann sig herr Leodegard i Vite Hamn för att försöka reda ut det rättsliga efterspelet av upproret mot kejsardömet. Det ledde till många avrättningar och senare till många nya utnämningar.

Herr Leodegard försöker efter kejsarens tragiska död samla styrkor för att kämpa mot Esperentia, mer eller mindre framgångsrikt.

Carolus Celestini

Prins av blodet, hertig av Södermare etc,

Carolus Celestini, född 949, är far till Catullus, Claudius och Filippa Celestinii. Han är gift med fru Julietta Nattulv, hertiginna i egen rätt till Slätte hus.

Carolus är bror till förre kejsaren, Catullus I Celestinii och därmed också halvbror till prinsessan Laetitzia.

Carolus är en ambitiös man som gärna skulle haft en plats i det kejserliga rådet om det varit tillåtet för Celestinii ätt. Istället utvecklar han sitt hertigdöme Södermare för att få det att blomstra maximalt. Han har en egen våning i Nova Celestinas palats som utnyttjas av hela hans familj när de är på besök i huvudstaden. Själv far inte Carolus så ofta till Nova Celestina, men han missar aldrig en kejserlig tornering.

Genom de giften och trolovningar som skett på senare år har Carolus’ egen familj fått ett starkt inflytande över kejsaren och hans bror som inte skall underskattas.

Hertigen har befäl över en av de kejserliga legionerna, men sommaren 1014 svor han trohet till furstinnan av Vindmark istället för kejsaren. Legionen följde med sin marskalk och slåss alltså numera för Vindmark. Därigenom har han antagligen gått Södermare förlustig.

Prinsen har avrättats i Vindmark för högförräderi, efter att han låtit anfalla furstinnans allierade, alverna. Det viskas om att furstinnan tvingades till detta efter en intervention av en riddare från Nordeport eller Novion.

Julietta Nattulv, hertiginna i egen rätt till Slätte hus, hertiginna av Södermare etc.

Julietta är den äldsta dottern av tvillingparet Julietta och Antonia Nattulv. Antonia var gift med Vasyklo III Gyllenfana, furste av Vindmark. Deras dotter är nu furstinna av Vindmark, sedan Vasyklo och Antonia dog i den tragiska och magiska olyckan vid Vindmarks hov. Furstinnan är alltså kusin på morssidan med Carolus Celestinis och Julietta Nattulvs barn.

Julietta vistas hellre vid Nova Celestinas hov än vad hennes make gör, men samtidigt är hon hertiginna över två hertigdömen så hon har mycket att stå i. Hon delar sin makes intresse av att utveckla hertigdömena på ett bra sätt. Tyvärr ligger dessa åtskilda vilket gör att makarna tillbringar en hel del tid isär.  Hon besöker också gärna sin son äldste son Catullus på Stjärnehof men Mårdeborg ligger alldeles för avigt till.

Hertiginnan svor under 1014 trohet till furstinnan av Vindmark istället för till kejsaren av Novion.

Catullus Celestinii, prins av blodet, markgreve av Stjärnehof etc.

Äldste son till Carolus Celestini och Julietta Nattulv. Född 966. Gift med Uriella Silverhäger, bastarddotter till Marcel Silverhäger, bror till gamle fursten av Vite Hamn (Claude XVII Silverhäger).

Catullus Celestini är en dynamisk man med många järn i elden. Han är markgreve på Stjärnehof men tillbringar lika mycket tid i Nova Celestina som på Stjärnehof. Han nyttjar gärna våningen i det kejserliga palatset som står till hans fars förfogande och hoppas att hans far ska leva länge än, då han misstänker att det privilegiet kommer att dras in vid faderns död.

Catullus och kejsaren går inte lika bra ihop som Claudius och kejsaren. Faktum är att Catullus har rykt ihop med sin kusin flera gånger om hans omåttliga förälskelse i kejsarinnan. Det har lett till att Catullus legat illa till men sedan, genom en rätt placerad kommentar, fått kejsaren att skratta. Företrädesvis åt någon annan.

Markgreven är mycket torneringsinriktad, precis som sin bror, och han håller trupperna i sitt markgrevskap i oklanderlig ordning. En bister man som inte välsignats med någon son men vars dotter Clementia var gift med Lucius Celestinii, kejsarens bror.  Clementia födde prins Lucius en son, Celestinus, som fortfarande lever. Så länge inte kejsaren har några egna barn har Celestinus varit en oskriven tronarvinge till kejsardömet.

Claudius och Catullus Celestinii är kända för att ha ett gott förhållande till varandra även om de inte ses så ofta. De växte upp på Södermare och Slätte Hus och skickades inte ut till någon annan familj för att uppfostras då hertigen och hertiginnan ville ta hand om deras fostran själv. Det förväntas att Catullus kommer att ärva hertigdömena Södermare och Slätte Hus.

Catullus är, liksom sin far, riksmarskalk, och för befäl över en av de kejserliga legionerna. Han är dock just nu i onåd och har blivit fråntagen sina kejserliga förläningar.

Uriella Silverhäger

Dotter till Marcel Silverhäger som erkände henne men aldrig berättade vem som var hennes mor. Misstankarna säger att det var en högättad dam som redan var gift. Marcel är död sedan länge.

Uriella Silverhäger föredrar att vistas på Stjärnehof. Hon vill helst inte fara till Nova Celestina utan lever tillbakadraget.

Det har inte alltid varit så, när Catullus och Uriella gifte sig år 994, var de båda ofta i Nova Celestina och deltog gärna i allehanda förlustelser.

Uriella låter aldrig något få henne att göra avsteg från sprezzatura. Äktenskapet var ett resonemangsäktenskap som gjorts upp mellan respektive familjer, men slog ändå förhållandevis gott ut. Bara ett år efter giftermålet, födde Uriella en dotter, Clementia. Det var hon som hade ett sådant anmärkningsvärt gott gifte med kejsarens lillebror.

För sju år sedan, 1004, drabbades Uriella av kopporna. Hon överlevde med Uriels nåd men de ärr som kopporna efterlämnade, har gjort henne mycket vanställd.

Uriella Silverhäger är kusin med änkekejsarinnan Hedvig Silverhäger.

MarkgrevenClaudius Celestinii

Prins av blodet, markgreve av Mårdeborg, baron av Ovanå och Ulvhus, herre till Långåsa etc etc. Marskalk av imperiet, riddare, vasall till kejsaren

Markgreven av Mårdeborg tillhör det kejserliga huset och är kusin till den nu regerande kejsaren. Hans markgrevskap ligger vid den nordöstra gränsen där det för närvarande är krig mot alverna. En markgreves uppgift är att försvara gränsen. Markgreven är gift med den yngre dottern till fursten av Nordeport, Benedikta Isensköldh. Äktenskapet är som de flesta andra ett resonemangsparti men det tycks ha slagit mycket väl ut. Markgreven är en ärelysten man, stolt över sitt släktskap med kejsaren.

Markgreven är mycket engagerad i torneringsspel och håller ett stall med tio riddare av olika berömmelsegrad. För tillfället är de mest kända Orlando och Roland Rosen-Winge. Detta är kostsamt men avkopplande att fundera över för markgreven när han inte sköter Mårdeborgs försvar.

Under mer än ett års tid har markgreven suttit som ståthållare över Nordeport, efter att ha avsatt sin svägerska, fru Juliana Isensköldh, från tronen. Hon var misstänkt för förräderi.

Kejsaren uppskattar sin kusin mycket, som alltid har varit en förebild för honom.

Tyvärr har herr Claudius hamnat i onåd och kejsaren har dragit in hans förläningar. Dock är Mårdeborg så befäst att det för närvarande inte är aktuellt för kejsaren att genomdriva sitt beslut.

FruBenediktaBenedikta Isensköldh

Baronessa i egen rätt, dotter till den avlidne fursten av Nordeport och syster till furstinnan av Nordeport, Juliana Isenskjöldh. Markgrevinna av Mårdeborg, baronessa av Ovanå och Ulvhus, dam till Långåsa etc.

Benedikta Isensköldh har länge haft problem med sin hälsa men det senaste året har hon tillfrisknat avsevärt. Hon har ett gott stöd i sin make, markgreven av Mårdeborg, nu när hennes älskade far har dött. Resonemangspartiet har slagit väl ut och markgreven och markgrevinnan tycks respektera och högakta varandra.

Markgrevinnna är mycket intresserad av vattendjur och har anlagt både glastankar och dammar runt Mårdeborg. Hon är engagerad i borgens försvar och håller just nu på att utforma en vallgrav.

Benedikta har inte tillhört någon uppvaktning vid det kejserliga hovet, då skandalen hennes syster förorsakade när hon rymde, gjorde att hennes far bestämde att trolovningen med Claudius snabbt skulle bli ett äktenskap, för att alla eventuella rymningstankar hos Benedikta skulle stävjas i sin linda. På grund av sin vacklande hälsa har hon heller inte vistats i Nova Celestina så mycket efter giftermålet. Däremot har hon gärna hälsat på vid furstehovet i Nordeport.

Under mer än ett års tid har markgrevinnnan suttit som ståthållarinna i Nordeport, efter att hennes syster, fru Juliana Isensköldh, blev avsatt för förräderi. Nu kommer hennes kusinbarn, herr Magnus Isensköldh, att krönas till furste av Nordeport i mitten av sommaren.

Clemens Celestinii

Äldste son till markgreven och markgrevinnan av Mårdeborg. Född 1009. Ännu inte trolovad.

Célèste Celestinii

Äldsta dotter till markgreven och markgrevinnan av Mårdeborg. Född 1010. Fördes våren 1014 till Uriels tempel utanför Vite Hamns kust enligt ett löfte som markgrevinnan avlagt till gudinnan. Där är hon tillsvidare novis.

Claudia Celestinii

Yngsta dotter till markgreven och markgrevinnan av Mårdeborg. Född 1011. Trolovad med Celestinus Celestinii.

Claudia var lovad till Celestinusorden men när kejsaren uttryckte sin bestämda önskan att hon skulle trolovas med hans brorson, togs hon tillbaka och är nu Celestinus’ tilltänkta. Det är dock många år kvar tills hon är giftasvuxen. Frågan är hur det går med trolovningen nu när herr Claudius är i onåd.

Filippa Celestinii

Dotter till hertigen av Södermare och hertiginnan av Slätte Hus och Södermare. Filippa invigdes redan nio år gammal (hon är född 975) till Celestinusorden i Nova Celestinas tempel, där hon numera är en omtyckt och högt uppsatt prästinna som ofta går översteprästinnan tillhanda. Hennes kusin Carolina Celestinii står henne nära. Hon är en gåva till Celestinus från denna gren av ätten. På detta sätt offrade man en möjlighet till goda förbindelser genom ett fördelaktigt gifte men vann Celestinus’ gunst, vilket kan ses i denna grens stora framgångar i maktspelet.

Huset Gyllenfana i Nova Celestina

Nikodemus Gyllenfana, markgreve av Segerklyfta etc.

Den yngre sonen till förra fursten, Nikodemus Gyllenfana, gifte sig med prinsessan av blodet, Lucretzia Celestinii. Han blev genast utnämnd till markgreve av Segerklyfta och det är där han har vistats efter Lucretzias död år 1000. Nikodemus Gyllenfana var inte så väl ansedd i palatset i Nova Celestina, då det gick rykten om att han bara var ute efter makten och härligheten och inte alltid behandlade Lucretzia så väl som man bör behandla en prinsessa av blodet. Paret har tre döttrar och en son. Dessa är följaktligen kusiner till kejsaren av Novion och furstinnan Cressida VII Gyllenfana av Vindmark.

Lucretzia dog i en snabbt eskalerande lungsjukdom som inte ens riksrådets ärkemagiker kunde rå på, ej heller översteprästinnan för Uriel som tillkallades. Efteråt har Nikodemus’ rykte blivit något bättre då det sägs att han är så nedbruten av sorg att han inte ens tvättat sig sedan begravningen. Han har heller inte intresserat sig för sina barns väl och ve och de är därför inte bortgifta utan lever lite vind för våg i det kejserliga palatset. Hur markgrevskapet sköts är helt och hållet en fråga för kejsaren…

Nikodemus Gyllenfana kallades i juni 1014 till Nordeport för att understödja de kejserliga legionerna på önskemål av Catullus Celestinii. Han dog under stridigheter på vägen till Nordeport.

Lovisa Gyllenfana

Lovisa Gyllenfana, född 978. Ärkehertiginna, baronessa av Fagerhus.

Vid de kejserliga torneringarna år 999 skedde någon sorts skandal i den Gyllenfanska familjen. Lovisa hade fattat tycke för en ung man utan tillräckligt fina anor och han gick så långt att han friade till henne men naturligtvis fick nej av hennes föräldrar. Lovisa låstes sedan in och fick inte delta i några festligheter under ett helt år.

Det har hon förvisso tagit igen sedan hennes mor dog.

Numera ingår fröken Lovisa i prinsessan Laetitzias uppvaktning som hovfröken. Hon börjar bli till åren och borde verkligen giftas bort men det verkar inte prioriteras hos kejsaren.

Fröken Lovisa har fått en förläning under hertigen av Ekhaga och tituleras numera baronessa av Fagerhus. Fagerhus tillhörde tidigare en släkting till den tidigare kejserliga riksdrotsen, Röde Springaren,  som blev avrättade för högförräderi hösten år 1012. Då var det änkefru Flavia Reencrona som var baronessa av Fagerhus, men när hennes make avrättades för högförräderi, gick hon förläningen förlustig.

Sofia Gyllenfana

Sofia Gyllenfana, född 979. Ärkehertiginna. Sofia är känd för att vara mycket beläst och hon tillbringar den största delen av sin tid i biblioteket i palatset. Hon är inte lika festbenägen som sin äldre och yngre syster. Eftersom hennes far är totalt ointresserad av att få henne bortgift, går det rykten om att hon har en älskare i noblessen. Samtidigt har hennes moster, Marcella Celestinii, tagit henne under sina vingars skugga och hon ingår i hennes uppvaktning, vilket gör det föga troligt att hon skulle kunna komma åt att ha en älskare, om det inte är i biblioteket de träffas.

Ismelda Gyllenfana

Ismelda Gyllenfana föddes 982. Ärkehertiginna. Hon var sedan barnsben inofficiellt trolovad med den blivande kejsaren Leopold och senare officiellt. Hennes yppiga, blonda och skära skönhet räckte dock inte långt när Leopold blev förälskad i Esperentia Lejonsparre. Trolovningen bröts och Ismeldas möjligheter till ett gott gifte blev därmed mycket sämre. Hon kastade sig in i en virvel av dans och nöjen tillsammans med sin storasyster Lovisa Gyllenfana.

Under senare tid har fröken Ismelda varit kejsarens mer eller mindre officiella älskarinna. Hon dog en tragisk död i juni 1014, då hon räddade kejsaren från drunkningsdöden. Hon var då gravid med kejsarens barn.

Rocannon Gyllenfana, riddare och ärkehertig, markgreve av Segerklyfta

Rocannon föddes 984 och är yngsta barnet till Lucretzia Celestinii och Nikodemus Gyllenfana. Han har alltid varit ambitiös och i egenskap av att vara kejsarens kusin har han tillskansat sig en plats i det kejserliga riksrådet som skattmästare. Det han saknar är egna titlar. Kejsaren har inte behagat ge honom några. Om det är medvetet eller bara ett förbiseende vet ingen. Titeln ärkehertig är endast en hederstitel som inte medför någon förläning och tilldelas barn till prinsessor av Novion. Den instiftades av kejsare Constantinus. Den kan inte heller ärvas vidare.

Herr Rocannon Gyllenfana blev efter sin fars död förlänad markgrevskapet Segerklyfta. Han utnyttjar till fullo att han håller i kejsardömets penningpung.