Äktenskap

Att ingå äktenskap

Vill en man be om hustru åt sig, då skall han gå till hennes giftoman och närmaste släktingar och framföra sin bön. Fader är sin dotters giftoman främst annars broder, därefter moder eller annan nära släkting.

Om en mö eller sven tager man eller hustru mot faders eller moders vilja har de förverkat sitt fädernearv och sitt mödernearv.

Ett äktenskap innebär i första hand att två olika släkter (hus) förenas. I andra hand kommer individernas intresse för äktenskapet och varandra. Ett för huset fördelaktigt gifte kan t ex innebära skillnaden mellan att släkten kan fortsätta leva som förr eller ruineras. Politiska anledningar till giftermål är naturligtvis vanligt. Individernas förväntas underordna sig beslutet som tagits av dem som vet bättre…

Off-info: Eftersom de allra flesta frälseäktenskap i Novion är resonemangsäktenskap, innebär det att om du spelar gift eller trolovad med någon, behöver du inte visa förälskelse genom att ha kroppskontakt. Regeln säger bara att man behandlar sin make/maka med respekt. Det är osnyggt att misshandla sin partner eller skälla ut honom/henne inför öppen ridå.

Det är helt upp till spelarna som gift ihop sig eller blivit ihopgifta av någon annan eller arr,  att tillsammans bestämma sig för om deras äktenskap “fallit väl ut” och de känner passion och förälskelse eller om de avskyr varandra eller bara respekterar varandra. Utåt håller man enligt Regeln ihop, men det kan ibland sippra igenom att man inte är så förtjust.

Är man förtjust visas det genom att kyssa varandra på hand eller vara extra omtänksam. Man kan också vara omtänksam för att man vill hålla sig väl med huset som man gift in sig i.

Kyssar är på gränsen till vad man kan göra officiellt enligt Regeln. Det är inte riktigt ståndsmässigt för frälset eller borgerskapet. Möjligtvis kan det vara något bönder gör. Prästerskap och magiker gifter sig inte.

Om förlovning och äktenskap

Bland Novions adel förlovar man ofta barnen tidigt, redan i vaggan är inte ovanligt. Man debuterar vid hovet vid 15-16 års ålder, vilket är när man, om inte förr kommer ut på äktenskapsmarknaden. Att inte vara förlovad när man 20 år är mycket ovanligt. De flesta unga adelsmän och kvinnor vill helst vara gifta vid den åldern för att inte hamna på glasberget. Och att inte vara eller ha varit gift vid 25 är ytterst exceptionellt.

Det är finast och bästa för framtida personallianser mellan husen att debutera i Nova Celestina och presenteras för kejsaren och kejsarinnan vid det kejserliga hovet. Har man inte råd och bor i ett furstendöme debuterar man endast vid furstehovet. Annars presenteras man först i Nova Celestina och sedan hos sin furste/furstinna. Att inte få debutera alls anses vara katastrof för den unge personens framtidsutsikter till ett gott äktenskap.

Att vara gift med någon av samma kön förekommer i Novion men är ovanligt. Kärlek mellan personer av samma kön är helt i sin ordning men man måste göra sin plikt för att föra ätten vidare. Därför är det mot Regeln för en huvudman/kvinna för en ätt att i sitt första äktenskap gifta sig med en person av samma kön.

I Novion är den vanliga giftasåldern bland de som inte har land och rikedom (alltså bönder och borgare) 21 år, innan dess uppmuntras inte giftermål men gärna trolovningar.

Präster och prästinnor gifter sig inte. Om en person som inte är märkt av gudarna och som tjänar som präst eller prästinna i ett tempel vill gifta sig med någon, måste personen i fråga lösas ut från templet. Lösen bestäms av templets överstepräst/prästinna. Detta sker endast i undantagsfall. Om en gift person skulle bli utvald (märkt) av någon gud eller gudinna annulleras äktenskapet. Personen som går in i templet, behandlas juridiskt som död, i det som berör äktenskapet.

Om bastarder i Novion

Det finns ingen synd och skam i att få en bastard i Novion, som det en gång gjorde i det kristna Europa. Även om skölden i första hand ärvs på fädernet så blir inte ursprunget belastande på samma sätt i en värld där det finns magi som kan utröna vem som är modern/fadern till en bastard, som där det verkligen går att dölja vem som är den egentliga föräldern. Magin är dock mycket kostsam, på fler sätt än bara mynt. Det är bara barn inom äktenskapet som kan ärva förläningen. Problemet för bastarden är alltså att han/hon inte kan ärva förläning och titel och bara en får en bastardsköld och om det så att säga är en gökunge i boet så måste den bedragne maken ovetandes betala för en uppfostran för någon som inte är hans egen. Likaså kan rättmätiga arvingar bli förbigångna då kvinnor kan dölja för sin make att det är en annan mans barn som hon bär.  Så länge inte maken misstänker något och anlitar en magiker för att ta reda på hur det förhåller sig. Å andra sidan går det också ut över frun om maken kommer hem med en bastard som ska försörjas och kläs och uppfostras. Många erkända bastarder kan bli en stor ekonomisk belastning.

Det kan alltså gå ut över arvsföljden (genom bedrägeri) inom Huset och parets gemensamma ekonomi. Det är därför det inte anses vara enligt Regeln att dölja en bastard som uppfostras som äkta. Det är detta som ligger till grund för att det anses vara ett brott mot Regeln att skaffa sig oäktingar.

Sedan finns också den känslomässiga aspekten om någon av parterna blir svartsjuk.

Hur bastarder som blivit till innan ett äktenskap ingås ska behandlas, ska helst upptas i äktenskapskontraktet.

Om det uppdagas att man låtit den andra äktenskapspartnern uppfostra en bastard utan hans/hennes vetskap, ger detta rätt till skilsmässa. Slutgiltigt avgörande i domstol om inte de berörda husen kommer överens om något annat.

Även om barnets biologiska föräldrar gifter sig efter att barnet fötts, räknas barnet som bastard och ingår ej i arvsföljden för förläningar, kronor etc. Se ovan.

Hemgift och morgongåva

Innan vigseln kan äga rum bör de olika husen/familjerna vara överens om hemgift (gåva från brudens familj till brudgummen) och morgongåva (gåva till bruden från brudgummen). Dessa gåvor bör, för att hålla sig till Regeln, vara i paritet med den förmögenhet som äktenskapspartnernas familjer innehar samt ungefär motsvara varandras gåvor. För stor gåva ger misstankar om att allt inte står rätt till, för liten ger huset dåligt rykte, antingen är man extremt snål (ej ridderligt) eller är på obestånd. Hemgiften och morgongåvan skall nedtecknas, underskrivas och bevittnas av vittnen från båda husen. Hemgiften är disponibel omedelbart, liksom morgongåvan. Dock brukar morgongåvor mellan adelspersoner ofta bland annat bestå av en gård eller gods för den eventuella änkan att dra sig tillbaka till och leva av efter makens död. Om så är fallet är det brukligt att morgongåvan återgår till Huset när änkan i sin tur dör eller om hon skulle gifta om sig. Om inget annat står i morgongåvebrevet är detta praxis.

Man kan inte ge bort förlänade gods i morgongåva/hemgift (de förläningarna är på ”lån” från länsherren, det är som att ge bort i present en bok du lånat på biblioteket). Däremot kan man ge bort gods och gårdar från sin skattejord. Om man vill kan man anhålla om att få lov att bilda ett gods med titel med furstens/kejsarens tillåtelse. Då blir titeln för damer ”dam” och för herrar ”män”. Detta kostar en hel del celester, vilket man betalar fursten/kejsaren  för privilegiet att bilda ett nytt frälsegods som han sedan blir länsherre för. Alternativt kan man vara ännu mer gentil och bilda ett baroni eller ett grevskap men det är mycket dyrt. Priset varierar och bestäms av fursten/kejsaren.

Borgare ger i första hand inte bort jord utan lösöre, såsom smycken, böcker, verktyg och fina kläder.

Bönder byter gärna jord med varandra eller om de inte har så stora ägor, är en vanlig morgongåva en mjölkko och hemgiften kan vara möblemang eller kanske seldon eller en oxe.

 

Vigselceremoni

Alla samlas i det utvalda rummet.

Var ätt på sin sida, de som företräder ätterna ej brud och brudgum hälsar varandra. Brud och brudgum förs fram och deras högra händer läggs i varandras. Äktenskapskontraktet läses upp och skrivs under av de som företräder ätterna, två oförvitliga vittnen samt brud och brudgum. Brudgummen sätter en ring på brudens finger och gåvor utväxlas.

Sedan går man ut för att låta gudarna välsigna föreningen, det sker ofta utomhus enligt traditionen.

Hålls av en prästinna eller präst:

Har N N, son till N N denna dag ärat gudarna ?JA (här kan nämnas en särskild gudom om brudgummen så önskar)särskilt ärar jag…

Har N N, dotter till N N, denna dag ärat gudarna? JA(här kan nämnas en särskild gudom om bruden så önskar) särskilt ärar jag…

Lovar N N, son till N N att i ditt äktenskap nu och allt framgent ära och vörda gudarna? JA

Lovar N N, dotter till N N att i ditt äktenskap nu och alltframgent ära och vörda gudarna? JA

Över denna förening nedkallar jag gudarnas välsignelse. Prästinnan/prästen går ett varv runt brudparet.

Kasta sädeskorn över brudparet

Traditionellt hålls det bröllop i tre dagar, med fest och förlustelser allt efter ekonomi och tycke.

Äktenskapskontrakt

Denna dag bevittnade vi hur N N, son till N N sade till bruden N N, dotter till N N “Var min fru, enligt Novions lag och jag kommer att tjäna, ära, bevara och tillhandahålla för dina behov efter det sätt män av Novion alltid troget tjänat, hedrat, upprätthållit och tillgodoset behoven hos sina fruar, och leva med dig är som sed är i hela världen “. Bevittnade vi hur bruden N N dotter till N N sade till N N, son till N N , “Var min make, enligt Novions lag och jag kommer att tjäna, ära, bevara och tillhandahålla för dina behov efter det sätt kvinnor av Novion alltid troget tjänat, hedrat, upprätthållit och tillgodoset behoven hos sina makar, och leva med dig som sed är i hela världen “.
Ätten N och ätten N är överens om den hemgift som föreskrivs från hennes faders hus, i silver eller guld, smycken, kläder och möbler-hela summan är —–stycken rent silver.
Således sade Hans högvälborenhet N N, son till N N , brudgummen: “I detta äktenskapskontaktet jag har tagit på mig själv och mina arvingar efter mig, att alla ägodelar och egendom som jag har någonstans under himmelen, sådana jag antingen redan fått eller kommer att förvärva, antingen från fastigheter eller lös egendom. Samtliga av ovanstående kommer att fungera som säkerhet för betalning för detta äktenskapskontakt, hemgift och tillsättning av mina egna utlovade pengar, antingen under min livstid eller efter min bortgång, från denna dag och framåt. ”

Och N N som, N N, dotter till N N, bruden gives av säger till N N, son till N N , brudgummen
“Jag gifver dig min fränka till heder och till husfru, till halva sängen, till lås och nycklar och till var tredje penning som ni äger eller kommer att äga.”

Ovanstående dokument är bindande för N N, son till N N, brudgummen, och N N, dotter till N N, bruden, alldeles som har skrivits ovan, på det sätt som passar för att utföra själva köpet.
Allt ovanstående är fast etablerat och bindande.
[De två vittnena anbringa sina namnteckningar här]

Morganastiskt äktenskap

är ett äktenskap mellan en medlem av furstehus och en person av lägre rang: dvs högadel, lågadel eller ofrälse.

Mannen/kvinnan av lägre rang och de blivande barnen fick, genom ett särskilt avtal, ingen delaktighet i vare sig personens bördsrätt, stånd och villkor. Brukligt var att mannen/kvinnan av högre rang gav bort en del av sin fasta förmögenhet som morgongåva, morganatica eftersom varken barn eller make/hustru av lägre rang hade någon arvsrätt efter mannen/kvinnan av högre rang. Även personer tillhörande högadel och lågadeln kunde ingå morganatiska äktenskap med ofrälse.

Bruket att mannen vid sådan vigsel räcker fram vänstra handen har givit upphov till benämningen äktenskap till vänster.

Enligt Regeln är en för stor skillnad i rang mycket prekärt även om det inte är ett furstehus som är inblandat och kan leda till att paret inte längre blir mottagna hos sina likar, det vill säga får inte inbjudningar till festligheter, blir förbigången vid visiter, alla hälsar inte när de träffas vid hovet eller på annan offentlig plats. Inofficiellt kan situationen vara annorlunda. Detta gäller speciellt den parten som är den som är ranglåg. Olika omständigheter påverkar hur illa alliansen ses. Om den ena parten är mycket rik men ofrälse kan man tänka sig att kanske ta emot ändå. Ett nedgifte som inte är sanktionerat hos föräldrarna eller någon i deras ställe, kan leda till att man blir förskjuten och fråntagen sitt arv.

Ett nedgifte är t ex när en greve gifter sig med ofrälse (otänkbart, hon blir inte mottagen) eller en dotter till en riddare (stor duglighet som husfru, skönhet eller liknande kan ge förmildrande omständigheter) .

Ett acceptabelt nedgifte skulle kunna vara mellan en fattig baron och en rik riddardotter. Hon får kämpa i början att bli accepterad men kommer så småningom, när man statuerat exempel, antagligen att bli mottagen.

En ofrälse kvinna med en riktigt hög hemgift kan vara ett hett eftertraktat byte för en frälseperson som vill bättra på sin ekonomi och på så sätt bli mäktigare ekonomiskt, men kanske inte högre ansedd genom giftermålet. Hon får då samma rang och titel som sin make. Hennes mottagande hos de andra inom frälset beror då mycket på hennes egen personlighet och på hur äktenskapet gått till.

Om en frälsekvinna gifter sig med en ofrälse mister hon sitt frälseskap. Om en borgare vill gifta sig med en riddardotter behöver han alltså betala en ansenlig brudlösen och riddaren slipper betala hemgift.

 

Äktenskap genom ombud

Ett giftermål kan ingås genom ett ombud för endera eller båda parterna. Detta sker främst för mycket högättade personer som furstar, furstinnor och deras avkomma, som har svårt att själva närvara vid ceremonin därför att de inte kan lämna sitt land, befinner sig i fält eller liknande. Ombudet är lämpligtvis en släkting till parten som den är ombud för eller sändebud eller en särskilt utvald person som fått befogenhet att ingå äktenskapet genom ombud från den berörda parten eller dess giftoman. Vanligast hos furstar, inte vanligt i lägre rang.

Äktenskap mot förmyndares vilja

Om man gifter sig mot sin förmyndares vilja, blir man förlustig sitt arv, om inte förmyndaren förlåter en. Detsamma gäller för brudrov, där den som rövas (oavsett kön) inte kan räkna med att få ut sitt arv. Om det kan bevisas (minst tolv edsvurna vittnen) att den rövade gick frivilligt ut från gården/borggården/huset och lät sig rövas, kan det vara möjligt att få ut en del av arv men detta måste prövas i domstol.

Bröllopspresenter

Det är enligt Regeln att man skänker gåvor till brudparet. Om bruden/brudgummen är högre i rang än man själv kostar man på så mycket man bara kan för att uppmärksammas. Om de är i likvärdig rang ger man dyra och fina gåvor för att bräcka av dem. Om de är lägre i rang anpassar man gåvan på motsvarande sätt men om det är så att paret står under ens beskydd kan gåvans värde ses som ett exempel på hur viktiga personerna är för en. En ringa gåva får inte vara så ringa att den uppfattas som snål eller som om man är på obestånd.  Det slår tillbaka mot ens eget hus.

Passande gåvor till högre frälse är t ex ett lusthus till parken, vagnshästar, gobelänger, betala årslönen för en kock på modet eller en bröllopsresa. Olika handelshus kan ombesörja administrationen runt detta mot en smärre ersättning. Det är därför vanligt med gåvobrev som läses upp under bröllopsfestligheterna även om gåvan består av ovanliga delikatesser att förtäras under festen.

Skilsmässa

Skilsmässa kan endast ske om äktenskapet ingåtts under falska premisser, t ex falsk identitet. Inom frälseståndet kan äktenskapet upplösas om någon part undanhållit information som är av vikt för att föra skölden vidare. Bevisad infertilitet eller impotens är en godtagbar anledning. Skilsmässa avgörs alltid genom domstolsbeslut och kräver ett offentligt hörande av båda parter.

Om någon av parterna i ett äktenskap märks av gudarna annulleras äktenskapet och den märkte behandlas som död när det gäller den äktenskapliga situationen. Det vill säga, i frälsestånden, blir  hustrun förmyndare för eventuella barn, ärver enligt testamente och får ut morgongåvan.  Myndiga barn får ut sitt arv.

Det är sällsynt att någon blir märkt av gudarna i vuxen ålder.